Vad är väl en budget?

Jag lägger mycket tid på ideellt arbete. Som innebandytränare lägger jag mellan fem och femton timmar i veckan på mina killar. Mycket tid, men värt det för att få stå för positiva värderingar i en oftast sunkig tonårsmanlighet, och att se dem växa genom att lära sig saker och att göra saker kollektivt. Visst känns tiden just som förlorad tid ibland när få killar kommar jag är borta från min dotter och min fru. Men oftast känns det viktigt.

Nu har jag arbetat med Vänsterpartiets budget i regionen. Massor av arbetstimmar läggs på att samordna diskussioner i fullmäktigegruppen, skrivit, layoutat och pulat med olika textsnuttar, mejlkommentarer och telefonsamtal. Jobbat om förra årets budgettext och ibland bara raderat den och börjat om.

I tisdags var det styrelse och nästnästa måndag och tisdag är det fullmäktigedebatt om budgeten. Majoritetens budget vinner och går igenom. Vår blir bara till ord ord ord. Inget inflytande alls. Så är det att vara opposition. Det kan ge en lakonisk känsla av meningslöshet ibland. Väldigt lite av det man gör, säger och skriver får något konkret inflytande. När jag satt sent en kväll och korrläste budget kände jag mig rätt meningslös.

Men sen händer det. Dom där sakerna som ger kickar i vardagen.
- Ideologisk stolthet över budgeten - särskilt våra 100 miljoner i tre år till jämställda löner. Skön vetskap om att vi ska gå till val på att satsa mer pengar där och att S och borgarna kommer att få äta upp sitt oengagemang för kvinnolönerna.
- Glädjen och de ironiska kommentarerna om att de andra partierna har plockat upp Vänsterpartiets ungdomsrabatt och vårdprogram för barn och kvinnor utsatta för våld i hemmet.
- Känslan av att vi har en genomtänkt budget som håller ekonomiskt.
- Snacket om efter-valet-händelser utifrån budgetarna.
- Glädjen över att få bra pressklipp runt budgeten. Nån skriver om kvinnolönerna, nån om primärvården, nån om sjukvårdssatsningen, nån om influensavaccin.
- Den personliga kicken när andra partiers representanter säger "Vilken snygg budget ni har gjort."

Vi må förlora omröstningen, men vi ska vinna debatten. Och den långsamma revolutionen gör vi med snygg layout!

Det ska fan vara opposition

Nu börjar vår egen budget bli klar. Det är en lång process med textbearbetning och att som textansvarig hantera många människors önskemål. Det är en intressant process som kräver ödmjukhet när andra människor inte gillar dina darlings. Jag är rätt van textbearbetare från forskartiden, så det går bra. Samtidigt bryts den flera månader långa processen av att förutsättningarna ändras. Radikalt. Då får man börja om.

Åtminstone med räknandet. Vi hade en planering på gång och helt plötsligt kom nya förutsättningar där 360 miljoner spänn försvann i pensionsutgifter. Lösningen blev ett förändrat index enligt majoritetskoalitionens förslag. Då fanns ett minimalt utrymme för reformer. Så kom majoritetens budget. En valbudget med mycket reformer. Varifrån kom pengarna? Leta leta leta. Läsa läsa läsa. Inte ett ord om den lägre utgiftsnivån. 250 miljoner på finansiella intäkter var ett glapp. Där fanns deras 240 miljoner i reformer.

Som sagt. Det ska fan vara opposition. Det har varit lite dålig nattsömn och huvudvärk på morgonen vissa dagar.

Vi går till val på att äntligen ta ett första steg mot att stoppa underbetalningen av kvinnorna i vården, men också mer pengar till främst primärvården, gratis influensavaccin, satsning på ungdomskultur med mera. Jag brinner mest för kvinnolönerna. Tråkigt för kvinnorna, lyckligt för oss i valet, har majoriteten valt att inte satsa så mycket pengar på kvinnolönerna som tjänstemännen menar behövs. Hoppas för kvinnorna att dom ändrar sig.

Det hade varit kul att vara fluga på väggen under deras möten. Vem gick sur och ledsen därifrån, vem satt och skrockade? Jag kan ha mina aningar om vilka som var ledsna för kvinnolönerna.

Nu ska jag layouta vår budget. Kommer snart på en länk här ovan.

Poesi som kan vinna val

Så här i vårtider behövs det lite poesi med politisk bäring. Detta är två av mina favoritdikter som får mig att reflektera utifrån det vi behöver i vardagen, den lågmälda men inte konflikträdda humanism som frigör människor i möten i vardagen. Revolutioner görs inte stort utan smått, inte vid ett tillfälle utan kontinuerligt, inte med våld utan med ord. Som Tranströmer skriver i en annan dikt.

"Var människa en halvöppen dörr
som leder till ett rum för alla."

Det här är tankar man vinner val på.

ALLEGRO

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte, men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.

(Tomas Tranströmer)


nattboksblad

Jag landsteg en majnatt
i ett kyligt månsken
där gräs och blommor var grå
men doften grön.

Jag gled uppför sluttningen
i den färgblinda natten
medan vita stenar
signalerade till månen.

En tidrymd
några minuter lång
femtioåtta år bred.

Och bakom mig
bortom de blyskimrande vattnen
fanns den andra kusten
och de som härskade.

Människor med framtid
i stället för ansikten.

(Tomas Tranströmer)