torsdag, maj 19, 2011

Varför står M inte för sin politik?

En väl underbyggd kunskap pekades ut av Sören Holmberg innan regionens valrörelse: Intresset för politiken och därmed valdeltagandet ökar när det finns rejäla konflikter mellan partierna där man är oense i stora frågor.

Ställ detta påstående mot den valrörelse som varit. Efter att ha levt mitt i en valrörelse i en månad kan jag säga. Väljarna blev bestulna på en bra valrörelse. Och det parti som främst bestal väljarna var moderaterna. De där nya moderaterna bygger inte sin politik (viktigt att notera) men väl sin marknadsföring på kampanjer som tonar ner de ideologiska skillnaderna. De begick i valrörelsen det största fel ett parti kan göra. De slutade argumentera för den politik de faktiskt genomför och tänker genomföra. Från ett demokratiskt perspektiv är det verkligen tokigt. (Det finns stora likheter med socialdemokraterna som i vissa val tonat ner grundkonflikter om skatter och ideologiska skiljelinjer.)

Jag vill nog säga att Vänsterpartiet gjorde vad vi kunde för att förtydliga en grundkonflikt som finns inom hälso- och sjukvården. Vi fokuserade hårt på de privata vinsterna inom vården. Den borgerliga regeringen har accelererat en process av att öka andelen av vården som bedrivs i privat regi. Det är inte en överdrift att kalla det för ett systemskifte. Lagen om valfrihetssystem har fört över mängder av miljarder av vård och omsorg till privat regi. Riskkapitalister ser svensk vård och omsorg som en av de mest lukrativa branscherna i världen. Även Socialdemokraterna bidrog till att peka ut denna ideologiska skiljelinje.

Men det är inte lätt när den andra sidan förnekar konfliktens existens. Väljarna är förlorare därför att moderaterna försöker få det att se ut som att alla är överens. Idén verkar vara att få främst socialdemokraterna att framstå som smutskastande gnällspikar. Det låga valresultatet är inte förvånande när debatten uteblir om de viktigaste frågorna. Partiernas roll i demokratin är något annat än att bara genomföra marknadsföringskampanjer mot olika målgrupper. Deras roll är att formulera idéer i en öppen debatt om framtiden. Låt oss titta på de debatter som väljarna blev snuvade på.

Titta på begreppen vård efter plånbok och vård efter behov. Alla känner till att de privata vårdförsäkringarna ökar rejält och att de marknadsför sig med att man får vård snabbare. Detta omhuldas av moderaterna. Vi vet till exempel att regeringen öppnat för att låta offentliga kliniker ta emot dessa försäkringspatienter. I Stockholm höjer alliansen patientavgifterna för akutbesök och besök på vårdcentral, trots att många människor anger brist på pengar som anledning till att man inte söker vård. Vårdgarantin har lett till att friskare patienter med hög inkomst och utbildning får vård snabbare medan sjukare patienter får vänta längre. Det är flera exempel på mer vård efter plånbok och mindre vård efter behov. Väljarna borde fått höra från de moderata partierna att detta är bra och rätt.

Samma gäller frågan vård i offentlig regi. Hela valrörelsen slingrade sig moderaterna från att outa sin misstro mot offentlig vård med tunna ord om ”offentligt finansierad”. I själva verket verkar moderaterna genomsyrade av misstro mot den offentliga vården och ett naivt gynnande av den privata. Vårdvalet för primärvård är ett exempel. De har släppt in privata vårdbolag på de offentliga sjukhusen i Stockholm. De har gjort det möjligt att sälja akutsjukhus till privata aktörer. Det finns en vilande utredning de inte vågar gå till riksdagen med om totalt fri etablering inom öppenvården. Moderaterna har ett förslag om så kallad utmaningsrätt i sin budget för VGR. Och sist men inte minst, moderaterna skulle i höstas sälja ut både Uddevalla, Skene, Lysekils och Strömstads sjukhus. Något de nu slingrade sig bort från med ”Det finns inga sådana förslag nu”. Dessutom trycktes affischer och flygblad upp som blåljög om att 87 privata vårdcentraler skulle stängas om ”vänstern” vann valet. Även här uppfattar jag att väljarna snuvades på den ideologiska debatt som kunde engagerat och motiverat fler att rösta. Det är genuint sorgligt när valdebatten inte blir av.

Jag vet inte om moderaterna hade vunnit eller förlorat på att vara ideologiskt tydligare i valrörelsen. När man tittar på medborgarnas syn på vinster inom vården gissar jag att de hade förlorat och att de vet om det. Men enligt Sören Holmbergs påpekande blev väljarna snuvade på just den ideologiska skiljelinje som kunde fått valet att framstå som att något stort stod på spel.

Detsamma gäller kollektivtrafiken. Väljarna hade vunnit på att få höra moderaterna stå för att de vill höja taxorna så som de nyss gjorde i Stockholm och som de yrkat på här i regionen. De borde stått för att det är bra att regeringen dubblat banavgifterna och sänkt underhållet till järnvägar. Och de borde definitivt stått för att de visat samma misstro mot de offentliga utförarna på kollektivtrafiken genom att ge privata entreprenörer möjlighet att ta över lönsamma kollektivtrafiklinjer. Istället fick väljarna och de andra partierna fluffspråk och slingrighet och direkta lögner om hur dyr en enhetstaxa skulle bli.

Jag tror på en demokrati där man står för sin åsikt.