Politik med mera - en vänsterblogg

Varför står M inte för sin politik?

2011-05-19T19:26:00.003+02:00

En väl underbyggd kunskap pekades ut av Sören Holmberg innan regionens valrörelse: Intresset för politiken och därmed valdeltagandet ökar när det finns rejäla konflikter mellan partierna där man är oense i stora frågor.

Ställ detta påstående mot den valrörelse som varit. Efter att ha levt mitt i en valrörelse i en månad kan jag säga. Väljarna blev bestulna på en bra valrörelse. Och det parti som främst bestal väljarna var moderaterna. De där nya moderaterna bygger inte sin politik (viktigt att notera) men väl sin marknadsföring på kampanjer som tonar ner de ideologiska skillnaderna. De begick i valrörelsen det största fel ett parti kan göra. De slutade argumentera för den politik de faktiskt genomför och tänker genomföra. Från ett demokratiskt perspektiv är det verkligen tokigt. (Det finns stora likheter med socialdemokraterna som i vissa val tonat ner grundkonflikter om skatter och ideologiska skiljelinjer.)

Jag vill nog säga att Vänsterpartiet gjorde vad vi kunde för att förtydliga en grundkonflikt som finns inom hälso- och sjukvården. Vi fokuserade hårt på de privata vinsterna inom vården. Den borgerliga regeringen har accelererat en process av att öka andelen av vården som bedrivs i privat regi. Det är inte en överdrift att kalla det för ett systemskifte. Lagen om valfrihetssystem har fört över mängder av miljarder av vård och omsorg till privat regi. Riskkapitalister ser svensk vård och omsorg som en av de mest lukrativa branscherna i världen. Även Socialdemokraterna bidrog till att peka ut denna ideologiska skiljelinje.

Men det är inte lätt när den andra sidan förnekar konfliktens existens. Väljarna är förlorare därför att moderaterna försöker få det att se ut som att alla är överens. Idén verkar vara att få främst socialdemokraterna att framstå som smutskastande gnällspikar. Det låga valresultatet är inte förvånande när debatten uteblir om de viktigaste frågorna. Partiernas roll i demokratin är något annat än att bara genomföra marknadsföringskampanjer mot olika målgrupper. Deras roll är att formulera idéer i en öppen debatt om framtiden. Låt oss titta på de debatter som väljarna blev snuvade på.

Titta på begreppen vård efter plånbok och vård efter behov. Alla känner till att de privata vårdförsäkringarna ökar rejält och att de marknadsför sig med att man får vård snabbare. Detta omhuldas av moderaterna. Vi vet till exempel att regeringen öppnat för att låta offentliga kliniker ta emot dessa försäkringspatienter. I Stockholm höjer alliansen patientavgifterna för akutbesök och besök på vårdcentral, trots att många människor anger brist på pengar som anledning till att man inte söker vård. Vårdgarantin har lett till att friskare patienter med hög inkomst och utbildning får vård snabbare medan sjukare patienter får vänta längre. Det är flera exempel på mer vård efter plånbok och mindre vård efter behov. Väljarna borde fått höra från de moderata partierna att detta är bra och rätt.

Samma gäller frågan vård i offentlig regi. Hela valrörelsen slingrade sig moderaterna från att outa sin misstro mot offentlig vård med tunna ord om ”offentligt finansierad”. I själva verket verkar moderaterna genomsyrade av misstro mot den offentliga vården och ett naivt gynnande av den privata. Vårdvalet för primärvård är ett exempel. De har släppt in privata vårdbolag på de offentliga sjukhusen i Stockholm. De har gjort det möjligt att sälja akutsjukhus till privata aktörer. Det finns en vilande utredning de inte vågar gå till riksdagen med om totalt fri etablering inom öppenvården. Moderaterna har ett förslag om så kallad utmaningsrätt i sin budget för VGR. Och sist men inte minst, moderaterna skulle i höstas sälja ut både Uddevalla, Skene, Lysekils och Strömstads sjukhus. Något de nu slingrade sig bort från med ”Det finns inga sådana förslag nu”. Dessutom trycktes affischer och flygblad upp som blåljög om att 87 privata vårdcentraler skulle stängas om ”vänstern” vann valet. Även här uppfattar jag att väljarna snuvades på den ideologiska debatt som kunde engagerat och motiverat fler att rösta. Det är genuint sorgligt när valdebatten inte blir av.

Jag vet inte om moderaterna hade vunnit eller förlorat på att vara ideologiskt tydligare i valrörelsen. När man tittar på medborgarnas syn på vinster inom vården gissar jag att de hade förlorat och att de vet om det. Men enligt Sören Holmbergs påpekande blev väljarna snuvade på just den ideologiska skiljelinje som kunde fått valet att framstå som att något stort stod på spel.

Detsamma gäller kollektivtrafiken. Väljarna hade vunnit på att få höra moderaterna stå för att de vill höja taxorna så som de nyss gjorde i Stockholm och som de yrkat på här i regionen. De borde stått för att det är bra att regeringen dubblat banavgifterna och sänkt underhållet till järnvägar. Och de borde definitivt stått för att de visat samma misstro mot de offentliga utförarna på kollektivtrafiken genom att ge privata entreprenörer möjlighet att ta över lönsamma kollektivtrafiklinjer. Istället fick väljarna och de andra partierna fluffspråk och slingrighet och direkta lögner om hur dyr en enhetstaxa skulle bli.

Jag tror på en demokrati där man står för sin åsikt.

Utan dina andetag

2010-12-15T10:44:00.004+01:00

Jag har gjort det förr, lagt upp många versioner av samma låt. Idag, Kent - Utan dina andetag. Bland det vackraste dom skrivit. Bland det rättaste i livet.

Live fast skivversion. Jag minns den här låten från B-sideskivan. Jag hade inte hört den förut. Den och Chans står där fortfarande som två som alltid finns i närminnet.

Akustiskt. Jag har ofta haft drömmen om att artister (Lundell, Dylan, Kent), ska göra akustiska turnéer. Rätt eller fel? Troligtvis rätt, eftersom dom inte kan gömma sig.

Megaelektriskt. Från sommarens turné. Jag såg sista spelningen i Göteborg. Det envetna elektriska introt var tiden-står-stilla-intensivt, och vilken låt det var kom som en total överraskning när han väl började sjunga. Puttehud.

Fincover: Lisa Nilsson sjunger för den där prinsessan. Jag är kluven. Vissa partier är väldigt bra, andra är lite kylslaget överartikulerade. Man måste jämföra, och den är onekligen annorlunda.

Kungliga platsannonser?

2010-12-12T20:06:00.003+01:00

Jag såg fredagens Metro. Långt ner till höger en rubrik.

Kontakter bästa sättet att få jobb

Högst upp står det:

Konungens bordsdamer
Hetaste platserna på nobelfesten

Det är väl enbart jag som är raljant nog att tänka "kaffeflickor" och fnittra åt att det hör ihop. Samt att sen torrt inse att han i så fall skulle gå på skoldanser.

Sorglig kvinnosyn.

Dagens demo: Kent, Socker

2010-11-15T18:08:00.003+01:00

Det är nördigt med demoversioner och tidiga versioner av låtar. Men samtidigt är det otroligt intressant om en artist man verkligen tycker om, och där låtarna är så väl lyssnade att man känner varje tonfall i kroppen.

Jag vet att Springsteen kommit med "Darkness on the edge of town" i en trippelskiva med olika versioner och outgivna låtar. En av hans bästa skivor, och säkert intressant. Men Springsteen är ingen artist jag kan in i kroppen som andra.

Däremot Ulf Lundell. Hans megalomaniska Under vulkanen var fjorton CD med oftast ganska dåliga versioner av andra låtar. Men ibland brände det till, som i "Jag är inte Gud", en färdig låt där det går att höra textsnuttar och tankegångar från framför allt "Isabella" men också andra låtar som flugit ur minnet idag.

Men dagens demo sprang jag på av en tillfällighet i min Iphone. Jag var lite sugen på att lämna Håkan och Teenage fanclub en stund, och plötsligt blev jag demonörd på en Kentlåt. Socker. Låten som sjungits och spelats på svensexor och som gjorde mig till låtsastrummis för några år sen. Som jag tycker är bra men att Jocke Berg sjunger opersonligt. Och så dyker den här varianten upp. Där Jocke Berg sjunger på liv och död till mer avskalat kom, där tendensen till överproducerat är borta, och där "Brinn pengar brinn" fanns med i en tidig version.

Njut!

Impertinent

2010-11-05T08:16:00.003+01:00

Kollegan Cecilia använde ordet impertinent (näsvis enligt SAOL). Mina fingrar har otroliga problem att skriva ordet, som jag aldrig själv använt annat än när jag minns eller återberättar gamla Riskradionsketcher. Vilket fick mig att lyssna och sen leta upp en gammal klassiker.

E: Ja, jag står här med mannen på gatan, idag vid namn Rune Be...

R: Bergström!

E: Ja just det ja...

R: Bergström!

E: Vad anser du om Statistiska Centralbyråns u...

R: Jag ska säga dig att de där politruckerna på sadistiska stencilbyrån, de är helt inkontinenta att bedöma den saken. Och i varje fall så importerar inte statisterna på mig. Jag tror att de flesta svenskar, liksom jag själv, är bra mycket korpulentare än sataniska analbyråns
diplomater.

E: Ja, du menar naturligtvis kompetentare än statistiska centralbyråns byråkrater.

R: Ja, där ser du själv. Folk har för stor respit för myndigheterna bara för att de själva är i botten av harakirin. De tänker jävlar inte på att myndigheterna knappt kan föra en vettig diagnos med vanligt folk, som du och jag. Jag har aldrig fattat varför man ska kröka röv
för en massa schäfrar som har sprungit på flotta konkurser och lärt sig inseminera. Men sånt tänker folk jävlar inte på. och varför ska man använda en massa jävla låneord, när det finns en inhemsk och relevant vokabulär. Och i mediumsamhället också, där allt drivs med
masturbation.

E: Ja, tack så mycket...

R: Ta bara ett sånt ord som impertinent. Varför ska man svänga sig med sånt när man menar en som kissar på sig? Eller när man snackar om folk som har problem med bomberna i munnen, och säger att de lider av vaginal orgasm? Nej du jävlar, det har gått inversion i låneordandet. Det blir ju omöjligt att dissekera på en sekretnivå. Man måste ju i alla fall ha ett grundrecept innan man börjar gå från hypotenusa till teologi. Annars så rasar ju hela den konvexa stukaturen samman.
Politikerna, de är bara toppen av isbiten. Det finns otaliga textempel på att folk överskrider sin kollekt.

E: Du menar överskattar sitt intellekt...

R: Ja är du så jävla bra själv då? Stå inte där och ambulera på mig! Sköt du dina egna revärer istället för att komma med en massa lårklyverier.

E: Hår-klyverier...

R: Du, jag ska säga dig att du kan gå och kratta pupiller någon annanstans istället för att stå här och bedriva terrier. Jävla agronomkleptoman! Du är säkert en sån där som ondulerar bara du ser en ordbok. Såna som du skulle lobotomeras och få tvångslyssna på Bresjnevs gamla tal i Polisbyrån.

E: Politbyrån...

R: Tack för ordet!

Rödgrönt mod att vara tvärtom

2010-10-14T08:06:00.005+02:00

Jag tror att rödgröna förlorade valet för att vi inte var tillräckligt modiga. Vi vågade inte vara tvärtom. Vi hade chansen visa att vi var något motsatt till enfrågepolitiken att sänka skatterna. Istället blev det som om budgetmotion och regeringsplattform kännetecknades av rädsla istället för mod. Som om man förutsåg mediernas och Reinfeldts ”skattechock” istället för att stå upp mot det felslut den är ett exempel på. Rödgrön är ju i två dimensioner en motsats till regeringens ökade klyftor och passiva miljöpolitik. Det är något progressivt.

Det är därför jag hoppas på mod i de kommuner och landsting som ska styras rödgrönt de kommande fyra åren. Av stora kommuner finns bland annat Umeå och Göteborg. Jag hoppas att man i samtliga rödgröna styren vågar vara annorlunda, vågar visa att det gör skillnad när rödgröna styr.

Då handlar det om att skippa den kamerala snålheten att skatteunderlagets utveckling styr kvaliteten i välfärden. Vi gjorde så enorma misstag på nittiotalet där vi sa upp personal och körde slut på de som blev kvar. De senaste fyra åren har vi sett samma sak. Det är stenhård budgetpress och sparkrav över hela Sverige. Lärartätheten och personaltätheten på dagis står och stampar eller sjunker. Andelen grundskoleelever utan godkänt i kärnämnen ökar.

