Öde gata. En valstuga?

Sitter och konstsurfar på kvällskvisten.

Jag söker efter en Tranströmerdikt som fångar tavlan Early Sunday morning av Edward Hopper. Ödsligheten, det estetiskt vackra och harmoniska i tavlan, och samtidigt skuggorna, tomheten, ödsligheten. Samma känsla finns i många av Hoppers tavlor. Ofta ligger något hotfullt bakom. Samma känsla gestaltas i Dick Bengtssons Hus med hakkors, den pastorala idyllen med hakkorsmärket längst fram i bilden. Tydligare än Hopper men inte lika känslostarkt visuellt.

Tillbaka till Hopper. Inte minst i Cape Cod Evening blir det hotfulla tydligt. Samma Cape Cod-hus som finns i den skrämmande vackra Cape Cod Afternoon. Det är huset från Psycho. Gillade Hitchcock Hopper?

Det hotfulla finns sällan hos Tranströmer, men ensamheten, grubblet, tvivlet som riskerar att skapa fallskärmshoppet ur drömmen.

Det slår mig. Kanske är Early Sunday morning en valstuga som fruktar nazistbesök från högerns stormtrupper?

Prövar att nämna www.intressant.se.