Varför står M inte för sin politik?

En väl underbyggd kunskap pekades ut av Sören Holmberg innan regionens valrörelse: Intresset för politiken och därmed valdeltagandet ökar när det finns rejäla konflikter mellan partierna där man är oense i stora frågor.

Ställ detta påstående mot den valrörelse som varit. Efter att ha levt mitt i en valrörelse i en månad kan jag säga. Väljarna blev bestulna på en bra valrörelse. Och det parti som främst bestal väljarna var moderaterna. De där nya moderaterna bygger inte sin politik (viktigt att notera) men väl sin marknadsföring på kampanjer som tonar ner de ideologiska skillnaderna. De begick i valrörelsen det största fel ett parti kan göra. De slutade argumentera för den politik de faktiskt genomför och tänker genomföra. Från ett demokratiskt perspektiv är det verkligen tokigt. (Det finns stora likheter med socialdemokraterna som i vissa val tonat ner grundkonflikter om skatter och ideologiska skiljelinjer.)

Jag vill nog säga att Vänsterpartiet gjorde vad vi kunde för att förtydliga en grundkonflikt som finns inom hälso- och sjukvården. Vi fokuserade hårt på de privata vinsterna inom vården. Den borgerliga regeringen har accelererat en process av att öka andelen av vården som bedrivs i privat regi. Det är inte en överdrift att kalla det för ett systemskifte. Lagen om valfrihetssystem har fört över mängder av miljarder av vård och omsorg till privat regi. Riskkapitalister ser svensk vård och omsorg som en av de mest lukrativa branscherna i världen. Även Socialdemokraterna bidrog till att peka ut denna ideologiska skiljelinje.

Men det är inte lätt när den andra sidan förnekar konfliktens existens. Väljarna är förlorare därför att moderaterna försöker få det att se ut som att alla är överens. Idén verkar vara att få främst socialdemokraterna att framstå som smutskastande gnällspikar. Det låga valresultatet är inte förvånande när debatten uteblir om de viktigaste frågorna. Partiernas roll i demokratin är något annat än att bara genomföra marknadsföringskampanjer mot olika målgrupper. Deras roll är att formulera idéer i en öppen debatt om framtiden. Låt oss titta på de debatter som väljarna blev snuvade på.

Titta på begreppen vård efter plånbok och vård efter behov. Alla känner till att de privata vårdförsäkringarna ökar rejält och att de marknadsför sig med att man får vård snabbare. Detta omhuldas av moderaterna. Vi vet till exempel att regeringen öppnat för att låta offentliga kliniker ta emot dessa försäkringspatienter. I Stockholm höjer alliansen patientavgifterna för akutbesök och besök på vårdcentral, trots att många människor anger brist på pengar som anledning till att man inte söker vård. Vårdgarantin har lett till att friskare patienter med hög inkomst och utbildning får vård snabbare medan sjukare patienter får vänta längre. Det är flera exempel på mer vård efter plånbok och mindre vård efter behov. Väljarna borde fått höra från de moderata partierna att detta är bra och rätt.

Samma gäller frågan vård i offentlig regi. Hela valrörelsen slingrade sig moderaterna från att outa sin misstro mot offentlig vård med tunna ord om ”offentligt finansierad”. I själva verket verkar moderaterna genomsyrade av misstro mot den offentliga vården och ett naivt gynnande av den privata. Vårdvalet för primärvård är ett exempel. De har släppt in privata vårdbolag på de offentliga sjukhusen i Stockholm. De har gjort det möjligt att sälja akutsjukhus till privata aktörer. Det finns en vilande utredning de inte vågar gå till riksdagen med om totalt fri etablering inom öppenvården. Moderaterna har ett förslag om så kallad utmaningsrätt i sin budget för VGR. Och sist men inte minst, moderaterna skulle i höstas sälja ut både Uddevalla, Skene, Lysekils och Strömstads sjukhus. Något de nu slingrade sig bort från med ”Det finns inga sådana förslag nu”. Dessutom trycktes affischer och flygblad upp som blåljög om att 87 privata vårdcentraler skulle stängas om ”vänstern” vann valet. Även här uppfattar jag att väljarna snuvades på den ideologiska debatt som kunde engagerat och motiverat fler att rösta. Det är genuint sorgligt när valdebatten inte blir av.

Jag vet inte om moderaterna hade vunnit eller förlorat på att vara ideologiskt tydligare i valrörelsen. När man tittar på medborgarnas syn på vinster inom vården gissar jag att de hade förlorat och att de vet om det. Men enligt Sören Holmbergs påpekande blev väljarna snuvade på just den ideologiska skiljelinje som kunde fått valet att framstå som att något stort stod på spel.