Marika Lindgren Åsbrink skrev en bra bloggpost om mod för ett tag sen. Eller om att göra skillnad. De borgerliga i Stockholm har minskat ersättningen till skolan som fördelas efter socioekonomiska faktorer. Helt i enlighet med att gynna deras väljare, såklart. Kort sagt hade alliansen flyttat pengar från Rinkeby till Danderyd. Hon visade i två tydliga diagram något väldigt enkelt.

- Under rödgrönt styre hade lärartätheten i Rinkeby ökat.

- Andelen som gick ut nian med godkänt i kärnämnen hade ökat under samma år.

- Under alliansens senaste år var förändringen i motsatt riktning.

För mig är rödgrönt mod att ta såna här samband på allvar. För mig är varje elev som går ut nian utan godkänt i samtliga kärnämnen ett stort misslyckande. Det innebär att rödgröna styren måste visa att man vågar vara annorlunda. Vi måste våga satsa på att höja kvaliteten även om det kostar.

Även om det kostar. Det kan kosta mycket pengar att satsa på fler lärare och specialpedagoger. De långsiktiga vinsterna i att ge dessa individer bättre chanser i livet är ovärderliga. Det kan innebära att det krävs skattehöjningar för att göra dessa satsningar. Gott så. Med tanke på att 90% av svenskarna accepterar skattehöjningar om de går till att höja kvaliteten i välfärden så är det inget problem.

Bara tänk. I nästa valrörelse kan de rödgröna visa att de gjort skillnad. Vi kan inte bara hänvisa till mönsterkommunerna som så kraftigt förbättrade kvaliteten i skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen. Vi kan dessutom säga att vi hade modet att göra det. Vi hade modet att höja skatten för att göra det. Vi vågade vara tvärtom. Vi vågar stå upp för att skattesänkningar innebär mindre välfärd och för att mer välfärd måste få kosta. Då är vi precis det tydliga alternativ som vi inte vågade vara i valrörelsen.

Ska det vara rödgrönt måste det vara rödgrönt. Inte samma snålpolitik som alliansen.

Hoppas på Tranströmer

2010-10-06T22:14:00.002+02:00

Jag vet inte vad det är, men det är nånting med Nobelpriset i litteratur som fascinerar, intresserar, lockar. Allt från berättelserna om hur nominerings- och beslutsprocessen fungerar till det omöjliga att dela ut ett sådant pris. Det är jättefascinerande varje gång att tänka sig hur det kan bli just en och inte en annan.

Och det är lärorikt varje gång. Jag går igång som den kulturknutte jag innerst inne är. Visst läser jag hyfsat mycket visst läser jag kultursidan ganska noga. Men när litteraturpristagaren kommer så läser jag många artiklar och lär mig, får en relation till författaren som jag inte så ofta läser.

Jag hoppas på Tranströmer. Han är helt fantastisk i att skriva så exakt att jag kan titta på en dikt fram och tillbaka flera gånger. Vissa av hans dikter får mig att slappna av bara genom att tänka på dem. Andra ord framgrävda ur minnet får mig att själv hitta formuleringar när jag skriver. Det är så sällan jag läst någon pristagare. Andravalet är Joyce Carol Oates.

Min Tranströmerfavorit.

Allegro
Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att nogon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ned händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte. Men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.

"Hushållsnära tjänster med krav på sex"

2010-10-06T17:18:00.004+02:00

Jag läser ett pressmeddelande från Institutet för Framtidsstudier. ”Hushållsnära tjänster med krav på sex”. En forskare har studerat städbranschens svarta och vita sida utifrån hur papperslösa flyktingar behandlas och konstaterat:

Slutsatserna är att det inte går att separera den vita sektorn från den svarta utan att de lever i en stark symbios. Under arbetet med denna rapport har Anna Gavanas identifierat att arbetande i den svarta hushållsnära sektorn ofta ställs inför krav på sexuella tjänster tillsammans med städning.
– Det slog mig tidigt att många annonser för städhjälp avslutades med meningar som ”endast seriösa svar” eller liknande. Nu har jag fått svar på varför det är så, säger Anna Gavanas, som förbluffats av de berättelser hon mött.
– Många vittnar om att de blivit av med uppdraget att städa eller ännu värre, inte fått betalt för utfört arbete när de inte också ställt upp på sexuella tjänster, säger hon.
Ja, ni kan läsa själva. I våras läste jag artikeln om en anställd på ett privat städföretag i Stockholm som inte fick betalt för restiden mellan städtillfällena. Sånt borde förstås medierna skriva om. Föga anade jag att det var betydligt värre än så. Det är upprörande att läsa om den här viktiga forskningen om "jobblinjens" baksidor. Dels för att alliansen och medierna hyllat hur vitt allting blivit, och så är det så att det är samma exploatering fast möjligen lite gråare. Och betydligt värre än man kunde ana. Att betala någon svart är ett personligt, moraliskt val att göra. Skämmes den som gör det. Att använda den ojämlika maktsituationen till att hota med att inte betala eller att kräva sexuella tjänster. Jag saknar verkligen ord.

Men det skapar också uppgivenhet eftersom det är en av alliansregeringens stora förändringar att göra sådant här möjligt. Alla dessa strukturella förändringar som genomförts av balansen mellan anställd och arbetsgivare. Samtliga förändringar som genomförts inom ”jobblinjen” handlar nämligen om en sak. Att göra arbetstagaren mer maktlös. Att försvåra att säga nej, säga ifrån, göra motstånd.

Hur många kvinnor i andra lågavlönade yrken som fått allt svårare att säga emot när kunder eller chefer tafsar eller kräver saker kan man bara ana.

Hur många polisanmälningar blir aldrig av?

Det är patriarkatet. Det är klassamhället.

Läs även Thaher Pelaseyed. och Thaher igen.

Drömmar byggs av ord

2010-10-01T11:42:00.003+02:00

Det där med berättelser fortsätter snurra runt i skallen.
Eller - bristen på dem.
Jag tänker tillbaka och försöker förstå den helhet som det rödgröna projektet blev.
Eller försökte bli.

Varför tappade det rödgröna (främst S) väljare till alliansen (M) just när vi presenterade budgetmotionen och regeringsplattformen?

Det må vara en vänsterpartists perspektiv, men jag tror att väljarna är kloka.
Jag tror de hade belönat (i opinionsmätningar då) rödgröna för att vi kritiserade skattesänkningar för rika.
När sedan 90% av dessa skattesänkningar skulle vara kvar, tror jag väljarna tänkte att det var ”samma skit”.
Just "samma skit"-tanken är något som ständigt återkommer när man pratar med folk som inte har så stort förtroende för politiker.
Lite tillspetsat går det faktiskt att säga att små skillnader mellan alternativen ökar "samma skit"-känslan hos väljarna.
Målgruppspolitik och Karl Rove-utspel bestraffar sig.
Men det blev inte lägre valdeltagande.
Utan SD och moderaterna.
Enligt principen ”Hellre skattesänkningar för mig än för någon annan”.

Sen är jag tillbaka till berättelsen igen.
Jag läser igenom rödgröna budgetmotionen och försöker hitta en helhet.
Men den vill inte riktigt infinna sig.
Det finns enstaka formuleringar, men mest är det kameralt språkbruk.
Visionen fattas, berättelsen, drömmen, gestaltningen av en tro på framtiden.
Fattas.
Fragment av meningar försöker men lyckas inte.

Och sen kommer regeringsplattformen.
Även här finns fina ord, men det funkar inte riktigt.
Det är som om hela texten har tillkommit utifrån att tänka plånboksfrågor.
Små, små öar av utspel och förslag bredvid varandra.
Allt enligt principen att plånboksfrågorna är grunden.
Allt enligt principen att det stora fick mest och de två små lite mindre.
Rödgrön helhet?
”Med den sänkta a-kasseavgiften får ni lika mycket i plånboken som med deras skattesänkning.”

Och det finns förslag som inte hänger ihop.
Som gör en samlad berättelse omöjlig.
De där förslagen som skaver när jag försöker – precis som jag i valstugan försökte – foga ihop det till en helhet, en berättelse, en vision om framtiden.
Pensionärernas skattesänkning.
Restaurangmomsen.
”Vi är som alliansen fast lite mer.”
De två förslagen skaver.
Nånstans där tror jag många väljare tänkte ”Det är ändå ingen skillnad, jag tar 500 spänn mer i fickan”.

Berättelsen.
När jag pratar med socialdemokrater eller miljöpartister är det så få problem.
Orden faller enkelt, de gemensamma visionerna finns där.
Samma riktning men på olika sätt.
Kanske pratades det för lite ord och räknades för mycket siffror?
Var det i räknandet som helheten försvann?
Eller i bristen på pratande?
Bristen på en helhet och en dröm?
Kanske räknade vi bort berättelsen om ett bättre, rödgrönt samhälle?
Vi borde pratat mer.

Äcklad av löpsedeln

2010-09-30T18:37:00.002+02:00

Jag promenerade hemåt idag. Jag kände väl till nyheten att Metall sänker sin A-kasseavgift. Inte i första hand på grund av att folk fått jobb. Nej, istället är det så att majoriteten av de arbetslösa har passerat maxgränsen för ersättning. De blir alltså utförsäkrade.

Det är såklart helt galet.

Aftonbladets vinkling. "Så mycket tjänar du när A-kasseavgiften sänks".

Vänta nu. Kunde man tänkt sig sådana vinklingar när a-kassesänkningar stod mot skattsänkningar i Vem-vinner-vem-förlorar-infantilismen i valrörelsen.

Jag är äcklad av kvällstidningarna. Ingen förvånad, ingen nyhet.

Läs mer om frågan på Arbetarrörelsens tankesmedja.

Berättelser om framtiden

2010-09-24T13:33:00.002+02:00

Det är egentligen för tidigt att valutvärdera. För mycket prat om det, för mycket debattartiklar, för mycket, för nära. Men ändå. Det är ju något som skaver och funderar så starkt att det vill ut. Det ord jag hela tiden landar i.

Berättelser. Behovet av en sammanhängande berättelse. Då, nu, framtid.

Jag läste Martin Gelins bok om Obamas valkampanj och blev övertygad om att Obama vann valet för att han hade den mest sammanhängande berättelsen om USA:s då, nu och framtid. Det fanns en tydlighet där människor av olika bakgrunder kunde känna sig som en del i berättelsen om en bättre framtid för alla. Det går att som svensk och vänster se hålen i berättelsen, men ändå, den fanns där.

Jag känner att det är precis den berättelse som det rödgröna projektet i Sverige saknade. Det fanns embryon till det i både ”Modernisera Sverige”, ”Möjligheternas Sverige” och ”Håll ihop Sverige”. Men att något saknades. Kanske berodde det på att alliansens berättelser var bättre, kanske berodde det på att våra var sämre. Inte minst var det för lite framtid. Visst kan man se att vissa av förslagen (Sänkt skatt för pensionärer) inte passade in i helheten, att de var en egen berättelse som var en sidointrig till vad Alliansen berättade. För de berättade både bra och tydligt.

För medge en sak. ”Arbetslinjen” från moderaterna är en bra berättelse. Det är en berättelse fylld med lögner, ihåliga intrigskutt och dåligt utvecklade birollsinnehavare (deltidsanställda och lågbetalda arbetare). Det spelar ingen roll. Det är som en kass actionfilm eller en romcom. Det kan bli bra ändå. Det räcker att säga ett ord så är berättelsen färdig. Snyggt och sammanhängande.

”Entreprenören”. Samma sak. En sidointrig av den förstnämnda, men mer individnära. Den är tydlig inte minst eftersom den har en skurk, i form av den onda vänstersidan som vill hämma kreativiteten hos alla de som inget hellre vill än anställa människor. ”Men det vill dom ju inte, dom vill bara tjäna pengar”, svarar motståndaren. Ser ni? Redan där är man både teknisk och gnällig.

”Kunskapsskola mot flumskola”. Samma sak. Ihåligt men tydligt.

KD:s ”Mänskligare Sverige”? Nej, den funkade inte.

Var fanns vår berättelse om skolan? Var fanns vår berättelse om jobben?

Var fanns våra kraftfulla berättelser i det här valet? Fanns det berättelser som var så tydliga att de inte gick att motstå? Som hade skurkar och hjältar och det där självklara drivet framåt i intrigen som skapar något ödesbestämt nästan episkt över det hela. Att allt är viktigt.

