onsdag, oktober 06, 2010

"Hushållsnära tjänster med krav på sex"

Jag läser ett pressmeddelande från Institutet för Framtidsstudier. ”Hushållsnära tjänster med krav på sex”. En forskare har studerat städbranschens svarta och vita sida utifrån hur papperslösa flyktingar behandlas och konstaterat:

Slutsatserna är att det inte går att separera den vita sektorn från den svarta utan att de lever i en stark symbios. Under arbetet med denna rapport har Anna Gavanas identifierat att arbetande i den svarta hushållsnära sektorn ofta ställs inför krav på sexuella tjänster tillsammans med städning.

– Det slog mig tidigt att många annonser för städhjälp avslutades med meningar som ”endast seriösa svar” eller liknande. Nu har jag fått svar på varför det är så, säger Anna Gavanas, som förbluffats av de berättelser hon mött.

– Många vittnar om att de blivit av med uppdraget att städa eller ännu värre, inte fått betalt för utfört arbete när de inte också ställt upp på sexuella tjänster, säger hon.

Ja, ni kan läsa själva. I våras läste jag artikeln om en anställd på ett privat städföretag i Stockholm som inte fick betalt för restiden mellan städtillfällena. Sånt borde förstås medierna skriva om. Föga anade jag att det var betydligt värre än så. Det är upprörande att läsa om den här viktiga forskningen om "jobblinjens" baksidor. Dels för att alliansen och medierna hyllat hur vitt allting blivit, och så är det så att det är samma exploatering fast möjligen lite gråare. Och betydligt värre än man kunde ana. Att betala någon svart är ett personligt, moraliskt val att göra. Skämmes den som gör det. Att använda den ojämlika maktsituationen till att hota med att inte betala eller att kräva sexuella tjänster. Jag saknar verkligen ord.

Men det skapar också uppgivenhet eftersom det är en av alliansregeringens stora förändringar att göra sådant här möjligt. Alla dessa strukturella förändringar som genomförts av balansen mellan anställd och arbetsgivare. Samtliga förändringar som genomförts inom ”jobblinjen” handlar nämligen om en sak. Att göra arbetstagaren mer maktlös. Att försvåra att säga nej, säga ifrån, göra motstånd.

Hur många kvinnor i andra lågavlönade yrken som fått allt svårare att säga emot när kunder eller chefer tafsar eller kräver saker kan man bara ana.

Hur många polisanmälningar blir aldrig av?

Det är patriarkatet. Det är klassamhället.

Läs även Thaher Pelaseyed. och Thaher igen.