Månadens arbetare

Ordväxling idag:

Fullmäktigeledamot: Kan du hjälpa mig med att skriva en motion eller
en interpellation?

Niklas: Ja, om du lovar att inte nominera mig som månadens
arbetare. Annars är jag tvungen att missköta jobbet.

Jag trodde notisen på SvD i söndags var planterad av Faktum. Icke så. Moderaterna ska utse månadens arbetare. Priset är en lunch med arbetsmarknadsministern.

Den av mina läsare som kan göra en satir på detta vinner en dikt om valfritt tema. Mejla mig.

Alla heter Glenn i Göteborg

Fredrik Lindströms underbara skämt i Svenska dialektmysterier om att IFK Göteborg hade fyra eller fem (minns inte) Glenn på plan i UEFA-cupfinalen 1987 var ju underbart. Glennbältet är i västra Sverige.

Nu visar sig följande. Det finns en sajt som heter Allaheterglenn som handlar om detta. Där visas hur många som bor i Göteborg och Stockholm som heter Glenn.

Aktuella siffror: Eniro säger oss följande (Hitta.se):

Antal som heter Glenn i Göteborg: 728 (428)
Antal som heter Glenn i Stockholm: 393 (162)

Jag har inte koll på hur många som bor i postadress-område Stockholm och Göteborg, men ungefär dubbelt så många. Wikipedia antyder följande svar. Göteborg: ca 500 000 inv, Stockholm: ca 1,2 miljoner. Låter rimligt utifrån träffarna.

Detta ger oss följande Glenndex (Eniro (Hitta.se):
Glenn/1000 invånare i Göteborg: 1,5 (0,86)
Glenn/1000 invånare i Stockholm: 0,3 (0,14)

Proportionerna är tydliga. Det bor fem gånger så många Glenn per invånare i Göteborg som i Stockholm.

VSB!

Nytt, gammalt och kommunalt självstyre

Reinfeldt näpsar i förebyggande syfte skattesänkande kommunmoderater med att ökade tillskott till kommuner och landsting ska gå till satsningar på välfärden. Skattesänkningar är alltså inte nytt utan gammalt.

Några frågor:
1) Kan det vara så att han blandar ihop nytt med rätt och gammalt med fel? I så fall har vi i V rätt och moderaterna fel eftersom de sänker skatten. Rejält. De har alltså Rejält Fel.

2) Kan Fredrik Reinfeldt redogöra för hur interndemokratin i moderaterna fungerar för att fortfarande kunna kallas demokrati? Hur centralstyrt kan det bli?

3) Kan Fredrik Reinfeldt förklara innebörden av kommunalt självstyre?

4) Vilken grundlag är hans favoritgrundlag?

5) Vilken offentlig utgift är hans favoritutgift?

Tidningar och partiledare

Vem som ska bli S partiledare är av nationellt intresse. Med tio troliga år som partiledare är det en trolig framtida statsminister. Därför skriver tidningarna och skvallrar. Mycket. Jag tar de senaste dagarnas artiklar och gör några reflektioner.

18/11: Aftonbladet: Nu hotar splittring. Aftonbladet avslöjar falangerna i (s)
Nuder vs Wallström

22/11 Expressen: De vill ha Margot som partiledare
Margot på väg hem enligt skvaller från PS-ledamot

23/11 Ekot: Jämtin allt hetare som S-ledare
Jämtin, eftersom Wallström inte vill

23/11 AB ledarsida: Välj Jämtin. Hon kan leda S förnyelseprocess
Jämtin, eftersom Wallström inte vill

23/11 GP: Jämtin favorit i storstäderna
Jämtin, eftersom Wallström inte vill

24/11 SvD: S-förbund vill ha Wallström
Wallström, eftersom hon är bästa kandidaten enligt SSU och Broderskap

25/11 SVT: (S)idoförbund vill ha Wallström
Wallström, och Jämtin om hon inte vill

I USA har tidningarna en tradition av "endorsement". Få tidningar håller sig neutrala i valen. Man förespråkar en kandidat på ett tydligt sätt, och då har jag fattat det som att det inte bara är på ledarsidan utan också på nyhetssidan. När jag läser detta skvaller, där tidningarna gör sig till språkrör för positionerande socialdemokrater, kan jag känna att det finns ett drag av vinkling när det skrivs.