Socialdemokraterna? Nej, inte heller.

Vi fick bli mångordiga, tekniska, siffernissar eller berätta om indidiuella fall för att ifrågasätta deras berättelser. Vi blev gnällspikarna. Jag tror att bra berättelser slår igenom och får spridning. De sätter sig på skallen som ett minne och en tolkning. De blir gradvis till sanningar och styr och sorterar tänkandet. De väcker känslorna i oss som får oss att tro på själva idén om ett bättre samhälle för både mig och alla andra. En sådan berättelse tror jag får fäste även i medierna.

Därför tänker jag att vi i vänstern har några år på oss att formulera viktiga, tydliga berättelser som innehåller både hjältar, möjligen en och annan skurk, och inte minst ett tydligt, episkt syfte om en bättre framtid för alla.

Uppvaknandet ur bloggsömnen

2010-09-24T10:19:00.003+02:00

Det var så längesen jag skrev här, men jag känner ett så stort behov just nu att få ur mig ord och tankar som bara snurrar och som inte passar som debattartiklar eller motioner i Västra Götaland. Jag får se hur ofta det blir och hur mycket jag kommer att orka jobba med att marknadsföra och sprida bloggen på olika ställen.

SVT Nöje, Lundell m.m.

2007-03-02T12:58:00.001+01:00

Bloggen SVT Nöje sysslar med konst för att öppna våra ögon för att se kopplingar i verkligheten. Några favoriter:

Ulf Lundells många alter egon: http://svtnoje.blogspot.com/2007/02/ulf-lundell-kameleonten.html

Ansiktsmatematik:
Marie Söderqvist-Tralau + Radioprataren Annika Lantz = Kolumnisten Susanna Popova
http://svtnoje.blogspot.com/2007/02/tyckartycke.html

Allram - en semla med ögon?
http://svtnoje.blogspot.com/2007/02/fettisdagsspecial.html

Trendsättarfrisyr
http://svtnoje.blogspot.com/2007/02/h-villa-kan-bli-din.html

Palmeutseende:
http://svtnoje.blogspot.com/2007/02/palmeutseendet.html

America Von Linné Zavala:
http://svtnoje.blogspot.com/2007/02/america-von-linne-zavala.html

Billy Bob Thornton förklädd till studierektor blir...
http://svtnoje.blogspot.com/2007/01/billy-bob-hallberg.html

Nyspråk till SAOL - blockadbar

2007-02-02T11:31:00.000+01:00

Salladsbar + inget kollektivavtal + facklig blockad = blockadbar

"Nu sprider sig konflikten om blockadbaren"

Dagens Göteborg City. Jag brukar aldrig ta den tidningen, men det betalade sig bra att läsa den idag.

Till City Göteborg vill Google säga följande:

Menade du: blackadder
Det gick inte att hitta några standardwebbsidor som innehöll alla söktermer.
Din sökning - blockadbar - matchade inte något dokument.

Menade du: blocadren
Det gick inte att hitta några standardwebbsidor som innehöll alla söktermer.
Din sökning - blockadbaren - matchade inte något dokument.

Jag som trodde det handlade om restaurangägare och caféägare som vill slippa betala för sjukskrivna, för semesterdagar, eller att ta hänsyn till LAS. Man vill ha personal som kommer och går och som kan kallas in när det passar. Och så förstår inte ens Google vad det handlar om, utan föreslår en orm/brittisk komediserie och en betablockerare.

Det kan handla om helvetiska arbetsvillkor och hög stressnivå.

Magic numbers - andra gången

2007-01-25T16:34:00.000+01:00

Jag var på konsert igår. Syskonparen i The Magic numbers spelade på Trädgårn i Göteborg. Jag och en kompis stod högt upp och såg den överlyckliga publiken uppifrån. Jag säger det rakt ut: Magic numbers är ett av världens bästa liveband.

Romeo, skägget som sjunger, är en lysande gitarrist med stora nyanser och en duktig sångerska.
Michelle, hans syster, som spelar bas, tillför ett sväng och en gungighet som liknar Libertines eller Clash. Det kunde blivit tråkigt. Dessutom sjunger hon bra. Och har Janis Joplin-hår och ett jävlaranamma som är underbart.
Angela som körar och spelar melodica, är mer lågmält charmig. I vissa låtar får hon applåder och jubel när hon sjunger.
Hennes brorsa, Sean, är trummis. Okej, någon i ett band är utbytbar, och det är han. Inget fel på honom, men han är lite grå jämfört med resten.

Vad händer på en Magic numbers-konsert då? Jo, Romeo pratar konstant med publiken och bara skiner av spelglädje och lycka över att publiken gillar dem. Michelle rockar runt och hoppar och verkar älska det hon gör. Angela spelar tamburin med tajthet och sväng och körar som en gudinna. Och Romeo hoppar mellan nyanserat plockande till stenhårt riffande om vartannat.

Framför allt älskar de att spela musik och det syns. Publiken bara ler och ler och ler ikapp med bandet.

Nog om det. Den senaste skivan är väldigt mycket sämre än den förra. Spelade ingen roll.

Deras förra konsert på Sticky fingers var bland det bästa jag någonsin sett. Det var inte detta, men det var väldigt bra. Den konserten spelades in av SVT. Den borde ges ut på DVD och ordineras alla som lider av depression.

Musik på recept!

Tandhälsa, skelett och Coca cola

2007-01-25T14:26:00.000+01:00

Att läsk inte är bra för tänderna vet vi. Men hur dåligt?

I julkalendern från 1996, Mysteriet på Greveholm, finns en rätt kul scen. Barnen träffar på en elak greve som är ett skelett. Vad göra? Jo, moralistiska mamman som är tandläkare har berättat att läsk förstör tänder. Alltså häller barnen Coca Cola på greven, vilket löser upp honom och han försvinner.

Hemma gjorde mellansonen, 12, ett experiment. Han hade tappat en tand. Intresset för att bevara sina tänder har avtagit med åren. Det fanns lite Cola kvar i en flaska. Aha, ett test.

Tre dagar senare är tanden helt borta. Det första gick väldigt väldigt fort, men sen stannade det upp.

Läskigt någon?

Borde inte någon göra en Supersize me om tänderna?

Det är mycket eländet med monopolkapitalistiska företag. Förutom slavlöner och fackmotstånd säljer de oftast skit.

Och, för att klargöra. Jag hatar cola, för sött. Men jag gillar läsk. Därför uppkommer frågan som väcks av forskaren i mig.
1) Hur stor skillnad på fräteffekten är det i olika läsk?
2) Beror frätandet på socker, syra eller bägge?
3) Vilken läsk är värst?

Blinda hönor hittar också korn

2007-01-17T08:35:00.000+01:00

Tamejfan om inte den borgerliga regeringens blinda hönor faktiskt kan hitta korn. (Här finns, helt ovidkommande för den här frågan, regeringssatir.)

De föreslår att alla kommuner ska "särskilt beakta att våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld kan vara i behov av stöd och hjälp", där det tidigare stått bör. Detta har varit en av socialdemokraternas skamfläckar. Nu ska det säkras likartat stöd i hela Sverige.

Alltså, i Sverige av idag har kommunpolitiker i massor av kommuner beslutat att våldtagna eller misshandlade kvinnor som kommer till socialtjänsten och ber om hjälp, inte är en kommunal fråga...
...antingen hänvisas till en kvinnojour, ibland utan kommunalt stöd
...hänvisas till en annan kommun som har en kvinnojour.

Sveriges kommunpolitiker ska skämmas, precis som tidigare socialministrar.

Således: Leve de blinda hönorna!

Den kristna högern på socialdepertementet ska tydligen också genomföra den utökade rätten för kvinnor som vill göra abort i Sverige. Idag måste sådana förfrågningar gå via Socialstyrelsens rättsliga råd. Lyckligtvis säger skvallret att flera gynmottagningar i Sverige, särskilt i storstäderna, ser mellan fingrarna och låter polska kvinnor göra abort.

Leve humanistiskt civilkurage!

Och apropå sjukvård. Stopplagen inom sjukvården försvinner. Nu ska man få privatisera regionsjukhus och även införa försäkringsgenvägar för de med privata sjukförsäkringar. Fy fan. Vi skrev ett yttrande i vårt remissvar i Regionstyrelsen igår. Det kan läsas här.

Julminnen och litteraturtips

2006-12-21T08:13:00.000+01:00

För ett antal jular sedan fick jag magsjuka. Jag låg fullständigt utmattad på en madrass på golvet hemma hos min mamma och ville absolut inte röra någon julmat. Det satt i väldigt länge, och framför allt kunde jag inte äta någon sur mat. Fattar ni hur mycket mat till jul som är sur! Jag kunde inte äta sill på över ett år efter den sjukdomen.

Den julen fick jag flera böcker jag önskat mig i julklapp. Dels fick jag första delen av trilogin Förföraren, Erövraren och Upptäckaren av Jan Kjaerstad och dels den maffiga Under jord av Don DeLillo. När jag låg sjuk hade jag gott om tid att läsa. Samtidigt lyssnade jag på Lars Winnerbäcks liveskiva "Utan dig". En jul jag verkligen minns, och två av mina litteraturfavoriter någonsin.

DeLillos Under jord är en sån där roman som genom sina fragment försöker berätta en historia om hela USA och ta tempen på samhällsklimatet. Den inleds med att Sovjet gör sin första atomprovsprängning, och gör sedan fragmentariska nedslag på olika ställen i historien. Vi får se familjer med problem, gå på basebollmatch där en huvudperson får tag på en legendarisk homerunboll som sedan stjäls och säljs, vi får möta konstnärer och människor som påverkas av miljöförstörelse i spåret av provsprängningar i södra USA. Det är svårt att sammanfatta boken. Det som känns som fragment blir till slut en helhet. När den tjocka boken är färdigläst får jag en känsla av att jag vet hur det är att leva i skuggan av atombomben och känner mig lite klokare om den amerikanska självbilden.

Kjaerstads trilogi är ännu mer fantastisk. Den blev inte läst under jul, men väl veckorna efteråt. I den första boken får vi lära känna den norske TV-personligheten Jonas Wergeland. Han står åtalad och fälls för mord på sin fru. I första boken Förföraren får vi lära känna hans lyckliga liv. I små fragment av barndomsminnen och förförda kvinnor och storslagna men ytliga TV-projekt av folk-"bildnings"karaktär. Hela tiden hyperlänkar författaren sig fram genom Wergelands liv på ett fascinerande sätt. I bok två, Erövraren, berättas en mer osympatisk historia om Wergeland. Mannen som gjorde andra glada och fick kvinor att njuta i bok ett ersätts av en karriärsugen egoist med negativa sidor, som inte lyssnar och ständigt är borta. I bok tre, Upptäckaren, får vi följa Wergelands inre resa när han reflekterar över sitt liv. Vi blir vittne till en syntes av personen som efter alla fragment blir ännu mer begriplig men utan att tappa sina facetter. Han har förändrats.

Det centrala temat i boken är att man kan berätta en människa på så många olika sätt. Historieberättande fungerar ju på det sättet att vi kan ta tio nedslag i en människas liv och berätta något sammanhängande om dem, och det blir en historia. Välj tio andra och vi får en annan människa, ett annat liv. Sanningen är inget annat än en sammanhängande berättelse. Det är inte psykoanalysens sökande efter barndomsminnet där allt vände. Slik positivism lockar inte Kjaerstad. Nejdå, här är det postmoderna fragment som är grejen. Det är helt underbart bra. Det öppnar min kritiska blick för medieflöde, biografier, och inte minst de TV-program som boken handlar om på metanivå.

Men boken handlar också om Norge. Ett provinsiellt och självgott land som hyllar de få hjältar det har. Vi får varenda norskt varumärke som finns: Grieg, Munch, akvavit med mera, naivt hyllat, kritiserat och ifrågasatt. Wergelands TV-serie handlar om de stora hjältarna och deras liv, och letar efter den viktiga punkten där deras liv vände. Kritik mot förenklingar? You bet. Därmed blir böckerna en lång odyssé över Norges stora hjältar, men också en kritik mot norsk inskränkthet, provinsialism och självgodhet. Nyttigt att läsa som relief mot Sverige.

Kjaerstad har kommit med en ny bok: Kungen av Europa. Den verkar lite lik trilogin. Jag återkommer.