Detsamma gäller kollektivtrafiken. Väljarna hade vunnit på att få höra moderaterna stå för att de vill höja taxorna så som de nyss gjorde i Stockholm och som de yrkat på här i regionen. De borde stått för att det är bra att regeringen dubblat banavgifterna och sänkt underhållet till järnvägar. Och de borde definitivt stått för att de visat samma misstro mot de offentliga utförarna på kollektivtrafiken genom att ge privata entreprenörer möjlighet att ta över lönsamma kollektivtrafiklinjer. Istället fick väljarna och de andra partierna fluffspråk och slingrighet och direkta lögner om hur dyr en enhetstaxa skulle bli.

Jag tror på en demokrati där man står för sin åsikt.

Utan dina andetag

Jag har gjort det förr, lagt upp många versioner av samma låt. Idag, Kent - Utan dina andetag. Bland det vackraste dom skrivit. Bland det rättaste i livet.

Live fast skivversion. Jag minns den här låten från B-sideskivan. Jag hade inte hört den förut. Den och Chans står där fortfarande som två som alltid finns i närminnet.



Akustiskt. Jag har ofta haft drömmen om att artister (Lundell, Dylan, Kent), ska göra akustiska turnéer. Rätt eller fel? Troligtvis rätt, eftersom dom inte kan gömma sig.



Megaelektriskt. Från sommarens turné. Jag såg sista spelningen i Göteborg. Det envetna elektriska introt var tiden-står-stilla-intensivt, och vilken låt det var kom som en total överraskning när han väl började sjunga. Puttehud.



Fincover: Lisa Nilsson sjunger för den där prinsessan. Jag är kluven. Vissa partier är väldigt bra, andra är lite kylslaget överartikulerade. Man måste jämföra, och den är onekligen annorlunda.

Kungliga platsannonser?

Jag såg fredagens Metro. Långt ner till höger en rubrik.

Kontakter bästa sättet att få jobb

Högst upp står det:

Konungens bordsdamer
Hetaste platserna på nobelfesten

Det är väl enbart jag som är raljant nog att tänka "kaffeflickor" och fnittra åt att det hör ihop. Samt att sen torrt inse att han i så fall skulle gå på skoldanser.

Sorglig kvinnosyn.

Dagens demo: Kent, Socker

Det är nördigt med demoversioner och tidiga versioner av låtar. Men samtidigt är det otroligt intressant om en artist man verkligen tycker om, och där låtarna är så väl lyssnade att man känner varje tonfall i kroppen.

Jag vet att Springsteen kommit med "Darkness on the edge of town" i en trippelskiva med olika versioner och outgivna låtar. En av hans bästa skivor, och säkert intressant. Men Springsteen är ingen artist jag kan in i kroppen som andra.

Däremot Ulf Lundell. Hans megalomaniska Under vulkanen var fjorton CD med oftast ganska dåliga versioner av andra låtar. Men ibland brände det till, som i "Jag är inte Gud", en färdig låt där det går att höra textsnuttar och tankegångar från framför allt "Isabella" men också andra låtar som flugit ur minnet idag.

Men dagens demo sprang jag på av en tillfällighet i min Iphone. Jag var lite sugen på att lämna Håkan och Teenage fanclub en stund, och plötsligt blev jag demonörd på en Kentlåt. Socker. Låten som sjungits och spelats på svensexor och som gjorde mig till låtsastrummis för några år sen. Som jag tycker är bra men att Jocke Berg sjunger opersonligt. Och så dyker den här varianten upp. Där Jocke Berg sjunger på liv och död till mer avskalat kom, där tendensen till överproducerat är borta, och där "Brinn pengar brinn" fanns med i en tidig version.

Njut!

Impertinent

Kollegan Cecilia använde ordet impertinent (näsvis enligt SAOL). Mina fingrar har otroliga problem att skriva ordet, som jag aldrig själv använt annat än när jag minns eller återberättar gamla Riskradionsketcher. Vilket fick mig att lyssna och sen leta upp en gammal klassiker.

E: Ja, jag står här med mannen på gatan, idag vid namn Rune Be...

R: Bergström!

E: Ja just det ja...

R: Bergström!

E: Vad anser du om Statistiska Centralbyråns u...

R: Jag ska säga dig att de där politruckerna på sadistiska stencilbyrån, de är helt inkontinenta att bedöma den saken. Och i varje fall så importerar inte statisterna på mig. Jag tror att de flesta svenskar, liksom jag själv, är bra mycket korpulentare än sataniska analbyråns
diplomater.

