Vridna medier eller inte

Medieprofessorn Kent Asp kom ju med en debattartikel i valrörelsens slutskede som visade att bevakningen i medierna var borgerligt vinklad. 60-40 i vinklade artiklar till förmån för borgarna. Eftersom regeringsställningen genererar ett stort positivt nyhetsflöde där regeringen är avsändare (i form av presskonferens runt proppar m.m.) fruktade jag att balansen skulle ändras. Jag är beredd att göra en spaning och möjligen revidera mina farhågor till optimism.

En spaning ska innehålla tre observationer. Det gör den.

1) Äntligen granskas borgarna
Eftersom medierna inte lyckades med det centrala att granska regeringsalternativet har dom fått göra detta i efterhand. Det visade sig att det fanns en hel del att gräva upp som socialdemokrater blivit granskade för förut (även icke-ministrar). Nu granskar dom, fäller, förnedrar och går också över gränserna. Dessutom blev Reinfeldt lite förnedrad runt sin fåniga och desperata presskonferens om tsunamibanden.

Det visade sig ju också att det inte blev några 1000 kronor till den ensamstående mamman utan 300. Tyvärr gjorde medierna inte sitt jobb och avgjorde därmed troligen valet. Men bättre sent än aldrig.

2) Socialdemokraterna får mycket nyhetsflöde både om budgetmotion och nyhetsflöde. Deras partiledarval diskuteras på ett förvånansvärt konstruktivt sätt efter en inledande morgonluftshysteri av deras högerspöken. LO är mer proaktiva som opinionsbildare än de varit på herrans massa år. Vanja LW kräver kvinnolönesatsningar, höjda lägstalöner och annat. Härligt med en mer vaken rörelse.

3) Vänsterpartiet var etta i nioekot idag på lördagen. Etta! Ännu halvtvå l igger den överst på Ekots hemsida. När hände det senast? Det handlade om en KU-anmälan som gjorts om bristen på beredning av a-kasseförsämringarna. Ett möjligt brott mot regeringsformens krav på beredning och remissförfarande. Josefin Brink verkar vara den piggaste kraften i riksdagsgruppen hittills.

Som avslutning. Tre spaningar på att min pessimism kanske var ogrundad. Än är jag inte optimist. Men högern granskas äntligen och den breda vänstern kan komma fram med egna initiativ.

Andra bloggar om: media, regeringen, granskning, vinkling, Kent Asp, vänsterpartiet, lovande, rörelsen, socialdemokraterna

Poesi jag gillar

Jag knockas av första raderna i Sonnevis gamla dikt. Jag blir glad och arg av Palmes gamla tal. Allt som skrivs kan bytas ut mot Irak eller Palestina. Lite har hänt. 650 000 döda i Irak efter invasionen. En skillnad mot idag är att sossarna varit så tysta.

Om kriget i Vietnam

Bakom TV´n ändrades ljuset
utanför fönstren. Mörkret byttes
mot grått och träden framträdde
svarta i det klara grå ljuset
från nysnön. På morgonen
var allt igensnöat. Jag går nu
ut och ropar efter stormen.
Jag hör i radio att USA
gett ut en vitbok
om kriget i VIETNAM
i vilken Nordvietnam anklagas
för aggression. I går kväll
på TV
såg vi en filminspelning från
Viet Congs sida, fick höra
Helikoptermaskinernas
dova fladdrande,
från marken, från de beskjutnas
sida. I en annan film
för ett par veckor sedan
intervjuades de amerikanska
helikopterförarna av CBS. En av dem
beskrev sin utlösning
när han äntligen fick skott på
en "VC": han slungades
tre meter fram
av raketerna. Det blir
säkert mer snö idag
säger min granne, svartklädd
på väg mot sitt arbete. Han
balsamerar döda och är nattvårdare på
mentalsjukhus. Trakten jag bor i – Lund
med omnejd - blir en allt vitare
bok, solen kommer och lyser
brännande kall över de vidsträckta sidorna.
De döda är siffror, som vilar, virvlar
som kristaller, i vinden över fälten. Hittills
beräknas 2 millioner ha dött i VIETNAM.
Här dör knappast någon
av annat än personliga skäl. Den svenska
ekonomin dödar numera
inte många, i varje fall
inte i det här landet. Ingen för
krig i vårt land för att skydda
sina egna intressen. Ingen
bränner oss med napalm
för en feodal frihets skull.
På 14- och 1500-talen fanns ingen napalm.
Solen stiger här mot middag.
Det är snart mars 1965.
För var dag
dödas allt fler i USA´s vidriga krig.
Snöflingorna på fotot av
president Johnson
vid tiden för de sista bombningarna
i Nordvietnam - han steg
ut eller in i en bil – faller
allt tätare över de vita sidorna.
Fler döda, fler rättfärdiganden,
tills allt snöar igen
i den natt som slutgiltigt
ändrar sitt ljus utanför fönstren.