Pinochet död

2006-12-10T21:01:00.000+01:00

Mannen bakom alla dödade och torterade tusentals, som störtade en av de mest lovande vänsterdemokratierna i sydamerika på 70-talet, som stod för det första elfte september, som kramats av högern världen över, inte minst USA, som tillsammans med Milton Friedman körde nyliberalism fullt ut och sänkte medelklassen ner i fattigdom, som såg till att förse sig på utländska bankkonton, som flydde rättvisan gång på gång med höga beskyddare och fejkade hjärtinfarkter. Pinochet är död.

Synd att han inte han fällas ordentligt i domstol innan han dog. Han hade för höga beskyddare för det. Affärsmännen i Chile stöttade honom. Margaret Thatcher kramade honom. Den svenska högern har en rejäl byk att tvätta i sin syn på honom.

Nu ordnar hans anhängare kravaller och kräver en statsmannabegravning. Idioter.

Lycka

2006-12-06T18:04:00.000+01:00

Efter all satir, lite lycka. Pappa Niklas kommer tidigt till fritis för att hämta dotter och en kompis som ska leka. Bägge två och en tjej till kommer springande fram och ropar glatt: "Grattis! Det är din namnsdag idag." De kramar mig.

Livets små glädjeämnen gör det lätt att leva.

Nya arbetarpartiets officiella kommuniké

2006-12-06T17:58:00.000+01:00

Kina-TV är roligast just nu. Se på nätet.

Av följande två artiklar är en allvar och en satir. Jag går bet.

Månadens arbetare

En kunnig jury kommer att fatta beslut om vem som är allra bäst lämpad till att bli det svenska proletariatets hjälte. Juryn består av riksdagsledamöterna Jan Ericson och Helena Riviére och partisekreterare Schlingmann. Medverkar i juryn gör även den legitimerade psykologen Ninni Markow, som ansvarar för att ingen mentalt opassande belönas.

Månadens arbetare

Runtom i Sverige arbetar och sliter miljontals människor varje dag. Nu är det dags att uppmärksamma åtminstone en av dem lite extra. Vi söker helt enkelt din - och Sveriges - bästa arbetare.För att kunna hitta rätt person behöver vi hjälp. Det är du som läser här eller i Medborgaren som ska nominera din favorit. Har du en kollega som alltid ställer upp? En kollega som kämpar och sliter med sin rehabilitering för att på så sätt kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden? Eller en facklig företrädare som tar sitt uppdrag på allvar och faktiskt gör det fackliga förtroendevalda ska göra – representera sina kollegor? Det handlar om att söka och finna Sveriges bästa arbetare. Välj vem du vill! En jury kommer att utse en vinnare bland de nominerade.

Globaliseringsråd

2006-12-05T13:31:00.000+01:00

Regeringen tillsatte ju den 30 november (rassedagen) ett globaliseringsråd. Jag var stressad och hörde bara nyheten i surret och kollade inte igenom. Jag minns att jag reagerade på att åtminstone de tre stora fackförbunden var med. Jag trodde ju på en tanketank med tio personer eller så och blev förbannad. Nu har jag tittat på listan och är förbannad igen.

Företagsfolk
Elisabeth Nilsson, VD Jernkontoret
Aina Nilsson Ström, designchef Volvo AB
Carl-Henric Svanberg, VD Ericsson
Marcus Wallenberg, ordförande Internationella handelskammaren (ICC)
Kristina Alsér VD Mercatus Engineering AB
Urban Bäckström, VD Svenskt Näringsliv
Olle Wästberg, GD Svenska Institutet

Borgerliga journalister
Dilsa Demirbag-Sten, journalist, författare
Hans Bergström, kolumnist, docent statsvetenskap

Fackföreningsrörelsen (sossar)
Anna Ekström, ordförande Saco
Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO
Sture Nordh, ordförande TCO

Nätverksorgan på miljösidan
Per Carstedt, projektledare Bio Fuel Region

Universitetsvärlden - naturvetenskap
Lena Treschow Torell, VD IVA
Harriet Wallberg-Henriksson, rektor Karolinska Institutet
Karin Markides, rektor Chalmers tekniska högskola
Lars Calmfors, professor internationell ekonomi
Pontus Brauerhjelm, professor internationell ekonomi

Borgerliga politiker
Carl Bildt, utrikesminister
Mats Odell, kommun- och finansmarknadsminister
Lars Leijonborg, utbildningsminister
Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister
Maud Olofsson, näringsminister, vice statsminister

Jag känner en viss obalans i diskussionerna.

Några korta frågor:
Varför var följande aktörer ointressanta?
- Oppositionen
- Globaliseringsrörelsen
- Universitetsvärlden i övrigt, med både humanistisk och samhällsvetenskaplig icke nationalekonomisk forskning (exempelvis Håkan Thörn eller andra som skrivit om sociala rörelser globalt, eller statsvetare som skrivit om demokrati och mänskliga rättigheter internationellt)
- miljörörelsen
- biståndsrörelsen
- jämställdhetsrörelsen
- mänskliga rättigheter

Det är långt till nästa val.

Andra bloggar om: globaliseringsråd, de som inte är med, varför?, regeringen, globalisering, förbannad

Månadens arbetare

2006-11-28T20:50:00.000+01:00

Ordväxling idag:

Fullmäktigeledamot: Kan du hjälpa mig med att skriva en motion eller
en interpellation?

Niklas: Ja, om du lovar att inte nominera mig som månadens
arbetare. Annars är jag tvungen att missköta jobbet.

Jag trodde notisen på SvD i söndags var planterad av Faktum. Icke så. Moderaterna ska utse månadens arbetare. Priset är en lunch med arbetsmarknadsministern.

Den av mina läsare som kan göra en satir på detta vinner en dikt om valfritt tema. Mejla mig.

Alla heter Glenn i Göteborg

2006-11-24T17:47:00.000+01:00

Fredrik Lindströms underbara skämt i Svenska dialektmysterier om att IFK Göteborg hade fyra eller fem (minns inte) Glenn på plan i UEFA-cupfinalen 1987 var ju underbart. Glennbältet är i västra Sverige.

Nu visar sig följande. Det finns en sajt som heter Allaheterglenn som handlar om detta. Där visas hur många som bor i Göteborg och Stockholm som heter Glenn.

Aktuella siffror: Eniro säger oss följande (Hitta.se):

Antal som heter Glenn i Göteborg: 728 (428)
Antal som heter Glenn i Stockholm: 393 (162)

Jag har inte koll på hur många som bor i postadress-område Stockholm och Göteborg, men ungefär dubbelt så många. Wikipedia antyder följande svar. Göteborg: ca 500 000 inv, Stockholm: ca 1,2 miljoner. Låter rimligt utifrån träffarna.

Detta ger oss följande Glenndex (Eniro (Hitta.se):
Glenn/1000 invånare i Göteborg: 1,5 (0,86)
Glenn/1000 invånare i Stockholm: 0,3 (0,14)

Proportionerna är tydliga. Det bor fem gånger så många Glenn per invånare i Göteborg som i Stockholm.

VSB!

Nytt, gammalt och kommunalt självstyre

2006-11-24T11:06:00.000+01:00

Reinfeldt näpsar i förebyggande syfte skattesänkande kommunmoderater med att ökade tillskott till kommuner och landsting ska gå till satsningar på välfärden. Skattesänkningar är alltså inte nytt utan gammalt.

Några frågor:
1) Kan det vara så att han blandar ihop nytt med rätt och gammalt med fel? I så fall har vi i V rätt och moderaterna fel eftersom de sänker skatten. Rejält. De har alltså Rejält Fel.

2) Kan Fredrik Reinfeldt redogöra för hur interndemokratin i moderaterna fungerar för att fortfarande kunna kallas demokrati? Hur centralstyrt kan det bli?

3) Kan Fredrik Reinfeldt förklara innebörden av kommunalt självstyre?

4) Vilken grundlag är hans favoritgrundlag?

5) Vilken offentlig utgift är hans favoritutgift?

Tidningar och partiledare

2006-11-24T08:53:00.000+01:00

Vem som ska bli S partiledare är av nationellt intresse. Med tio troliga år som partiledare är det en trolig framtida statsminister. Därför skriver tidningarna och skvallrar. Mycket. Jag tar de senaste dagarnas artiklar och gör några reflektioner.

18/11: Aftonbladet: Nu hotar splittring. Aftonbladet avslöjar falangerna i (s)
Nuder vs Wallström

22/11 Expressen: De vill ha Margot som partiledare
Margot på väg hem enligt skvaller från PS-ledamot

23/11 Ekot: Jämtin allt hetare som S-ledare
Jämtin, eftersom Wallström inte vill

23/11 AB ledarsida: Välj Jämtin. Hon kan leda S förnyelseprocess
Jämtin, eftersom Wallström inte vill

23/11 GP: Jämtin favorit i storstäderna
Jämtin, eftersom Wallström inte vill

24/11 SvD: S-förbund vill ha Wallström
Wallström, eftersom hon är bästa kandidaten enligt SSU och Broderskap

25/11 SVT: (S)idoförbund vill ha Wallström
Wallström, och Jämtin om hon inte vill

I USA har tidningarna en tradition av "endorsement". Få tidningar håller sig neutrala i valen. Man förespråkar en kandidat på ett tydligt sätt, och då har jag fattat det som att det inte bara är på ledarsidan utan också på nyhetssidan. När jag läser detta skvaller, där tidningarna gör sig till språkrör för positionerande socialdemokrater, kan jag känna att det finns ett drag av vinkling när det skrivs.

Kanske har detta med kort minne att göra. Kanske är tidningarna bara lydiga megafoner för positionerande sossar, och lydigt publicerar utspel från SSU och Lena Mikkos utspel om Wallström, och Göran Johanssons om Jämtin. Kanske.

Hela norra Sverige är tysta. Det skvallras ibland om att Messing och Nuder har ett starkt stöd i skogslänen. Faktum är väl att Wallström blir om hon vill. Det har tystnat om Vanja. Jämtin sitter kvar i riksdagen under hösten. Varför?

Personligen är mina enda två åsikter att en kvinna borde bli partiledare. Och att det inte blir ett new social democrats som ska slå högern genom att gå åt höger. Det vore tragiskt för Sverige om den ideologiska kräftgången får fortsätta för S. Vi i V får förhålla oss till och kicka S i arslet och visa både väljare LO och aktiva sossar att dom ofta är mer överens med oss än med sitt parti.

Intressanta bloggar om partiledare:
Jonas Morian
Peter Gustafsson
Marta Axner

Folket klokare igen

2006-11-19T19:06:00.000+01:00

S V Mp leder stort i opinionsmätningarna. 7,4% ledning. S går rejält framåt enligt SIFO:s senaste mätning. Även Mp går uppåt. Att borgarna småminskar är ju inte förvånande med tanke på hur illa de skött sin första tid vid makten.

Att Mp går framåt beror möjligen på Aftonbladets klimatkampanj. I a-kassefrågan har ju Mp varit förvånansvärt tysta.

S har taggat upp sig ideologiskt i A-kassefrågan och andra frågor. V har kritiserat och utomparlamentariskt jobbat emot frågan. Men vvi syns inte tillsammans med LO och TCO. Den fackliga kritiken från dessa två organisationer gynnar socialdemokratin. LO, självklart, men TCO med en gammal statssekreterare som ordförande. Det är ju V som är mest överens med LO. Scheisse.

Men V står och stampar på 5,7% och har inte lyckats locka fler väljare trots öppet mål. Varför?

Lars Ohly pratade om breda koalitioner inom vänstern. Men det verkar som om det mest är syndikalister som vill vara i koalition med V. Det är bekymrande när vi tycker saker som är helt i linje med breda befolkningslager men ändå inte får folkets uppskattning. Vårt varumärke tycks lite solkigt. Den eftervalsanalys som handlar om vårt anseende och förtroende behövs. Det handlar inte om att media är emot oss utan att det är viktigt att få bort kommuniststämpel och Cubaromantik och bli trovärdiga i både demokratiska och ekonomiska frågor. Då kommer de att lyssna på våra argument. Som är bra för det mesta.

Nåja, vi får ironiskt nog kanske hoppas på ett New S under Nuder. Då är frågan om Nuder klarar av att köra en låtsas-vänsterretorik så länge. Det lär genomskådas.

Frågan då är: Klarar V av att kompensera ett S på 35%?

Reinfeldt drömmer som en film

2006-11-17T09:04:00.000+01:00

Vi ser en man iklädd svarta kläder smyga utanför en pampig byggnad. Han har en rånarluva på sig. Han skjuter med ett armborst upp en rep som fastnar på taket. Han öppnar ett fönster med hightechutrustning och klättrar sedan in och vi får följa honom medan han smyger sig genom hela huset och tar sig ner i källaren. På vissa ställen tar han sig förbi med ett passerkort.