Kanske har detta med kort minne att göra. Kanske är tidningarna bara lydiga megafoner för positionerande sossar, och lydigt publicerar utspel från SSU och Lena Mikkos utspel om Wallström, och Göran Johanssons om Jämtin. Kanske.

Hela norra Sverige är tysta. Det skvallras ibland om att Messing och Nuder har ett starkt stöd i skogslänen. Faktum är väl att Wallström blir om hon vill. Det har tystnat om Vanja. Jämtin sitter kvar i riksdagen under hösten. Varför?

Personligen är mina enda två åsikter att en kvinna borde bli partiledare. Och att det inte blir ett new social democrats som ska slå högern genom att gå åt höger. Det vore tragiskt för Sverige om den ideologiska kräftgången får fortsätta för S. Vi i V får förhålla oss till och kicka S i arslet och visa både väljare LO och aktiva sossar att dom ofta är mer överens med oss än med sitt parti.

Intressanta bloggar om partiledare:
Jonas Morian
Peter Gustafsson
Marta Axner

Folket klokare igen

S V Mp leder stort i opinionsmätningarna. 7,4% ledning. S går rejält framåt enligt SIFO:s senaste mätning. Även Mp går uppåt. Att borgarna småminskar är ju inte förvånande med tanke på hur illa de skött sin första tid vid makten.

Att Mp går framåt beror möjligen på Aftonbladets klimatkampanj. I a-kassefrågan har ju Mp varit förvånansvärt tysta.

S har taggat upp sig ideologiskt i A-kassefrågan och andra frågor. V har kritiserat och utomparlamentariskt jobbat emot frågan. Men vvi syns inte tillsammans med LO och TCO. Den fackliga kritiken från dessa två organisationer gynnar socialdemokratin. LO, självklart, men TCO med en gammal statssekreterare som ordförande. Det är ju V som är mest överens med LO. Scheisse.

Men V står och stampar på 5,7% och har inte lyckats locka fler väljare trots öppet mål. Varför?

Lars Ohly pratade om breda koalitioner inom vänstern. Men det verkar som om det mest är syndikalister som vill vara i koalition med V. Det är bekymrande när vi tycker saker som är helt i linje med breda befolkningslager men ändå inte får folkets uppskattning. Vårt varumärke tycks lite solkigt. Den eftervalsanalys som handlar om vårt anseende och förtroende behövs. Det handlar inte om att media är emot oss utan att det är viktigt att få bort kommuniststämpel och Cubaromantik och bli trovärdiga i både demokratiska och ekonomiska frågor. Då kommer de att lyssna på våra argument. Som är bra för det mesta.

Nåja, vi får ironiskt nog kanske hoppas på ett New S under Nuder. Då är frågan om Nuder klarar av att köra en låtsas-vänsterretorik så länge. Det lär genomskådas.

Frågan då är: Klarar V av att kompensera ett S på 35%?

Reinfeldt drömmer som en film

Vi ser en man iklädd svarta kläder smyga utanför en pampig byggnad. Han har en rånarluva på sig. Han skjuter med ett armborst upp en rep som fastnar på taket. Han öppnar ett fönster med hightechutrustning och klättrar sedan in och vi får följa honom medan han smyger sig genom hela huset och tar sig ner i källaren. På vissa ställen tar han sig förbi med ett passerkort.

Va, tänker tittaren, en inbrottstjuv med passerkort!

Han stannar framför ett låst skåp nere i källaren. Han dyrkar upp låset och ställer sig och sorterar och räknar. 150, 149, 148, 147, 119. Han stoppar ner 31 band i sin ryggsäck och låser sedan skåpet.

Sen smyger han sig ut samma väg som han kom. Han går förbi ett rum där det står "Utrikesminister" och lägger passerkortet på skrivbordet. Sen smyger han sig ut. Han vinkar adjö. Han ringer. "Elvis has left the building", säger han. En helikopter kommer flygande. Han hissas upp med en vajer och sätter sig i helikoptern som lämnar Stockholm och flyger iväg. Vi ser honom ta av rånarluvan. Glasögon, undflyende haka, men vi ser inte hans ansikte. Helikoptern landar ute på landsbygden någonstans. Godset på bilden ovan.