Göran Sonnevi (1965)

Uttalande av Olof Palme 1972.
Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som pågår i Vietnam är en form av tortyr.

Det kan inte finnas militära motiv för bombningarna. Militära sagesmän i Saigon har förnekat att det skulle pågå en nordvietnamesisk uppladdning.

Det kan inte rimligen bero på vietnamesernas halsstarrighet vid förhandlingsbordet. Motståndet mot oktoberöverenskommelsen i Paris kommer - som New York Times påpekar - framför allt från President Thieu i Saigon.

Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk.

Därför är bombningarna ett illdåd.

Därav finns det många i modern historia.

De förbinds ofta med namn. Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpville och Treblinka.

Våldet har triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.

Nu finns ytterligare ett namn att foga till raden.

Hanoi - julen 1972.

Ännu ett politiskt test

Jag har gjort ett politiskt test. Den här gången handlade det om moraliska frågor. 16 stycken frågor gav en plats i en tvådimensionell rymd. Jämför The Political compass som också löser upp höger och vänster till två friare dimensioner.

Moralisk ordning:
Definierar din syn på moralisk ordning. Är vissa grupper eller företeelser moraliskt bättre än andra, överordnade, mer högstående? Gud, ras, människor, natur, män, kvinnor, livsstilar.
De som ligger på ett högt värde har en hierarkisk och strukturerad syn på moral.
De som ligger på ett negativt värde har en mer jämlik syn.

Moraliska regler:
Ett mått på vilka handlingar som ska belönas i samhället.
Ett högt värde anser att samhället gynnas bäst och därför ska belöna handlingar som gynnar gemenskapen, samhället, helheten.
Ett lågt värde anser att handlingar ska belönas som gynnar den individ som utför dem, och att samhället/gemenskapen gynnas i slutändan.

Mitt resultat:
-4 på moralisk ordning
6.5 på Moraliska regler

Innebörd:
System: Socialism
Variation: Ekonomisk socialism, Extrem socialism (alltså fullständig jämlikhet)
Ideologi: Internationell socialism

Amerikanska presidenter som stämmer överens: Jimmy Carter (71,3%)
2004 års kandidater: Ralph Nader (74,1%), John Kerry 62,2%, George W Bush 35,6%)

Jag liggar alltså nånstans mitt i internationell socialism med en dragning åt aktivism och libertär socialism.


Andra bloggar om: politiskt test, moral politics, ideologier, liberal socialism

Civil olydnad för liberaldummies

Rabiate nyliberalen Christian Gergils sitter i radio och hävdar att det är civil olydnad att inte betala sin TV-licens. Fel fel fel. Det här är ett billigt försök att försöka höja sin feghet och snålhet till högre principer och samtidigt klanka på medierna och på vänsterns syn på utomparlamentarisk verksamhet.

Därför kommer jag med följande lilla checklista för nyliberaler. Den som följer denna checklista kommer att öka sin trovärdighet med 400%, får vara med i media (och dessutom öka sina chanser att ragga på killar och tjejer från vänstern).

Lektion i civil olydnad för fega nyliberaler: fallet TV-licens

o Ring Radiotjänst och säg att du vare sig har TV eller radio.*, **
o Ta bort SVT och TV4 från din TV. ***
o Ta bort SR från din radio.****
o Be en kompis polisanmäla dig.
o Berätta för en journalist som kan skriva om att du tycker att TV-licens är öststatsfasoner. Skicka med foton på din TV med dig hånflinande framför.
o Lita på att någon anmäler dig till Radiotjänst.
o Vänta.
o Vänta lite till. *****
o Riv sönder räkningen när den kommer från Radiotjänst.
o Sedermera: Betala dina dagsböter, eller ännu häftigare: Gå i fängelse, direkt i fängelse, utan att passera gå. Titta på TV där. ******
o Mer troligt: Invänta kronofogden som kommer och beslagtar din TV för att täcka avgift plus räntor plus påminnelseavgift.
o Problemet är löst.*******
o Ring på hos grannen när Aktuellt börjar.