Va, tänker tittaren, en inbrottstjuv med passerkort!

Han stannar framför ett låst skåp nere i källaren. Han dyrkar upp låset och ställer sig och sorterar och räknar. 150, 149, 148, 147, 119. Han stoppar ner 31 band i sin ryggsäck och låser sedan skåpet.

Sen smyger han sig ut samma väg som han kom. Han går förbi ett rum där det står "Utrikesminister" och lägger passerkortet på skrivbordet. Sen smyger han sig ut. Han vinkar adjö. Han ringer. "Elvis has left the building", säger han. En helikopter kommer flygande. Han hissas upp med en vajer och sätter sig i helikoptern som lämnar Stockholm och flyger iväg. Vi ser honom ta av rånarluvan. Glasögon, undflyende haka, men vi ser inte hans ansikte. Helikoptern landar ute på landsbygden någonstans. Godset på bilden ovan.

Mannen går till dörren och ringer på. Vi ser en rundhylt man släppa in honom. De går fram till en kamin. Där ställer de sig och eldar långsamt, långsamt upp banden.
- Det gick bra Göran. Jag hade Bildts kort.
- Per, jag kan inte klara mig utan dig.
- Jag vet Göran, jag vet.

In i rummet kommer en annan lite äldre glasögonprydd man utan haka. Lars Danielsson.
- Tack Nuder. Hade jag bara varit yngre så skulle jag klarat av det här, det vet du.
- Det gör inget. När plikten kallar levererar Nuder.

Männen kramas i en stor björnkram.
- Vi vet Per, vi vet.

In i rummet kommer Björn och Jan O.
- Maten är serverad, säger Rosengren småfull.
- Har ni blåst den där jävla sudancowboyen till utrikesminister, fortsätter en fryntlig Jan O Karlsson. Det blir kräftor.

Klipp till en sovande rakad man. Fredrik Reinfeldt vaknar och förstår hur allt gick till.

Andra bloggar om: satir, tsunamiband, försvunna tsunamiband, inbrott, polisanmälan, dröm, reinfeldt drömmer, filmmanus

Dansmusik för indiefolk - The Killers

2006-11-14T14:00:00.000+01:00

The Killers skiva "Sam´s town" gör mig både glad och ambivalent. Det börjar med en distinkt känsla av amerikansk indierock med rötter i tidigt nittiotal. Basgångar påminner om Pixies eller Built to spill. Och plötsligt dyker det upp känslan av brittisk indie i form av Pulp-liknande tongångar. Indie möter Abba. Basen, melodikänslan och svänget tilltalar mig väldigt. Jag blir glad av The Killers. Jag kommer på mig själv med att tänka på glamband som Darkness eller The Ark, normalt inte mina favoriter, men rycks med av det goda humöret. Sen tänker jag helt plötsligt på Meat Loaf och förlåter dem ändå.

Jag avskyr Meat Loaf. Hans musik gör mig illa till mods om jag kommer på mig själv med att i en kort sekund tycka att det låter bra. Det är övertydliga och banala melodislingor, pompöst och överfett komp och så den ylande sången. Jag känner som om jag får melodierna nedstoppade i halsen. The Killers slänger in något som stör det pompösa eller övertydliga. Plötsligt kommer en råbarkad Pixies-basgång eller en vass gitarrbakgrund som sticker av och skär igenom keyboardsmattan och gör mig gladare. Det är musik för rockers eller indiefolk som helt enkelt vill dansa loss.

Fast, efter en lyssning av annat på tåget på väg till jobbet petades Killers från topplistan.

Bäst just nu:
Bob Hund, Förträngda problem (länge sen jag lyssnade på hundarna)
Bright eyes, Old soul song (Dylan-ironi-soul)
Aimee Mann, The Scientist (Coldplay-cover)
The Killers, When you where young (Duran Duran möter Weezer och The Ark)
Lisa Miskovsky, Acceptable losses (mer Kent än Kent?)

Tyvärr är batteriet slut i MP3-spelaren. Det blir en lång hemresa.

Mitt i vardagen...

2006-11-10T11:49:00.000+01:00

...ska jag fortsätta som politisk sekreterare
...ska jag ha kvar mitt kontor på residenset och sjukvårdspartiet ska flytta ner till V och Mp
...hade jag en romantisk helg med min fru förra helgen
...ska jag vara ensam med min dotter den här helgen
...är flera femtonåriga innebandykillar långtidsskadade och ännu fler småskadade
...har jag köpt nya joggingskor
...ska jag bli studiecirkelledare för tränarkollegor
...har jag andra intressen än politik
...kommer jag att sakna Carina Åström allomfattande kunskaper som min chef
...kommer jag att gilla Sören Kvibergs kunnighet och charm som min chef
...är jag faktiskt väldigt lycklig
...kan en borgerlig regering inte förstöra mitt humör

Kort sagt: En borgerlig regering kan inte få ner mitt humör.

Trevlig helg!

Arbetslösheten under 4%

2006-11-09T11:16:00.000+01:00

Ironiskt nog. Den borgerliga regeringen hinner knappt tillträda och arbetslösheten gör direkt vad de sade till vänstern att den inte kunde göra. Sjönk under 4% alltså. Borgarnas raljerande med Göran Perssons utsagor att det redan i höst skulle bli en arbetslöshet på under 4%. En AMS-rapport idag. Fantastiskt. När kommer ursäkten.

Nyheten idag på Expressens framsida några nyheter ner är inte utan poänger som medieanalys:

Arbetslösheten har sjunkit till fyra procent

Puffen på framsidan är sedan "S-målet nåddes en månad efter valet. Fler jobb och en fyrdubbling av plusjobben ligger bakom minskningen av antalet arbetslösa." När man går in på Dina pengar och läser får man både en typiskt ekonomijournalistisk vinkling på nyheten i rubriken

Antalet plusjobb fyrdubblades i oktober

Sedan en analys av det som hänt. "Den socialdemokratiska regeringen stupade på mållinjen. Månaden efter valförlusten nåddes målet: den öppna arbetslösheten är nere i fyra procent."

Intressant, på många sätt.

Hatkärlek till somliga nationalekonomer

2006-11-08T14:35:00.000+01:00

Jag avskyr många nationalekonomer. Passionerat. Deras hantering av fakta är ofta dålig forskning. Deras förmåga att göra ideologi till fakta är djupt irriterande. Deras vilja att pådyvla folket detta i A-Ekonomi är elitistiskt och vulgärt. Deras nedlåtande tonfall också. Bo Södersten är förstås huvudexemplet, även om han är passé idag. Men somliga har något annat, något klokare och mer reflekterat. Lars Calmfors är en sån.

Nationalekonomen Lars Calmfors (vågar jag gissa att han är högersosse) skriver en debattartikel i DN där han på olika grunder avfärdar regeringens akasseförslag. Inte sågar, men försöker förstå och värdera. Han talar öppenhjärtigt om forskningen som visar att det leder till lönesänkningar. En riktigt intressant artikel med en kritik från en kompetent högerdebattör mot en annan. Han är ärlig och säger rakt ut när det handlar om värderingar och inte fakta.

Den uppenbara nackdelen med en mindre generös a-kassa är ett sämre inkomstskydd för dem som förblir arbetslösa. Ekonomisk forskning har förstås inget att säga om hur man ska väga ett sämre försäkringsskydd vid arbetslöshet mot högre sysselsättning. Detta är en ren värdering. Självklart skulle det bästa vara om det gick att öka sysselsättningen kraftigt utan att minska förmånerna i arbetslöshetsförsäkringen. Men det är vad socialdemokratiska regeringar försökt göra i ett drygt decennium utan att lyckas. I det läget är min personliga värdering att vi tvingas ge lägre prioritet åt önskemålet om ett högt försäkringsskydd.

Jag håller inte med honom om nästan någonting, men han får mig att tänka och slipa mina argument. Och han är en högernationalekonom med ett resonerande och nåt slags hjärta. Jag menar att han har fel när det inte skapats fler jobb under s-regeringar. Självklart. Men han är något på spåren, och han argumenterar ärligt och öppet. Bra.

Vänstra stranden skriver vältaligt om frågan.

Läser idag DN-debatt där nationalekonomiprofessorn Lars Calmfors visar hur en slipsten skall dras. Efter att under veckan ha lyssnat på de mjäkiga, flummiga och irrationella ministrarna på finans- och arbetsmarknadsdepartementen är det en lycka att få börja dagen med grötfrukost och en Calmforsare.

I sin artikel pekar Calmfors på den forskning som visar att sänkta arbetslöshetsersättningar skapar arbete. Han pekar på att lönerna sänks, vilket kommer att ge arbetslösa anledning att ta arbete med lägre lön än de annars skulle göra. Lönespridningen kommer också att öka genom att jobbavdrag och avdrag för hushållstjänster höjer lönen för vissa grupper. Han resonerar vidare om att nackdelen är att de arbetslösa som blir kvar i arbetslöshet får en sämre inkomst. Och här markerar han att detta är en värdefråga - fler jobb men också lägre löner, lägre ersättning och större lönespridning. Han väljer fler jobb.

Han gör inte det för att han är en dålig människa, tvärtom vill han genomföra detta för att han tror att det gynnar samhället, något som framgår av hans raka argument. Genom hans klara och uppriktiga resonemang får jag också en chans att rannsaka mina värderingar. Och jag landar i ståndpunkten att de nya jobbens innehåll, deras löneprofil, den ökade lönespridningen och effekterna på de människor som ändå inte får jobb får mig att säga nej till den här förändringen. Jag tror att klassamhället förstärks och att det leder till konflikter, kriminalitet och ökat utanförskap.

För övrigt anser Calmfors också att a-kasseavgiftshöjningen bör dras tillbaka - och han ger mycket goda argument. Argument jag undrar om Littorin skulle kunna komma på om han tänkte ens en hel vecka...

Min enda invändning rör Calmfors sista mening - där kommer han med en liten släng. Varför är det "mycket allvarligare" för demokratin att inte utreda ersättningshöjningar än ersättningssänkningar? Inget svar.

Instämmer med följande skribent i mycket. Självklart förtjänar Calmfors mer kritik än så här. Inte minst för det sista att han anser att en neddragning inte behöver någon förankrande eller analytisk beslutsprocess vilket utgiftsökningar behöver. Men med kloka debattörer som Vänstra stranden kan vi ha en vänster som för debatten med högerns språk fast klokare. Då blir det valsegrar i framtiden.

Fast kritiken mot den sista meningen är vidare än så. Den fångar själva utgiftstakets tyranni

Patriarkatets tankekontroll

2006-11-03T11:22:00.000+01:00

Jag läser då och då om infantila forskningsrapporter om bilhormoner som får halvårsgamla pojkar att sträcka sig efter bilar istället för efter dockor. Försöksledare skickar inte några signaler. Jag blir arg och letar efter studier som stöttar mina resonemang om att genus och underordning är sociala konstruktioner. Jag minns klassikern i ämnet, när Maria Abrahamsson hade intervjuat hjärnforskaren Annica Dahlström och lät berätta att kvinnor med höga testosteronhalter och små bröst var bättre på matte. Detta bekräftade Abrahamsson i sin icke-satir över biologistisk rappakalja. Tyvärr hittar jag inte länken. Söderqvist är dock fortfarande lika galen.

Tack då till Approximationer och Motvallsbloggen som hjälpte mig att hitta en studie som visar effekten av hur patriarketet reproduceras. I en studie i senaste numret av Science dyker det upp ett sånt där fantastiskt frigörande forskningsresultat som visar hur kvinnors underordning bankas in i våra hjärnor.

Kvinnor som tror på myten om att kvinnor är sämre på matte av genetiska skäl är sämre på matte.

Heine and Dar-Nimrod found the worse math performances belonged to women who received a genetic explanation for female underachievement in math or those who were reminded of the stereotype about female math underachievement. Women who received the experiential xplanation performed better – on par with those who were led to believe there are no sex differences in math.
The researchers say the media should report on genetic research with greater care.

Säg en lögn tillräckligt många gånger så blir den en sanning. Låt Borelius och Maria Abrahamsson och andra brinna nånstans så dom inte kan bidra till fortsatta lögner.

Social design notes verkar vara ett ställe att återkomma till och bevaka.

Andra bloggar om: biologism, patriarkat, feminism, jämställdhet, reproduktion, könsskillnader, not, matematik

Avsatt generaldirektör! Jippi! Eller?