E: Ja, du menar naturligtvis kompetentare än statistiska centralbyråns byråkrater.

R: Ja, där ser du själv. Folk har för stor respit för myndigheterna bara för att de själva är i botten av harakirin. De tänker jävlar inte på att myndigheterna knappt kan föra en vettig diagnos med vanligt folk, som du och jag. Jag har aldrig fattat varför man ska kröka röv
för en massa schäfrar som har sprungit på flotta konkurser och lärt sig inseminera. Men sånt tänker folk jävlar inte på. och varför ska man använda en massa jävla låneord, när det finns en inhemsk och relevant vokabulär. Och i mediumsamhället också, där allt drivs med
masturbation.

E: Ja, tack så mycket...

R: Ta bara ett sånt ord som impertinent. Varför ska man svänga sig med sånt när man menar en som kissar på sig? Eller när man snackar om folk som har problem med bomberna i munnen, och säger att de lider av vaginal orgasm? Nej du jävlar, det har gått inversion i låneordandet. Det blir ju omöjligt att dissekera på en sekretnivå. Man måste ju i alla fall ha ett grundrecept innan man börjar gå från hypotenusa till teologi. Annars så rasar ju hela den konvexa stukaturen samman.
Politikerna, de är bara toppen av isbiten. Det finns otaliga textempel på att folk överskrider sin kollekt.

E: Du menar överskattar sitt intellekt...

R: Ja är du så jävla bra själv då? Stå inte där och ambulera på mig! Sköt du dina egna revärer istället för att komma med en massa lårklyverier.

E: Hår-klyverier...

R: Du, jag ska säga dig att du kan gå och kratta pupiller någon annanstans istället för att stå här och bedriva terrier. Jävla agronomkleptoman! Du är säkert en sån där som ondulerar bara du ser en ordbok. Såna som du skulle lobotomeras och få tvångslyssna på Bresjnevs gamla tal i Polisbyrån.

E: Politbyrån...

R: Tack för ordet!

Rödgrönt mod att vara tvärtom

Jag tror att rödgröna förlorade valet för att vi inte var tillräckligt modiga. Vi vågade inte vara tvärtom. Vi hade chansen visa att vi var något motsatt till enfrågepolitiken att sänka skatterna. Istället blev det som om budgetmotion och regeringsplattform kännetecknades av rädsla istället för mod. Som om man förutsåg mediernas och Reinfeldts ”skattechock” istället för att stå upp mot det felslut den är ett exempel på. Rödgrön är ju i två dimensioner en motsats till regeringens ökade klyftor och passiva miljöpolitik. Det är något progressivt.

Det är därför jag hoppas på mod i de kommuner och landsting som ska styras rödgrönt de kommande fyra åren. Av stora kommuner finns bland annat Umeå och Göteborg. Jag hoppas att man i samtliga rödgröna styren vågar vara annorlunda, vågar visa att det gör skillnad när rödgröna styr.

Då handlar det om att skippa den kamerala snålheten att skatteunderlagets utveckling styr kvaliteten i välfärden. Vi gjorde så enorma misstag på nittiotalet där vi sa upp personal och körde slut på de som blev kvar. De senaste fyra åren har vi sett samma sak. Det är stenhård budgetpress och sparkrav över hela Sverige. Lärartätheten och personaltätheten på dagis står och stampar eller sjunker. Andelen grundskoleelever utan godkänt i kärnämnen ökar.

Marika Lindgren Åsbrink skrev en bra bloggpost om mod för ett tag sen. Eller om att göra skillnad. De borgerliga i Stockholm har minskat ersättningen till skolan som fördelas efter socioekonomiska faktorer. Helt i enlighet med att gynna deras väljare, såklart. Kort sagt hade alliansen flyttat pengar från Rinkeby till Danderyd. Hon visade i två tydliga diagram något väldigt enkelt.

- Under rödgrönt styre hade lärartätheten i Rinkeby ökat.

- Andelen som gick ut nian med godkänt i kärnämnen hade ökat under samma år.

- Under alliansens senaste år var förändringen i motsatt riktning.

För mig är rödgrönt mod att ta såna här samband på allvar. För mig är varje elev som går ut nian utan godkänt i samtliga kärnämnen ett stort misslyckande. Det innebär att rödgröna styren måste visa att man vågar vara annorlunda. Vi måste våga satsa på att höja kvaliteten även om det kostar.