Fotnoter
* Glöm inte att korsa fingrarna.
** För kristna nyliberaler rekommenderar jag dessutom att man suddar ut budet om att inte ljuga ur bibeln.
*** Plus: du slipper socialistisk propaganda. Och TV3:s nyheter är ändå dom bästa.
**** Tacka vet du NRJ:s fördjupande nyhetssändningar.
***** Det här är ineffektiv byråkrati.
****** Spela poker med Stegö och Borelius.
******* "Jag är fri jag har sonat mitt nedriga brott."

Vinster:
- Du blir unik som nyliberal genom att visa upp politisk heder.
- Du slipper bli indoktrinerad via socialistisk TV och radio.
- Du lär känna din granne.

Och en fråga:
Har Åsa Thorstensson radio i sin mobil? Polisanmäl henne i så fall.

Andra bloggar om: Civil olydnad, feghet, fegisar, Cecilia Stegö, Maria Borelius, Tobias Billström, licensfusk, TV-licens, checklista, kronofogden, nyliberaler, fega nyliberaler

Samma gamla visa

Budgeten överraskar inte.

Den innehåller:

- förslag som aktivt slår mot de svagaste, arbetslösa och förtidspensionärer. Mest förlorar en låginkomsttagare som går ut och in i tillfälliga arbeten och arbetslöshet.

- skattesänkningar som gynnar höginkomsttagare (både förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och lite mer överraskande och ännu mer flagrant eftersom man mörkade det i valrörelsen - arbetsavdraget)

- dynamiska effekter, detta drömbegrepp som gör att man kan hoppas istället för att tänka i en budget, och som kört budgetar i botten förr.

- politik syftande till att få folk att inte gå med i facket

Däremot innehåller den inte:

- fullt ut finansierade reformer. Stora delar av skattesänkningarna är ofinansierade.

- förslag för att skapa jobb

Den som roar sig med att leta lögner gentemot vad som sades i valrörelsen har ett stort arbete att göra. Jag gör inte det utan säger. Jävla skitbudget!

Marit Bergman-konsert: glädjespatt

Vi var på Marit Bergman igår, jag och min älskade. Det var riktigt bra. Efter att ha väntat igenom två förband kom om upp. Ett niomannaband med två körtjejer, saxofonist, trumpetare, keyboard, fyra tamburiner som mest, både manliga och kvinnliga musiker.

Vid åtminstone fyra, fem tillfällen fick jag rejäl gåshud, och det är ju ganska mycket. Vissa låtar får mig att bli 23 igen och känna känslan när jag hörde Popsicles "Hey Princess" första gången. Men det där indiedrivet har kompletterats med ett E Street band-liknande sound med dubbelt blås och en sjuhelvetes massa spelglädje uppe på scenen. Hon sjunger väldigt bra, har en scenpondus som slår det mesta, och har ett band som verkar ha precis hur roligt som helst.

Basisten inledde starkast, men trumpetaren/tamburin"spelaren" jobbade sig ikapp och förbi. Och på mållinjen fick basisten se sig passerad av saxspelaren.

Jag älskar Bergmans stil. Hennes klänningar är helt udda och rätt underbara. Jag står och säger till frun att hon är som en kvinnlig Di Leva. Något oartikulerat, en egen klädstil, alltid glad. Senare under konserten börjar hon slänga ut glitter på publiken. Jag är synsk.

Me den sex och ett halvårig dotter som gillar Marit Bergman lite grann är det bara att hoppas: Fortsätt med det!

Bäst fungerar upptempolåtarna. I will always be your soldier är otroligt bra, No party också, Tomorrow is today. Åtminstone fem låtar genererade det höga betyg som bara känslorna kan sätta - ståpäls.


Senaste årets bästa konsert var för övrigt dubbla syskonparen i Magic Numbers som spelade på Sticky Fingers förra hösten. Det var en euforiupplevelse som Marit inte riktigt nådde upp till. Dom spelade på Debaser i Stockholm igår. "Mitt leende räckte från Djursholm till Danvikstull" skrev recensenten. Jag tänker likadant om den konserten, en av de bästa jag sett. Och snart kommer en ny skiva. Underbart.