2006-11-02T20:38:00.000+01:00

Borgarna kritiserade politiska generaldirektörer under valrörelsen. Jag också ibland. När till exempel Ingemar Hansson på Konjunkturinstitutet gick ut i valrörelsen och pratade om behovet av en arbetslöshet på 4,5% för att inte riskera att löneökningarna tog fart så var det just - politik. Jag och många andra inom vänstern blev förbannade. Inte ens borgarna var ju jätteförtjusta även om dom mumlade.

Hansson, före detta professor i nationalekonomi har under många år varit känd för att förespråka höjd ränta, hög arbetslöshet och låga löneökningar. En riktig inflationshök. Detta är politik, inte tjänstemannakorrekthet!

Alltså är det inte mer än rätt att borgarna kickar honom. Precis som dom hotat kicka Bylund på AMS med flera.

Nu blir han... statssekreterare på Finansdepartementet med ansvar för skatter. Jag är ironisk. Men jag undrar om jag är så ironisk.

Moderaternas historia

2006-11-02T12:29:00.000+01:00

Det roligaste hittills i år. Moderaternas historia.

http://www.youtube.com/watch?v=oOL-QUqmfYg

Tack Esbati.

Andra bloggar om: Moderaternas historia, youtube, humor, hysteriskt roligt, satir

Vridna medier eller inte

2006-10-28T13:32:00.002+02:00

Medieprofessorn Kent Asp kom ju med en debattartikel i valrörelsens slutskede som visade att bevakningen i medierna var borgerligt vinklad. 60-40 i vinklade artiklar till förmån för borgarna. Eftersom regeringsställningen genererar ett stort positivt nyhetsflöde där regeringen är avsändare (i form av presskonferens runt proppar m.m.) fruktade jag att balansen skulle ändras. Jag är beredd att göra en spaning och möjligen revidera mina farhågor till optimism.

En spaning ska innehålla tre observationer. Det gör den.

1) Äntligen granskas borgarna
Eftersom medierna inte lyckades med det centrala att granska regeringsalternativet har dom fått göra detta i efterhand. Det visade sig att det fanns en hel del att gräva upp som socialdemokrater blivit granskade för förut (även icke-ministrar). Nu granskar dom, fäller, förnedrar och går också över gränserna. Dessutom blev Reinfeldt lite förnedrad runt sin fåniga och desperata presskonferens om tsunamibanden.

Det visade sig ju också att det inte blev några 1000 kronor till den ensamstående mamman utan 300. Tyvärr gjorde medierna inte sitt jobb och avgjorde därmed troligen valet. Men bättre sent än aldrig.

2) Socialdemokraterna får mycket nyhetsflöde både om budgetmotion och nyhetsflöde. Deras partiledarval diskuteras på ett förvånansvärt konstruktivt sätt efter en inledande morgonluftshysteri av deras högerspöken. LO är mer proaktiva som opinionsbildare än de varit på herrans massa år. Vanja LW kräver kvinnolönesatsningar, höjda lägstalöner och annat. Härligt med en mer vaken rörelse.

3) Vänsterpartiet var etta i nioekot idag på lördagen. Etta! Ännu halvtvå l igger den överst på Ekots hemsida. När hände det senast? Det handlade om en KU-anmälan som gjorts om bristen på beredning av a-kasseförsämringarna. Ett möjligt brott mot regeringsformens krav på beredning och remissförfarande. Josefin Brink verkar vara den piggaste kraften i riksdagsgruppen hittills.

Som avslutning. Tre spaningar på att min pessimism kanske var ogrundad. Än är jag inte optimist. Men högern granskas äntligen och den breda vänstern kan komma fram med egna initiativ.

Andra bloggar om: media, regeringen, granskning, vinkling, Kent Asp, vänsterpartiet, lovande, rörelsen, socialdemokraterna

Poesi jag gillar

2006-10-20T08:57:00.000+02:00

Jag knockas av första raderna i Sonnevis gamla dikt. Jag blir glad och arg av Palmes gamla tal. Allt som skrivs kan bytas ut mot Irak eller Palestina. Lite har hänt. 650 000 döda i Irak efter invasionen. En skillnad mot idag är att sossarna varit så tysta.

Om kriget i Vietnam

Bakom TV´n ändrades ljuset
utanför fönstren. Mörkret byttes
mot grått och träden framträdde
svarta i det klara grå ljuset
från nysnön. På morgonen
var allt igensnöat. Jag går nu
ut och ropar efter stormen.
Jag hör i radio att USA
gett ut en vitbok
om kriget i VIETNAM
i vilken Nordvietnam anklagas
för aggression. I går kväll
på TV
såg vi en filminspelning från
Viet Congs sida, fick höra
Helikoptermaskinernas
dova fladdrande,
från marken, från de beskjutnas
sida. I en annan film
för ett par veckor sedan
intervjuades de amerikanska
helikopterförarna av CBS. En av dem
beskrev sin utlösning
när han äntligen fick skott på
en "VC": han slungades
tre meter fram
av raketerna. Det blir
säkert mer snö idag
säger min granne, svartklädd
på väg mot sitt arbete. Han
balsamerar döda och är nattvårdare på
mentalsjukhus. Trakten jag bor i – Lund
med omnejd - blir en allt vitare
bok, solen kommer och lyser
brännande kall över de vidsträckta sidorna.
De döda är siffror, som vilar, virvlar
som kristaller, i vinden över fälten. Hittills
beräknas 2 millioner ha dött i VIETNAM.
Här dör knappast någon
av annat än personliga skäl. Den svenska
ekonomin dödar numera
inte många, i varje fall
inte i det här landet. Ingen för
krig i vårt land för att skydda
sina egna intressen. Ingen
bränner oss med napalm
för en feodal frihets skull.
På 14- och 1500-talen fanns ingen napalm.
Solen stiger här mot middag.
Det är snart mars 1965.
För var dag
dödas allt fler i USA´s vidriga krig.
Snöflingorna på fotot av
president Johnson
vid tiden för de sista bombningarna
i Nordvietnam - han steg
ut eller in i en bil – faller
allt tätare över de vita sidorna.
Fler döda, fler rättfärdiganden,
tills allt snöar igen
i den natt som slutgiltigt
ändrar sitt ljus utanför fönstren.

Göran Sonnevi (1965)

Uttalande av Olof Palme 1972.
Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Det som pågår i Vietnam är en form av tortyr.

Det kan inte finnas militära motiv för bombningarna. Militära sagesmän i Saigon har förnekat att det skulle pågå en nordvietnamesisk uppladdning.

Det kan inte rimligen bero på vietnamesernas halsstarrighet vid förhandlingsbordet. Motståndet mot oktoberöverenskommelsen i Paris kommer - som New York Times påpekar - framför allt från President Thieu i Saigon.

Det man gör är att plåga människor, plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse inför maktspråk.

Därför är bombningarna ett illdåd.

Därav finns det många i modern historia.

De förbinds ofta med namn. Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpville och Treblinka.

Våldet har triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.

Nu finns ytterligare ett namn att foga till raden.

Hanoi - julen 1972.

Ännu ett politiskt test

2006-10-18T10:07:00.000+02:00

Jag har gjort ett politiskt test. Den här gången handlade det om moraliska frågor. 16 stycken frågor gav en plats i en tvådimensionell rymd. Jämför The Political compass som också löser upp höger och vänster till två friare dimensioner.

Moralisk ordning:
Definierar din syn på moralisk ordning. Är vissa grupper eller företeelser moraliskt bättre än andra, överordnade, mer högstående? Gud, ras, människor, natur, män, kvinnor, livsstilar.
De som ligger på ett högt värde har en hierarkisk och strukturerad syn på moral.
De som ligger på ett negativt värde har en mer jämlik syn.

Moraliska regler:
Ett mått på vilka handlingar som ska belönas i samhället.
Ett högt värde anser att samhället gynnas bäst och därför ska belöna handlingar som gynnar gemenskapen, samhället, helheten.
Ett lågt värde anser att handlingar ska belönas som gynnar den individ som utför dem, och att samhället/gemenskapen gynnas i slutändan.

Mitt resultat:
-4 på moralisk ordning
6.5 på Moraliska regler

Innebörd:
System: Socialism
Variation: Ekonomisk socialism, Extrem socialism (alltså fullständig jämlikhet)
Ideologi: Internationell socialism

Amerikanska presidenter som stämmer överens: Jimmy Carter (71,3%)
2004 års kandidater: Ralph Nader (74,1%), John Kerry 62,2%, George W Bush 35,6%)

Jag liggar alltså nånstans mitt i internationell socialism med en dragning åt aktivism och libertär socialism.

Andra bloggar om: politiskt test, moral politics, ideologier, liberal socialism

Civil olydnad för liberaldummies

2006-10-17T09:10:00.000+02:00

Rabiate nyliberalen Christian Gergils sitter i radio och hävdar att det är civil olydnad att inte betala sin TV-licens. Fel fel fel. Det här är ett billigt försök att försöka höja sin feghet och snålhet till högre principer och samtidigt klanka på medierna och på vänsterns syn på utomparlamentarisk verksamhet.

Därför kommer jag med följande lilla checklista för nyliberaler. Den som följer denna checklista kommer att öka sin trovärdighet med 400%, får vara med i media (och dessutom öka sina chanser att ragga på killar och tjejer från vänstern).

Lektion i civil olydnad för fega nyliberaler: fallet TV-licens

o Ring Radiotjänst och säg att du vare sig har TV eller radio.*, **
o Ta bort SVT och TV4 från din TV. ***
o Ta bort SR från din radio.****
o Be en kompis polisanmäla dig.
o Berätta för en journalist som kan skriva om att du tycker att TV-licens är öststatsfasoner. Skicka med foton på din TV med dig hånflinande framför.
o Lita på att någon anmäler dig till Radiotjänst.
o Vänta.
o Vänta lite till. *****
o Riv sönder räkningen när den kommer från Radiotjänst.
o Sedermera: Betala dina dagsböter, eller ännu häftigare: Gå i fängelse, direkt i fängelse, utan att passera gå. Titta på TV där. ******
o Mer troligt: Invänta kronofogden som kommer och beslagtar din TV för att täcka avgift plus räntor plus påminnelseavgift.
o Problemet är löst.*******
o Ring på hos grannen när Aktuellt börjar.

Fotnoter
* Glöm inte att korsa fingrarna.
** För kristna nyliberaler rekommenderar jag dessutom att man suddar ut budet om att inte ljuga ur bibeln.
*** Plus: du slipper socialistisk propaganda. Och TV3:s nyheter är ändå dom bästa.
**** Tacka vet du NRJ:s fördjupande nyhetssändningar.
***** Det här är ineffektiv byråkrati.
****** Spela poker med Stegö och Borelius.
******* "Jag är fri jag har sonat mitt nedriga brott."

Vinster:
- Du blir unik som nyliberal genom att visa upp politisk heder.
- Du slipper bli indoktrinerad via socialistisk TV och radio.
- Du lär känna din granne.

Och en fråga:
Har Åsa Thorstensson radio i sin mobil? Polisanmäl henne i så fall.

Andra bloggar om: Civil olydnad, feghet, fegisar, Cecilia Stegö, Maria Borelius, Tobias Billström, licensfusk, TV-licens, checklista, kronofogden, nyliberaler, fega nyliberaler

Samma gamla visa

2006-10-16T14:29:00.000+02:00

Budgeten överraskar inte.

Den innehåller:

- förslag som aktivt slår mot de svagaste, arbetslösa och förtidspensionärer. Mest förlorar en låginkomsttagare som går ut och in i tillfälliga arbeten och arbetslöshet.

- skattesänkningar som gynnar höginkomsttagare (både förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och lite mer överraskande och ännu mer flagrant eftersom man mörkade det i valrörelsen - arbetsavdraget)

- dynamiska effekter, detta drömbegrepp som gör att man kan hoppas istället för att tänka i en budget, och som kört budgetar i botten förr.

- politik syftande till att få folk att inte gå med i facket

Däremot innehåller den inte:

- fullt ut finansierade reformer. Stora delar av skattesänkningarna är ofinansierade.

- förslag för att skapa jobb

Den som roar sig med att leta lögner gentemot vad som sades i valrörelsen har ett stort arbete att göra. Jag gör inte det utan säger. Jävla skitbudget!