Mannen går till dörren och ringer på. Vi ser en rundhylt man släppa in honom. De går fram till en kamin. Där ställer de sig och eldar långsamt, långsamt upp banden.
- Det gick bra Göran. Jag hade Bildts kort.
- Per, jag kan inte klara mig utan dig.
- Jag vet Göran, jag vet.

In i rummet kommer en annan lite äldre glasögonprydd man utan haka. Lars Danielsson.
- Tack Nuder. Hade jag bara varit yngre så skulle jag klarat av det här, det vet du.
- Det gör inget. När plikten kallar levererar Nuder.

Männen kramas i en stor björnkram.
- Vi vet Per, vi vet.

In i rummet kommer Björn och Jan O.
- Maten är serverad, säger Rosengren småfull.
- Har ni blåst den där jävla sudancowboyen till utrikesminister, fortsätter en fryntlig Jan O Karlsson. Det blir kräftor.

Klipp till en sovande rakad man. Fredrik Reinfeldt vaknar och förstår hur allt gick till.

Andra bloggar om: satir, tsunamiband, försvunna tsunamiband, inbrott, polisanmälan, dröm, reinfeldt drömmer, filmmanus

Dansmusik för indiefolk - The Killers

The Killers skiva "Sam´s town" gör mig både glad och ambivalent. Det börjar med en distinkt känsla av amerikansk indierock med rötter i tidigt nittiotal. Basgångar påminner om Pixies eller Built to spill. Och plötsligt dyker det upp känslan av brittisk indie i form av Pulp-liknande tongångar. Indie möter Abba. Basen, melodikänslan och svänget tilltalar mig väldigt. Jag blir glad av The Killers. Jag kommer på mig själv med att tänka på glamband som Darkness eller The Ark, normalt inte mina favoriter, men rycks med av det goda humöret. Sen tänker jag helt plötsligt på Meat Loaf och förlåter dem ändå.

Jag avskyr Meat Loaf. Hans musik gör mig illa till mods om jag kommer på mig själv med att i en kort sekund tycka att det låter bra. Det är övertydliga och banala melodislingor, pompöst och överfett komp och så den ylande sången. Jag känner som om jag får melodierna nedstoppade i halsen. The Killers slänger in något som stör det pompösa eller övertydliga. Plötsligt kommer en råbarkad Pixies-basgång eller en vass gitarrbakgrund som sticker av och skär igenom keyboardsmattan och gör mig gladare. Det är musik för rockers eller indiefolk som helt enkelt vill dansa loss.

Fast, efter en lyssning av annat på tåget på väg till jobbet petades Killers från topplistan.

Bäst just nu:
Bob Hund, Förträngda problem (länge sen jag lyssnade på hundarna)
Bright eyes, Old soul song (Dylan-ironi-soul)
Aimee Mann, The Scientist (Coldplay-cover)
The Killers, When you where young (Duran Duran möter Weezer och The Ark)
Lisa Miskovsky, Acceptable losses (mer Kent än Kent?)

Tyvärr är batteriet slut i MP3-spelaren. Det blir en lång hemresa.

Mitt i vardagen...

...ska jag fortsätta som politisk sekreterare
...ska jag ha kvar mitt kontor på residenset och sjukvårdspartiet ska flytta ner till V och Mp
...hade jag en romantisk helg med min fru förra helgen
...ska jag vara ensam med min dotter den här helgen
...är flera femtonåriga innebandykillar långtidsskadade och ännu fler småskadade
...har jag köpt nya joggingskor
...ska jag bli studiecirkelledare för tränarkollegor
...har jag andra intressen än politik
...kommer jag att sakna Carina Åström allomfattande kunskaper som min chef
...kommer jag att gilla Sören Kvibergs kunnighet och charm som min chef
...är jag faktiskt väldigt lycklig
...kan en borgerlig regering inte förstöra mitt humör

Kort sagt: En borgerlig regering kan inte få ner mitt humör.

Trevlig helg!

Arbetslösheten under 4%

Ironiskt nog. Den borgerliga regeringen hinner knappt tillträda och arbetslösheten gör direkt vad de sade till vänstern att den inte kunde göra. Sjönk under 4% alltså. Borgarnas raljerande med Göran Perssons utsagor att det redan i höst skulle bli en arbetslöshet på under 4%. En AMS-rapport idag. Fantastiskt. När kommer ursäkten.