Mina bästa konserter någonsin (preliminära årtal...):
Imperiet: Musikfiket Varberg 1984
The Pixies: Roskilde 1989
Docenterna: Hultsfred 1991
Ulf Lundell: Pildammsparken Malmö 1991
Popsicle: Stadsparken Lund 1992
Bob Hund: Kåren Göteborg 1998
Kent: Kåren Göteborg 1997
Billy Bragg: Trädgårn Göteborg 2005
Magic Numbers: Sticky fingers Göteborg 2005

Andra bloggar om: Marit Bergman, konsert, indiepop, E Street band, Göteborg, Di Leva, Trädgårn, bästa konserterna, Magic numbers, Lista

Arbetarklass och klassresenärer - förenen eder!

Klass är ett förlegat begrepp hävdar borgerligheten för att banka in myten om att allas lika möjligheter i våra skallar. Carl Bildt kallar sig arbetarklass som ska upp och arbeta på valvakan. Dumjävel! Föraktet mot de människor som inte har autonomi i det vardagliga arbetet, som tjänar 15 000 och kommer att tjäna ännu mindre om borgarna får råda, som styrs av stämpelklockor och 14-minuters-raster och som är sjukare och mer stressade än högutbildade är enormt.

Tur då att det finns böcker som "Tala om klass" som får annars klassomedvetnna men kloka kulturskribenter att inse hur allt ligger till. Alakoskis bok beställs snarast. "Arbetarklassens bästa partytricks" har vi bara glömt beställa, jag har redan läst Trondman och Jordahl och Greider. Den dubbla bakgrunden kommer att vara till hjälp kommande fyra åren.

Greider har för övrigt skrivit det kanske bästa som skrivits om att vara klassresenär.

Klassresenär
Det räcker med att en
enda gång ha varit feg nog att inte
kännas vid vem du är :
en skolavslutning, ett möte på gatan, en vana:
att du rodnade, eller vände bort blicken:
sedan sitter denna ensamhet i resten av livet!
Och det har visat sig närmast ogörligt
att förklara på ditt nya språk.

Det första du därför måste
göra dig av med är fördomarna som andra
skapat om dig, ditt ursprung.
Du måste leva i en oerhörd nykterhet.
Förakt är överhuvudtaget inte tillåtet.

Svårigheten blir då att förklara dig själv.
Och vem ska du skratta tillsammans med?
Hatet förblir en av de viktigaste drivkrafterna:
men det får ändå inte göra om dig!

Jag har ibland hört medelklassens
söner och döttrar tala om sina föräldrauppror.
Men upproret begår de ju på
sina fäders och mödrars språk.
De hetsiga scenerna lämnar de lugnt bakom sig:
det är bara köttsår - det har aldrig trängt in.

De verkar inte känna av den där skulden,
som hela liv kan binda oss vid något ursinnigt bultande.
Och jag har aldrig upplevt tillvaron
som så tudelad som då.

- Det är också ett överläge:
ljuset faller obarmhärtigt starkt.
Man tål inte vissa tonfall.

(Göran Greider, ur När fabrikerna tystnar)

Andra bloggar om: klassresenär, arbetarklass, medelklass, ny bok, Susanna Alakoski, tala om klass, Tony Samuelsson, Göran Greider, annelie jordahl, Mats Trondman

Jag utmanar mig själv på ideologisk enkät

Ingen har utmanat mig på denna intressanta enkät. Så jag utmanar mig själv. Från syrran först men till mig via Stig-Björn Ljunggren.

1) Politisk ideologi du förespråkar?
Socialism med mycket feminism och en del ekologism och liberalism, men utgår hela tiden från individuell autonomi där människor måste kunna påverka och inte bara åka med, kunna göra livsval på riktigt. Det kräver att det offentliga utjämnar, ger alla lika möjligheter.

2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Förakta är ett starkt ord. Men all fanatism. Enda vägar och heltäckande lösningar är livsfarligt, vilket både nazism, kapitalism, kolonialism, kommunism och religiös fanatism har visat. Religionen är nog farligast eftersom den vill ge svar på och styra allt, även vardagslivet och individens val. Rå kapitalism också eftersom den hävdar sig vara utan nackdelar. Sen blir jag arg på dem som inte ger alla människor lika värde, typ främlingsfientlighet eller kristdemokraternas syn på homosexuella och kvinnor. Och på de som förnekar klassklyftorna.

