Rödgrönt mod att vara tvärtom

Jag tror att rödgröna förlorade valet för att vi inte var tillräckligt modiga. Vi vågade inte vara tvärtom. Vi hade chansen visa att vi var något motsatt till enfrågepolitiken att sänka skatterna. Istället blev det som om budgetmotion och regeringsplattform kännetecknades av rädsla istället för mod. Som om man förutsåg mediernas och Reinfeldts ”skattechock” istället för att stå upp mot det felslut den är ett exempel på. Rödgrön är ju i två dimensioner en motsats till regeringens ökade klyftor och passiva miljöpolitik. Det är något progressivt.

Det är därför jag hoppas på mod i de kommuner och landsting som ska styras rödgrönt de kommande fyra åren. Av stora kommuner finns bland annat Umeå och Göteborg. Jag hoppas att man i samtliga rödgröna styren vågar vara annorlunda, vågar visa att det gör skillnad när rödgröna styr.

Då handlar det om att skippa den kamerala snålheten att skatteunderlagets utveckling styr kvaliteten i välfärden. Vi gjorde så enorma misstag på nittiotalet där vi sa upp personal och körde slut på de som blev kvar. De senaste fyra åren har vi sett samma sak. Det är stenhård budgetpress och sparkrav över hela Sverige. Lärartätheten och personaltätheten på dagis står och stampar eller sjunker. Andelen grundskoleelever utan godkänt i kärnämnen ökar.

Marika Lindgren Åsbrink skrev en bra bloggpost om mod för ett tag sen. Eller om att göra skillnad. De borgerliga i Stockholm har minskat ersättningen till skolan som fördelas efter socioekonomiska faktorer. Helt i enlighet med att gynna deras väljare, såklart. Kort sagt hade alliansen flyttat pengar från Rinkeby till Danderyd. Hon visade i två tydliga diagram något väldigt enkelt.

- Under rödgrönt styre hade lärartätheten i Rinkeby ökat.

- Andelen som gick ut nian med godkänt i kärnämnen hade ökat under samma år.

- Under alliansens senaste år var förändringen i motsatt riktning.

För mig är rödgrönt mod att ta såna här samband på allvar. För mig är varje elev som går ut nian utan godkänt i samtliga kärnämnen ett stort misslyckande. Det innebär att rödgröna styren måste visa att man vågar vara annorlunda. Vi måste våga satsa på att höja kvaliteten även om det kostar.

Även om det kostar. Det kan kosta mycket pengar att satsa på fler lärare och specialpedagoger. De långsiktiga vinsterna i att ge dessa individer bättre chanser i livet är ovärderliga. Det kan innebära att det krävs skattehöjningar för att göra dessa satsningar. Gott så. Med tanke på att 90% av svenskarna accepterar skattehöjningar om de går till att höja kvaliteten i välfärden så är det inget problem.

Bara tänk. I nästa valrörelse kan de rödgröna visa att de gjort skillnad. Vi kan inte bara hänvisa till mönsterkommunerna som så kraftigt förbättrade kvaliteten i skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen. Vi kan dessutom säga att vi hade modet att göra det. Vi hade modet att höja skatten för att göra det. Vi vågade vara tvärtom. Vi vågar stå upp för att skattesänkningar innebär mindre välfärd och för att mer välfärd måste få kosta. Då är vi precis det tydliga alternativ som vi inte vågade vara i valrörelsen.

Ska det vara rödgrönt måste det vara rödgrönt. Inte samma snålpolitik som alliansen.