Marit Bergman-konsert: glädjespatt

2006-10-12T12:33:00.000+02:00

Vi var på Marit Bergman igår, jag och min älskade. Det var riktigt bra. Efter att ha väntat igenom två förband kom om upp. Ett niomannaband med två körtjejer, saxofonist, trumpetare, keyboard, fyra tamburiner som mest, både manliga och kvinnliga musiker.

Vid åtminstone fyra, fem tillfällen fick jag rejäl gåshud, och det är ju ganska mycket. Vissa låtar får mig att bli 23 igen och känna känslan när jag hörde Popsicles "Hey Princess" första gången. Men det där indiedrivet har kompletterats med ett E Street band-liknande sound med dubbelt blås och en sjuhelvetes massa spelglädje uppe på scenen. Hon sjunger väldigt bra, har en scenpondus som slår det mesta, och har ett band som verkar ha precis hur roligt som helst.

Basisten inledde starkast, men trumpetaren/tamburin"spelaren" jobbade sig ikapp och förbi. Och på mållinjen fick basisten se sig passerad av saxspelaren.

Jag älskar Bergmans stil. Hennes klänningar är helt udda och rätt underbara. Jag står och säger till frun att hon är som en kvinnlig Di Leva. Något oartikulerat, en egen klädstil, alltid glad. Senare under konserten börjar hon slänga ut glitter på publiken. Jag är synsk.

Me den sex och ett halvårig dotter som gillar Marit Bergman lite grann är det bara att hoppas: Fortsätt med det!

Bäst fungerar upptempolåtarna. I will always be your soldier är otroligt bra, No party också, Tomorrow is today. Åtminstone fem låtar genererade det höga betyg som bara känslorna kan sätta - ståpäls.

Senaste årets bästa konsert var för övrigt dubbla syskonparen i Magic Numbers som spelade på Sticky Fingers förra hösten. Det var en euforiupplevelse som Marit inte riktigt nådde upp till. Dom spelade på Debaser i Stockholm igår. "Mitt leende räckte från Djursholm till Danvikstull" skrev recensenten. Jag tänker likadant om den konserten, en av de bästa jag sett. Och snart kommer en ny skiva. Underbart.

Mina bästa konserter någonsin (preliminära årtal...):
Imperiet: Musikfiket Varberg 1984
The Pixies: Roskilde 1989
Docenterna: Hultsfred 1991
Ulf Lundell: Pildammsparken Malmö 1991
Popsicle: Stadsparken Lund 1992
Bob Hund: Kåren Göteborg 1998
Kent: Kåren Göteborg 1997
Billy Bragg: Trädgårn Göteborg 2005
Magic Numbers: Sticky fingers Göteborg 2005

Andra bloggar om: Marit Bergman, konsert, indiepop, E Street band, Göteborg, Di Leva, Trädgårn, bästa konserterna, Magic numbers, Lista

Arbetarklass och klassresenärer - förenen eder!

2006-10-06T13:34:00.000+02:00

Klass är ett förlegat begrepp hävdar borgerligheten för att banka in myten om att allas lika möjligheter i våra skallar. Carl Bildt kallar sig arbetarklass som ska upp och arbeta på valvakan. Dumjävel! Föraktet mot de människor som inte har autonomi i det vardagliga arbetet, som tjänar 15 000 och kommer att tjäna ännu mindre om borgarna får råda, som styrs av stämpelklockor och 14-minuters-raster och som är sjukare och mer stressade än högutbildade är enormt.

Tur då att det finns böcker som "Tala om klass" som får annars klassomedvetnna men kloka kulturskribenter att inse hur allt ligger till. Alakoskis bok beställs snarast. "Arbetarklassens bästa partytricks" har vi bara glömt beställa, jag har redan läst Trondman och Jordahl och Greider. Den dubbla bakgrunden kommer att vara till hjälp kommande fyra åren.

Greider har för övrigt skrivit det kanske bästa som skrivits om att vara klassresenär.

Klassresenär
Det räcker med att en
enda gång ha varit feg nog att inte
kännas vid vem du är :
en skolavslutning, ett möte på gatan, en vana:
att du rodnade, eller vände bort blicken:
sedan sitter denna ensamhet i resten av livet!
Och det har visat sig närmast ogörligt
att förklara på ditt nya språk.

Det första du därför måste
göra dig av med är fördomarna som andra
skapat om dig, ditt ursprung.
Du måste leva i en oerhörd nykterhet.
Förakt är överhuvudtaget inte tillåtet.

Svårigheten blir då att förklara dig själv.
Och vem ska du skratta tillsammans med?
Hatet förblir en av de viktigaste drivkrafterna:
men det får ändå inte göra om dig!

Jag har ibland hört medelklassens
söner och döttrar tala om sina föräldrauppror.
Men upproret begår de ju på
sina fäders och mödrars språk.
De hetsiga scenerna lämnar de lugnt bakom sig:
det är bara köttsår - det har aldrig trängt in.

De verkar inte känna av den där skulden,
som hela liv kan binda oss vid något ursinnigt bultande.
Och jag har aldrig upplevt tillvaron
som så tudelad som då.

- Det är också ett överläge:
ljuset faller obarmhärtigt starkt.
Man tål inte vissa tonfall.

(Göran Greider, ur När fabrikerna tystnar)

Andra bloggar om: klassresenär, arbetarklass, medelklass, ny bok, Susanna Alakoski, tala om klass, Tony Samuelsson, Göran Greider, annelie jordahl, Mats Trondman

Jag utmanar mig själv på ideologisk enkät

2006-10-05T09:44:00.001+02:00

Ingen har utmanat mig på denna intressanta enkät. Så jag utmanar mig själv. Från syrran först men till mig via Stig-Björn Ljunggren.

1) Politisk ideologi du förespråkar?
Socialism med mycket feminism och en del ekologism och liberalism, men utgår hela tiden från individuell autonomi där människor måste kunna påverka och inte bara åka med, kunna göra livsval på riktigt. Det kräver att det offentliga utjämnar, ger alla lika möjligheter.

2) Politisk ideologi du föraktar mest?
Förakta är ett starkt ord. Men all fanatism. Enda vägar och heltäckande lösningar är livsfarligt, vilket både nazism, kapitalism, kolonialism, kommunism och religiös fanatism har visat. Religionen är nog farligast eftersom den vill ge svar på och styra allt, även vardagslivet och individens val. Rå kapitalism också eftersom den hävdar sig vara utan nackdelar. Sen blir jag arg på dem som inte ger alla människor lika värde, typ främlingsfientlighet eller kristdemokraternas syn på homosexuella och kvinnor. Och på de som förnekar klassklyftorna.

3) Materialist eller idealist?
Bägge, men idéer begränsas i alla lägen av materiella villkor, så jag är mest materialist. Fast när idéer bryter igenom det materiella - det är vackert. Då ökar friheten.

4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?
Konsekvensetik. Det funkar inte annars. Men utan pliktetik fungerar inte mänskligheten och individer kan offras, men med enbart pliktetik blir allt bara trubbigt och omöjligt att utveckla.

5) Politiskt uppvaknande?
En gradvis växande vilja att ta ställning för de svaga. Mellanstadiet när jag började debattera mot kärnkraftens linje 1. Valet 1982 när jag argumenterade mot Mufare i skolan. Då vågade jag säga ifrån ordentligt första gångerna.

6) Politisk detour?
Nära att bli SSU:are på 80-talet. Gick med i KHF i Lund slutet av 80-talet och var med två år, men lämnade efter den förlamande K-striden och hamnade i frihetlig vänster i kårpartiet Kulturradikalerna. Där trivdes jag bättre och hade några intressanta år i kårpolitiken. Därefter till och från medlem i Vänsterpartiet.

7) Enskild person som påverkat dig politiskt?
Ingemund Bengtsson som var ingift i släkten beundrade jag, en gamla skolans sosse. Gandhi och Martin Luther King för tron på idéerna och ickevåldet. Palme för det internationella engagemanget. Sven-Eric Liedman för hans visdom och för att han fångar grunden i en liberal vänster.

8) Bok som påverkat dig politiskt?
Jag var en sån som alltid höll på indianerna. Många författare ska nog tackas för att det var så. Indianböcker, Trälarna, ja massor av böcker om vanliga människor som vågar göra motstånd. De stora episka hjältarna är tråkigare än vardagsrevolutionärerna. Backlash öppnade mina ögon på ett tydligt sätt. Om demokrati är Benjamin Barber, Iris Marion Young och Robert Dahl kloka inspiratörer.

9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?
När det blir för mycket statssocialism och ingen demokrati. Storebrorsfaran finns där hela tiden, men måste också ställas mot fördelarna. Liberalismens nackdel är att den är så naiv och tror att människor faktiskt kan välja. Det är värre. Socialismen blir lätt teoretisk, och glömmer att centralstyrning som allokering visat sig misslyckas rätt ofta. Rättvisa procedurer är i alla lägen viktiga.

10) Viktigaste enskilda politiska frågan?
Både globalt och nationellt: Att minska klasskillnader. Att minska den stress som människorna längst ner på samhällsstegen både i jobb och utanför jobb känner är det överordnade. De har mindre pengar, mindre inflytande, är sjukare, mår sämre. Kvinnors rätt till sexuell hälsa, abort och frihet från våld liksom kamp mot främlingsfientlighet och nykolonialism är bara specialfall av detta.

För att fortsätta detta ideologiska kedjebrev utmanar jag Tony Johansson, Mission Iran, Patrik Johansson, Kjell Eliasson och Thaher Pelaseyed.

Andra bloggar om: enkät, ideologi, utmaning, ideologisk enkät

LO vill se höjda kvinnolöner

2006-10-05T09:08:00.000+02:00

LO har aldrig varit tystare än i den här valrörelsen. Visst var Vanja LW ute en del men var tråkigt osynlig i riksmedia. Inför de stora och troligen konfliktfyllda förhandlingarna i vår som berör 80% av arbetskraften, gör LO nödvändiga utspel inför förhandlingarna.

Kvinnolönerna. Alla studier visar att inget händer. Bra att LO gör utspel och verkar prioritera frågan. Men arbetsgivarna måste med. Vänstern som anser frågan vara viktig måste vara bra arbetsgivare i de få kommuner där vi styr. De privata arbetsgivarna måste också med på tåget. Stor chans.

Lo har också gjort utspel om att lägstalönerna prioriteras. Viktig motkraft. Svenskt Näringsliv vädrar morgonluft om motsatta prioriteringar. Nu ska lönespridning öka och lägstalöner sjunka. Det hävdas att de som börjar i låga löner stiger uppåt. Men kollektivavtalen åldersgraderar ju lönerna. Och den som får ett skitjobb med låg lön söker sig bort så fort som möjligt. Logiken är fel, hypotesen felställd. Argument letas upp, fakta vinklas. Men Hotell- och restaurang och SIF tar strid för höjda lägstalöner. Som Blå Tåget sjöng, "till och med betala mindre i lön än priset för mat och för hyra".

Det blir en viktig vår och fyra långa år.

Andra bloggar om: avtalsrörelse, lägstalöner, facket, LO, Svenskt Näringsliv, viktig kamp

Loesje är tillbaka

2006-09-30T19:03:00.000+02:00

Detta

är också valfrihet

Loesje

För första gången på säkert sju år har jag sett en Loesje-affisch Jag har saknat er. Lund, tidigt nittiotal och sena nittiotalet i Göteborg. Då syntes affischerna överallt. Sen försvann dom från Göteborg.

Så, en borgerlig regering och direkt - en affisch. Autonomin ökade, världen blev friare.

Andra bloggar om: Loesje, affischer, subversivt, ökad frihet, stillsamt uppror

TV-program

2006-09-30T18:49:00.000+02:00

Jag ser inte mycket på TV. Följande TV-program ser jag för det mesta.

- Aktuellt
- Agenda
- Västnytt
- Vita huset
- Parlamentet

Följande ser jag då och då.
- Bollibompa
- Folktoppen
- Simpsons
- Uppdrag granskning
- Musikministeriet
- Seinfeldt

TV-program jag minns som klassiker (Ungefärlig kronologisk ordning)
Först:
- Fem myror
- Trazan och Banarne
- Familjen Macahan
- Dallas
- Monthy Pythons flying circus
- Jakobs stege
- Twin Peaks
- I manegen med Glenn Killing
- Nilecity
- Detta har hänt
- Striptease
- Seinfeldt
- Snacka om nyheter
- Angels in america
- Musikbyrån
- Vita huset

Vilket år är det - egentligen?

2006-09-28T12:11:00.000+02:00

Teckentydande är alltid kul. Jag leker Nostradamus. Vilket år är detta?

