torsdag, januari 12, 2006

Vänsterns väg vald

Kongressen är slut.

Reflektion ett: Vägen (den enda?) för år framåt är vald - lite mera vänster och lite mindre liberalism.

Reflektion två: En partiledare som inte vågade sträcka ut handen och förespråka enighet. Frågan är varför.

Reflektion tre : CH Hermansson höll ett intressant tal (http://www2.vansterpartiet.se/kongress2006/tal/detalj.asp?ID=27) som efteråt tolkades åt alla möjliga håll. Jag tror han håller med mig.

Reflektion fyra: Jonas Sjöstedt är partiets framtid. Om jag får önska är han det som person, han är duktig och borde enligt mig blivit partiledare. Men just nu i sin vilja att gå vidare. I Flamman (http://www.flamman.se/inrikes.php?id=2963) intervjuas han och är både balanserad och reflekterad. Han gillar läget, men är också kritisk. "de som bestämmer i partiet nu tillhör inte de som har drivit förnyelsen i partiet under nittiotalet. Till stor del är det så. Och de har ännu inte riktigt formulerat sitt projekt."

Välkommen tillbaka till Sverige Jonas. Frågan är alltså: Vad är det nya projektet? Några delar syns. Vi har ett framhävande av offentlig konsumtion framför privat. Det finns vissa tendenser till en fiktiv motsättning som togs upp av Camilla Sköld-Jansson. Småföretag generar skatteintäkter och offentlig konsumtion gynnar småföretag. Bägge är sanna, och bara offentlig konsumtion kan inte bära sig själv. Där saknas något, finns något strutsigt i texterna.

Reflektion fem: Det finns en brist på räkning och analys i många av valplattformens (http://www.vansterpartiet.se/vp/30102.cs) förslag, som kan göra dem svåra att förklara i valstugor och i media. Det gäller att kunna förklara det på nationalekonomiska och statsbudgetiska, inte bara med socialistiska som språk. Jag hoppas att partiet centralt kommer att förse partimedarbetare med material där de gör detta. Annars blir det svårt, särskilt i riksmedier. Jag hoppas denna vilja finns. Annars får vi svårt.

Tråkigast under kongressen var den avskyvärda bitterheten och hatretoriken från såna som stockholmaren som använde Stick och brinn. Bitterheten bubblade upp ibland från bägge parter, men det fanns sån ilska och hat från vänsterkantens folk ibland. Argumenten från partistyrelsen kunde definitivt varit skarpare.

Roligast (förutom förslaget att knyta ihop KG Bergströms skosnören) var entusiasmen hos vissa ombud om att få gå till val på rejäla kvalitetshöjningar i välfärden i form av 200 000 nya jobb. Och självklart det ironiska motionsförslaget om att inte använda borgerliga medier. Tack Janne för roliga dagar.

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home