Drömmar byggs av ord

Det där med berättelser fortsätter snurra runt i skallen.
Eller - bristen på dem.
Jag tänker tillbaka och försöker förstå den helhet som det rödgröna projektet blev.
Eller försökte bli.

Varför tappade det rödgröna (främst S) väljare till alliansen (M) just när vi presenterade budgetmotionen och regeringsplattformen?

Det må vara en vänsterpartists perspektiv, men jag tror att väljarna är kloka.
Jag tror de hade belönat (i opinionsmätningar då) rödgröna för att vi kritiserade skattesänkningar för rika.
När sedan 90% av dessa skattesänkningar skulle vara kvar, tror jag väljarna tänkte att det var ”samma skit”.
Just "samma skit"-tanken är något som ständigt återkommer när man pratar med folk som inte har så stort förtroende för politiker.
Lite tillspetsat går det faktiskt att säga att små skillnader mellan alternativen ökar "samma skit"-känslan hos väljarna.
Målgruppspolitik och Karl Rove-utspel bestraffar sig.
Men det blev inte lägre valdeltagande.
Utan SD och moderaterna.
Enligt principen ”Hellre skattesänkningar för mig än för någon annan”.

Sen är jag tillbaka till berättelsen igen.
Jag läser igenom rödgröna budgetmotionen och försöker hitta en helhet.
Men den vill inte riktigt infinna sig.
Det finns enstaka formuleringar, men mest är det kameralt språkbruk.
Visionen fattas, berättelsen, drömmen, gestaltningen av en tro på framtiden.
Fattas.
Fragment av meningar försöker men lyckas inte.

Och sen kommer regeringsplattformen.
Även här finns fina ord, men det funkar inte riktigt.
Det är som om hela texten har tillkommit utifrån att tänka plånboksfrågor.
Små, små öar av utspel och förslag bredvid varandra.
Allt enligt principen att plånboksfrågorna är grunden.
Allt enligt principen att det stora fick mest och de två små lite mindre.
Rödgrön helhet?
”Med den sänkta a-kasseavgiften får ni lika mycket i plånboken som med deras skattesänkning.”

Och det finns förslag som inte hänger ihop.
Som gör en samlad berättelse omöjlig.
De där förslagen som skaver när jag försöker – precis som jag i valstugan försökte – foga ihop det till en helhet, en berättelse, en vision om framtiden.
Pensionärernas skattesänkning.
Restaurangmomsen.
”Vi är som alliansen fast lite mer.”
De två förslagen skaver.
Nånstans där tror jag många väljare tänkte ”Det är ändå ingen skillnad, jag tar 500 spänn mer i fickan”.

Berättelsen.
När jag pratar med socialdemokrater eller miljöpartister är det så få problem.
Orden faller enkelt, de gemensamma visionerna finns där.
Samma riktning men på olika sätt.
Kanske pratades det för lite ord och räknades för mycket siffror?
Var det i räknandet som helheten försvann?
Eller i bristen på pratande?
Bristen på en helhet och en dröm?
Kanske räknade vi bort berättelsen om ett bättre, rödgrönt samhälle?
Vi borde pratat mer.