Nyheten idag på Expressens framsida några nyheter ner är inte utan poänger som medieanalys:

Arbetslösheten har sjunkit till fyra procent

Puffen på framsidan är sedan "S-målet nåddes en månad efter valet. Fler jobb och en fyrdubbling av plusjobben ligger bakom minskningen av antalet arbetslösa." När man går in på Dina pengar och läser får man både en typiskt ekonomijournalistisk vinkling på nyheten i rubriken

Antalet plusjobb fyrdubblades i oktober

Sedan en analys av det som hänt. "Den socialdemokratiska regeringen stupade på mållinjen. Månaden efter valförlusten nåddes målet: den öppna arbetslösheten är nere i fyra procent."

Intressant, på många sätt.

Hatkärlek till somliga nationalekonomer

Jag avskyr många nationalekonomer. Passionerat. Deras hantering av fakta är ofta dålig forskning. Deras förmåga att göra ideologi till fakta är djupt irriterande. Deras vilja att pådyvla folket detta i A-Ekonomi är elitistiskt och vulgärt. Deras nedlåtande tonfall också. Bo Södersten är förstås huvudexemplet, även om han är passé idag. Men somliga har något annat, något klokare och mer reflekterat. Lars Calmfors är en sån.

Nationalekonomen Lars Calmfors (vågar jag gissa att han är högersosse) skriver en debattartikel i DN där han på olika grunder avfärdar regeringens akasseförslag. Inte sågar, men försöker förstå och värdera. Han talar öppenhjärtigt om forskningen som visar att det leder till lönesänkningar. En riktigt intressant artikel med en kritik från en kompetent högerdebattör mot en annan. Han är ärlig och säger rakt ut när det handlar om värderingar och inte fakta.

Den uppenbara nackdelen med en mind­re generös a-kassa är ett sämre inkomstskydd för dem som förblir arbetslösa. Ekonomisk forskning har förstås inget att säga om hur man ska väga ett sämre försäkringsskydd vid arbetslöshet mot högre sysselsättning. Detta är en ren värdering. Självklart skulle det bästa vara om det gick att öka sysselsättningen kraftigt utan att minska förmånerna i arbetslöshetsförsäkringen. Men det är vad socialdemokratiska regeringar försökt göra i ett drygt decennium utan att lyckas. I det läget är min personliga värdering att vi tvingas ge lägre prioritet åt önskemålet om ett högt försäkringsskydd.

Jag håller inte med honom om nästan någonting, men han får mig att tänka och slipa mina argument. Och han är en högernationalekonom med ett resonerande och nåt slags hjärta. Jag menar att han har fel när det inte skapats fler jobb under s-regeringar. Självklart. Men han är något på spåren, och han argumenterar ärligt och öppet. Bra.

Vänstra stranden skriver vältaligt om frågan.

Läser idag DN-debatt där nationalekonomiprofessorn Lars Calmfors visar hur en slipsten skall dras. Efter att under veckan ha lyssnat på de mjäkiga, flummiga och irrationella ministrarna på finans- och arbetsmarknadsdepartementen är det en lycka att få börja dagen med grötfrukost och en Calmforsare.

I sin artikel pekar Calmfors på den forskning som visar att sänkta arbetslöshetsersättningar skapar arbete. Han pekar på att lönerna sänks, vilket kommer att ge arbetslösa anledning att ta arbete med lägre lön än de annars skulle göra. Lönespridningen kommer också att öka genom att jobbavdrag och avdrag för hushållstjänster höjer lönen för vissa grupper. Han resonerar vidare om att nackdelen är att de arbetslösa som blir kvar i arbetslöshet får en sämre inkomst. Och här markerar han att detta är en värdefråga - fler jobb men också lägre löner, lägre ersättning och större lönespridning. Han väljer fler jobb.

Han gör inte det för att han är en dålig människa, tvärtom vill han genomföra detta för att han tror att det gynnar samhället, något som framgår av hans raka argument. Genom hans klara och uppriktiga resonemang får jag också en chans att rannsaka mina värderingar. Och jag landar i ståndpunkten att de nya jobbens innehåll, deras löneprofil, den ökade lönespridningen och effekterna på de människor som ändå inte får jobb får mig att säga nej till den här förändringen. Jag tror att klassamhället förstärks och att det leder till konflikter, kriminalitet och ökat utanförskap.