3) Materialist eller idealist?
Bägge, men idéer begränsas i alla lägen av materiella villkor, så jag är mest materialist. Fast när idéer bryter igenom det materiella - det är vackert. Då ökar friheten.

4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Konsekvensetik. Det funkar inte annars. Men utan pliktetik fungerar inte mänskligheten och individer kan offras, men med enbart pliktetik blir allt bara trubbigt och omöjligt att utveckla.

5) Politiskt uppvaknande?
En gradvis växande vilja att ta ställning för de svaga. Mellanstadiet när jag började debattera mot kärnkraftens linje 1. Valet 1982 när jag argumenterade mot Mufare i skolan. Då vågade jag säga ifrån ordentligt första gångerna.

6) Politisk detour?
Nära att bli SSU:are på 80-talet. Gick med i KHF i Lund slutet av 80-talet och var med två år, men lämnade efter den förlamande K-striden och hamnade i frihetlig vänster i kårpartiet Kulturradikalerna. Där trivdes jag bättre och hade några intressanta år i kårpolitiken. Därefter till och från medlem i Vänsterpartiet.

7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Ingemund Bengtsson som var ingift i släkten beundrade jag, en gamla skolans sosse. Gandhi och Martin Luther King för tron på idéerna och ickevåldet. Palme för det internationella engagemanget. Sven-Eric Liedman för hans visdom och för att han fångar grunden i en liberal vänster.

8) Bok som påverkat dig politiskt?
Jag var en sån som alltid höll på indianerna. Många författare ska nog tackas för att det var så. Indianböcker, Trälarna, ja massor av böcker om vanliga människor som vågar göra motstånd. De stora episka hjältarna är tråkigare än vardagsrevolutionärerna. Backlash öppnade mina ögon på ett tydligt sätt. Om demokrati är Benjamin Barber, Iris Marion Young och Robert Dahl kloka inspiratörer.

9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
När det blir för mycket statssocialism och ingen demokrati. Storebrorsfaran finns där hela tiden, men måste också ställas mot fördelarna. Liberalismens nackdel är att den är så naiv och tror att människor faktiskt kan välja. Det är värre. Socialismen blir lätt teoretisk, och glömmer att centralstyrning som allokering visat sig misslyckas rätt ofta. Rättvisa procedurer är i alla lägen viktiga.

10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Både globalt och nationellt: Att minska klasskillnader. Att minska den stress som människorna längst ner på samhällsstegen både i jobb och utanför jobb känner är det överordnade. De har mindre pengar, mindre inflytande, är sjukare, mår sämre. Kvinnors rätt till sexuell hälsa, abort och frihet från våld liksom kamp mot främlingsfientlighet och nykolonialism är bara specialfall av detta.

För att fortsätta detta ideologiska kedjebrev utmanar jag Tony Johansson, Mission Iran, Patrik Johansson, Kjell Eliasson och Thaher Pelaseyed.

Andra bloggar om: enkät, ideologi, utmaning, ideologisk enkät

LO vill se höjda kvinnolöner

LO har aldrig varit tystare än i den här valrörelsen. Visst var Vanja LW ute en del men var tråkigt osynlig i riksmedia. Inför de stora och troligen konfliktfyllda förhandlingarna i vår som berör 80% av arbetskraften, gör LO nödvändiga utspel inför förhandlingarna.

Kvinnolönerna. Alla studier visar att inget händer. Bra att LO gör utspel och verkar prioritera frågan. Men arbetsgivarna måste med. Vänstern som anser frågan vara viktig måste vara bra arbetsgivare i de få kommuner där vi styr. De privata arbetsgivarna måste också med på tåget. Stor chans.

Lo har också gjort utspel om att lägstalönerna prioriteras. Viktig motkraft. Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft om motsatta prioriteringar. Nu ska lönespridning öka och lägstalöner sjunka. Det hävdas att de som börjar i låga löner stiger uppåt. Men kollektivavtalen åldersgraderar ju lönerna. Och den som får ett skitjobb med låg lön söker sig bort så fort som möjligt. Logiken är fel, hypotesen felställd. Argument letas upp, fakta vinklas. Men Hotell- och restaurang och SIF tar strid för höjda lägstalöner. Som Blå Tåget sjöng, "till och med betala mindre i lön än priset för mat och för hyra".

Det blir en viktig vår och fyra långa år.

Andra bloggar om: avtalsrörelse, lägstalöner, facket, LO, Svenskt Näringsliv, viktig kamp