Även om det kostar. Det kan kosta mycket pengar att satsa på fler lärare och specialpedagoger. De långsiktiga vinsterna i att ge dessa individer bättre chanser i livet är ovärderliga. Det kan innebära att det krävs skattehöjningar för att göra dessa satsningar. Gott så. Med tanke på att 90% av svenskarna accepterar skattehöjningar om de går till att höja kvaliteten i välfärden så är det inget problem.

Bara tänk. I nästa valrörelse kan de rödgröna visa att de gjort skillnad. Vi kan inte bara hänvisa till mönsterkommunerna som så kraftigt förbättrade kvaliteten i skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen. Vi kan dessutom säga att vi hade modet att göra det. Vi hade modet att höja skatten för att göra det. Vi vågade vara tvärtom. Vi vågar stå upp för att skattesänkningar innebär mindre välfärd och för att mer välfärd måste få kosta. Då är vi precis det tydliga alternativ som vi inte vågade vara i valrörelsen.

Ska det vara rödgrönt måste det vara rödgrönt. Inte samma snålpolitik som alliansen.

Hoppas på Tranströmer

Jag vet inte vad det är, men det är nånting med Nobelpriset i litteratur som fascinerar, intresserar, lockar. Allt från berättelserna om hur nominerings- och beslutsprocessen fungerar till det omöjliga att dela ut ett sådant pris. Det är jättefascinerande varje gång att tänka sig hur det kan bli just en och inte en annan.

Och det är lärorikt varje gång. Jag går igång som den kulturknutte jag innerst inne är. Visst läser jag hyfsat mycket visst läser jag kultursidan ganska noga. Men när litteraturpristagaren kommer så läser jag många artiklar och lär mig, får en relation till författaren som jag inte så ofta läser.

Jag hoppas på Tranströmer. Han är helt fantastisk i att skriva så exakt att jag kan titta på en dikt fram och tillbaka flera gånger. Vissa av hans dikter får mig att slappna av bara genom att tänka på dem. Andra ord framgrävda ur minnet får mig att själv hitta formuleringar när jag skriver. Det är så sällan jag läst någon pristagare. Andravalet är Joyce Carol Oates.

Min Tranströmerfavorit.

Allegro
Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att nogon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ned händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte. Men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.

"Hushållsnära tjänster med krav på sex"

Jag läser ett pressmeddelande från Institutet för Framtidsstudier. ”Hushållsnära tjänster med krav på sex”. En forskare har studerat städbranschens svarta och vita sida utifrån hur papperslösa flyktingar behandlas och konstaterat:

Slutsatserna är att det inte går att separera den vita sektorn från den svarta utan att de lever i en stark symbios. Under arbetet med denna rapport har Anna Gavanas identifierat att arbetande i den svarta hushållsnära sektorn ofta ställs inför krav på sexuella tjänster tillsammans med städning.

– Det slog mig tidigt att många annonser för städhjälp avslutades med meningar som ”endast seriösa svar” eller liknande. Nu har jag fått svar på varför det är så, säger Anna Gavanas, som förbluffats av de berättelser hon mött.

– Många vittnar om att de blivit av med uppdraget att städa eller ännu värre, inte fått betalt för utfört arbete när de inte också ställt upp på sexuella tjänster, säger hon.

Ja, ni kan läsa själva. I våras läste jag artikeln om en anställd på ett privat städföretag i Stockholm som inte fick betalt för restiden mellan städtillfällena. Sånt borde förstås medierna skriva om. Föga anade jag att det var betydligt värre än så. Det är upprörande att läsa om den här viktiga forskningen om "jobblinjens" baksidor. Dels för att alliansen och medierna hyllat hur vitt allting blivit, och så är det så att det är samma exploatering fast möjligen lite gråare. Och betydligt värre än man kunde ana. Att betala någon svart är ett personligt, moraliskt val att göra. Skämmes den som gör det. Att använda den ojämlika maktsituationen till att hota med att inte betala eller att kräva sexuella tjänster. Jag saknar verkligen ord.

Men det skapar också uppgivenhet eftersom det är en av alliansregeringens stora förändringar att göra sådant här möjligt. Alla dessa strukturella förändringar som genomförts av balansen mellan anställd och arbetsgivare. Samtliga förändringar som genomförts inom ”jobblinjen” handlar nämligen om en sak. Att göra arbetstagaren mer maktlös. Att försvåra att säga nej, säga ifrån, göra motstånd.

Hur många kvinnor i andra lågavlönade yrken som fått allt svårare att säga emot när kunder eller chefer tafsar eller kräver saker kan man bara ana.

Hur många polisanmälningar blir aldrig av?

Det är patriarkatet. Det är klassamhället.

Läs även Thaher Pelaseyed. och Thaher igen.