För övrigt anser Calmfors också att a-kasseavgiftshöjningen bör dras tillbaka - och han ger mycket goda argument. Argument jag undrar om Littorin skulle kunna komma på om han tänkte ens en hel vecka...

Min enda invändning rör Calmfors sista mening - där kommer han med en liten släng. Varför är det "mycket allvarligare" för demokratin att inte utreda ersättningshöjningar än ersättningssänkningar? Inget svar.

Instämmer med följande skribent i mycket. Självklart förtjänar Calmfors mer kritik än så här. Inte minst för det sista att han anser att en neddragning inte behöver någon förankrande eller analytisk beslutsprocess vilket utgiftsökningar behöver. Men med kloka debattörer som Vänstra stranden kan vi ha en vänster som för debatten med högerns språk fast klokare. Då blir det valsegrar i framtiden.

Fast kritiken mot den sista meningen är vidare än så. Den fångar själva utgiftstakets tyranni

Patriarkatets tankekontroll

Jag läser då och då om infantila forskningsrapporter om bilhormoner som får halvårsgamla pojkar att sträcka sig efter bilar istället för efter dockor. Försöksledare skickar inte några signaler. Jag blir arg och letar efter studier som stöttar mina resonemang om att genus och underordning är sociala konstruktioner. Jag minns klassikern i ämnet, när Maria Abrahamsson hade intervjuat hjärnforskaren Annica Dahlström och lät berätta att kvinnor med höga testosteronhalter och små bröst var bättre på matte. Detta bekräftade Abrahamsson i sin icke-satir över biologistisk rappakalja. Tyvärr hittar jag inte länken. Söderqvist är dock fortfarande lika galen.

Tack då till Approximationer och Motvallsbloggen som hjälpte mig att hitta en studie som visar effekten av hur patriarketet reproduceras. I en studie i senaste numret av Science dyker det upp ett sånt där fantastiskt frigörande forskningsresultat som visar hur kvinnors underordning bankas in i våra hjärnor.

Kvinnor som tror på myten om att kvinnor är sämre på matte av genetiska skäl är sämre på matte.

Heine and Dar-Nimrod found the worse math performances belonged to women who received a genetic explanation for female underachievement in math or those who were reminded of the stereotype about female math underachievement. Women who received the experiential xplanation performed better – on par with those who were led to believe there are no sex differences in math.

The researchers say the media should report on genetic research with greater care.

Säg en lögn tillräckligt många gånger så blir den en sanning. Låt Borelius och Maria Abrahamsson och andra brinna nånstans så dom inte kan bidra till fortsatta lögner.

Social design notes verkar vara ett ställe att återkomma till och bevaka.

Andra bloggar om: biologism, patriarkat, feminism, jämställdhet, reproduktion, könsskillnader, not, matematik

Avsatt generaldirektör! Jippi! Eller?

Borgarna kritiserade politiska generaldirektörer under valrörelsen. Jag också ibland. När till exempel Ingemar Hansson på Konjunkturinstitutet gick ut i valrörelsen och pratade om behovet av en arbetslöshet på 4,5% för att inte riskera att löneökningarna tog fart så var det just - politik. Jag och många andra inom vänstern blev förbannade. Inte ens borgarna var ju jätteförtjusta även om dom mumlade.

Hansson, före detta professor i nationalekonomi har under många år varit känd för att förespråka höjd ränta, hög arbetslöshet och låga löneökningar. En riktig inflationshök. Detta är politik, inte tjänstemannakorrekthet!

Alltså är det inte mer än rätt att borgarna kickar honom. Precis som dom hotat kicka Bylund på AMS med flera.

Nu blir han... statssekreterare på Finansdepartementet med ansvar för skatter. Jag är ironisk. Men jag undrar om jag är så ironisk.

Moderaternas historia

Det roligaste hittills i år. Moderaternas historia.

http://www.youtube.com/watch?v=oOL-QUqmfYg

Tack Esbati.

Andra bloggar om: Moderaternas historia, youtube, humor, hysteriskt roligt, satir