Jag arbetar heltid med politik, jag drivs av att borgerligheten vill göra arbetarna svagare, vi har en ny borgerlig regering, ett främlingsfientligt parti har skördat stora framgångar i valet, amerikanska TV-serier med snygga unga i huvudrollerna dominerar TV, MUF är på hugget, Ulf Lundell är gubbsjuk, medierna osynliggör klass som standardrepertoar, invandrare är arbetslösa, grungemodet gäller med slafsig stil och skjortan utanpå, jag lyssnar på The Pixies och Nirvana.

2006? Nej, 1991, faktiskt. Men hallå! Det är ju 2006 nu, inte 1991. För mycket är sig likt. Fast några skillnader finns.

Borgerligheten är både mer subtil och slipad, och samtidigt mycket råare (när den väl försäger sig), elgitarren kommer inte in och rensar upp i populärmusiken utan är snarare utträngd ur mycket av mainstreammusiken, jag bär ibland kavaj, det finns fler samhällstidskrifter både höger och vänster, de tänkbara moderata ministrarna är inte lika osympatiska som 1991 (obehagligt), frihetsgraden för främst homosexuella och delvis kvinnor har ökat, Ulf Lundell gör sämre musik - inte episka sånger mitt i samtiden som Isabella.
- Jag har en dotter som har andranamnet Isabella.

Isabella (Ulf Lundell)

Det är hårda tider, folk går på knäna, vi måste lämna allt det här igen
Ja, är det inte alldeles klart, min vän?
Du var inte född när jag dansade i gryningen
När visionen tog mig som håller liv i mig är
Gå inte in i det! Det finns ingenting att hämta där!
Bara den stora hungern som aldrig kan mättas, min vän
Du måste köpa ihjäl dig för att få kunna jobba ihjäl dig
Du måste va som alla andra för att dom andra ska se dig
Hur många drömmar har du kvar när du fyllt tjufem?
Hur många stora planer? Hur många vägar hem?

Vem slåss för Gud idag
Vem slåss för kvinnan, för dom svaga
Allt det där det låter som en gammal riddarsaga
För mycket folk överallt, skogarna dör, haven dör
Allt rusar in vidare i mardrömmen och ingen tycks veta varför
Och förändringarna dom tar hundratals år
Det går långsamt,så långsamt men, Isabella, det går
En dag ska du lära dina barn nånting bättre du med
Lära dom att lyssna, lära dom att se lite mer, lite mer, lite mer

Vacker är den som reser sig, som vågar tro
Som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro
Över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter
Vacker den som är sårbar, vacker den som ser
Du är vacker Isabella, som ett rådjur i skogen
Som en stjärna på himlen, som en flicka mitt i natten på krogen
Som äppelträdgårdarna i maj runt Kivik
Som vinden, som regnet, som själva livet
Men låt ingen dyrka in dig i ett fängelse av skönhet
Där du blir en docka som lever i en härva av yta och dumhet

Isabella, låt inte dom djävlarna ta dig
Ser du långt där borta, ser hur det ljusnar
Det går en spricka i natten ifrån öst till väst
En strimma av hopp för alla trötta och frusna
Kom ut så ska jag skriva den här sången
till dig Det är vad jag gör, det är vad jag kan
Hör du hur fåglarna sjunger?
Snart står morgonen i brand!
Isabella
Ah, Isabella
Isabella… kom ut i natt!
Kom ut i natt!

Andra bloggar om: 1991, 2006, politik, grunge, Nirvana, Ulf Lundell, borgerligheten, ny regering, motstånd, debatt, teckentydning

Ministrar jag vill se i en regering

2006-09-21T13:32:00.000+02:00

I grund och botten får borgarna tillsätta vilja nollor som helst i regeringen. Det underlättar en valseger nästa gång. Men jag hoppas faktiskt att utrikesministern blir någon som vare sig gör bort Sverige eller för hårdnackat försvarar kränkningar av mänskliga rättigheter mot muslimer. Samma med miljö och jämställdhet. Anders Wijkman får därför gärna bli minister, liksom Cecilia Malmström eller Birgitta Olsson. I dessa frågor kan rätt minister göra viss skillnad i ett mörker av totalt elände.

Men det finns några som jag gärna Vill se av valsegersargumenten.

Fem ministrar som vinner nästa val åt vänstern:

5) Beatrice Ask
Har tyckt att hon är kompakt osympatisk sen 80-talet. Kör på Bea!

4) Marit Paulsen
Medierna låter henne hålla på utan att ifrågasätta. Just därför vill jag se henne granskas. Då blir motsägelserna så självklara. (En Lassie. Som 9-åring drack jag råmjölk från hennes gård.)

3) Michael Odenberg
Med honom som finansminister är regeringen försäkrade att nästan inga tidningsartiklar kommer att skrivas om statsbudgeten och att budgeten kommer att gå back om några år.

2) Jan Björklund
Visst kommer han att göra medelklassen glada som skolminister, men de flesta människor kommer att avsky honom.

(1) Mauricio Rojas
Nej, jag tar tillbaka det. Han kommer att förstöra så mycket att jag skulle håna alla våra invandrare om jag önskade honom som integrationsminister ens byggt på sjutton ton ironi.)

1) Johan Pehrsson, Per Bill och Karin Pilsäter
Trafik- och justitieministrar tillsammans. Fortsätter dom på den inslagna vägen blir trovärdigheten i kriminalpolitiken väldigt stark. Krydda med lite Jakobsson som får driva igenom en buggningslag.

Förhandlingar och allianser

2006-09-19T20:30:00.000+02:00

Idag var det regionfullmäktige. Det var över på en timme och 30 minuter, rekord, men det var nog rekord i förtroliga samtal om förhandlingarna.

Dokusåpan "Regionen" handlar om följande.

Folkpartiet har dansat foxtrot med socialdemokraterna och centern i sex år nu. S och C dansar i takt, liksom de ledande folkpartisterna. Men några backbenchers och några HSU-ledamöter vill dansa en något friare dans. Shake kanske. Privatiseringar är självklart en av frågorna. M och KD har fört en rabiat opposition och raljerat, hånat och försökt gå hårt åt S C FP. Stämningen i botten. Sjukvårdspartiet har gjort samma sak. Mp och V har dansat lite vid sidan av, oftast tillsammans med varandra, men i lite olika takt. Mp dansar antagligen regndans, V dansar zorba, moderaterna dansar nåt slags brutal dans fast klädda i slips, Sjukvårdspartiet dansar nog slowfox.

Och nu vill stöddiga men väldigt kompromissvilliga moderater bräcka koalitionen med stöd av antingen Mp eller sjukvårdspartiet. Mp är till salu åt höger. Samtidigt vill socialdemokraterna och centern helst fortsättta regera med Fp. Socialliberalerna i Fp vill också fortsätta. Själva är vi ärligt talat panelhönor.

Fatta att alla pratade med alla idag. Kremlologi, "kom igen nu", "Hur går det". Riktigt roligt är det faktiskt. Och mitt i allting smyger en journalist omkring och småtjattar med alla. Dokusåpa var ordet.

Utmaning i fyra år

2006-09-18T09:29:00.000+02:00

Det blir spännande att i fyra år följa den borgerliga viljan att öka klyftorna i samhället. Om, säger om, deras politik leder till fler jobb i privata sektorn, så sker detta till priser som skapar en viktig utmaning för oss i den samlade vänstern. Den borgerliga politiken vill ge medelklassen ett lyckligare liv till priset av att ännu mer stressa de som redan stressas mest.

1) Lågutbildade människor trivs sämre på jobbet, stressas mer av en arbetssituation med låg autonomi, har sämre hälsa. Med mera.
2) Dessa människor är i större utsträckning arbetslösa.
3) Dessa människor ska tvingas ta jobb mot sin egen vilja. Jobb som många inte trivs med redan idag.
4) Maktbalansen mellan arbetsgivare och arbetstagare ska bli ännu mer ojämlik.
5) Lönerna ska pressas ner i dessa lågkvalificerade servicejobb.
6) Slutsats? Vi får ännu mer ovilliga människor som stressas ännu mer av sina arbeten.

Vänstern i form av fackföreningar, partier, sociala rörelser, osynliga partier och andra måste till nästa val klara av ett formulera en vision för det goda arbetet som bygger på det självklara.

Alla människor har rätt till ett jobb som de trivs med!

Nu handlar det om att till nästa val formulera detta. Här skiljer vi oss från borgarna, särskilt vi i vänstern. Arbetsgivarnas ansvar för att erbjuda alla som arbetar ett arbete som de trivs med är den mest centrala frågan. Folkhälsoenkäter, undersökningar från fackföreningar, ohälsotal, socialpsykologisk forskning, allt detta är viktiga redskap att använda för att vinna debatten och formulera visionen. Jag tror några frågor är centrala.

- Hur försvarar vi människors rätt att tacka nej till ett arbete men att ändå försvara arbetslinjen?
- Hur kommer vi vidare med frågor om personalinflytande och arbetsplatsdemokrati?
- Klarar vi inom V av att vara föredömen som arbetsgivare i de kommuner där vi är med och styr? Här är rejäla satsningar på kvinnors löner en central fråga.

Vinner vi denna debatt vinner vi nästa val. Det kanske inte ens behövs. Jag menar, om en moderat blir förskoleminister lär vi ligga bra till i nästa val.

Valrörelsen i sammanfattning

2006-09-16T18:16:00.001+02:00

En trött Niklas sitter och gör en Bridget Jones där jag skarvar ur minnet:

Timmar i valstuga: 75
Utdelade nejlikeflygblad: 1100, typ
Andra utdelade flygblad: 450

Antal gånger jag sagt "Rösta V på söndag" idag: 333

Andel av kvinnor som tar emot flygblad: 33%
Andel av män som tar emot flygblad: 15%
Andel av invandrare som tar emot flygblad: 60%

Andel kvinnor totalt: 75%

Antal skolelever jag pratat med: 400
Antal väljare jag pratat med: 350
Antal frågor jag svarat på: 3500

Bästa minnen:
- Killen som först kritiserade uttalandet "Män är djur" och sedan förklarade att män står för 98% av brottslighet med att "det är ju som i djurvärlden"
- Att argument om högre lön för kvinnor funkar så klockrent.
- Att argumentera ner en arabhatande gubbe genom att få honom att medge att om Israel (gamla Palestina) moraliskt tillhör judarna så ska USA ges till indianerna och Europa ritas om till innan folkvandringstiden.
- "Då får man gå tillbaka till Franska revolutionen" som svar på varför vi heter Vänsterpartiet.
- Mannen som stod och valde mellan M och V.
- Invandrarmannen som bytt till V. Och hela släkten med honom.
- När en femtonårig tjej säger att hon ska rösta på V i skolvalet och säger "Du är stencool Nicke"
- Epitetet Sir Väs på Lars Ohly
- Berättelsen om Vänsterpartiet i Fagersta. Det finns hopp för både partiet och demokratin.
- Det dråpliga när en polis stod mellan vårt valbord och Kristdemokraternas. Såg ut som han skulle skydda Hägglund från aggressiva Vänsterpartister.
- Bitska ironier mot män med nedlåtande kommentarer.
- Det finns en potential för en större vänster med starkare varumärke och mer feminism.

Sämsta minnen:
- Obehaget av att vara omringad av 200 kristdemokrater och fem poliser som skyddade Göran Hägglund.
- Gubbjäveln som kom med det slentrianmässiga "Ni är ju antiesmiter" (men fick äta upp det. Se ovan).
- Inga knappar att dela ut. Eller ballonger.
- Onda hälar.
- När två folkpartistiska trubadurer började sjunga Kent-låtar. Jocke Berg blir nog arg.
- 3,6% i en opinionsmätning.
- Föraktfulla män med falska anklagelser.

Optimism!!!

2006-09-15T22:58:00.000+02:00

Dagens debatt var enligt mig en knapp seger för vänstern. Även analytikerna lär tycka att det var väldigt jämnt. Tyvärr blir ju kvällstidningsinfantlismen att borgarna vann för att internetröstarna sade så. Suck.

Jag såg inte TV4-debatten men har hört att den inte gick något vidare. Idag däremot var Ohly pigg i många inlägg, Peter Eriksson förvånansvärt pigg och mindre mumlig och Persson hade några starka inlägg. Överlag var Persson och Reinfeldt annars tillbakalutade, men Reinfeldt hade några starka inlägg.

Där vänstern har svårt är EU-frågan, regeringsfrågan, friskolefrågan - eftersom vi helt enkelt faktiskt har helt olika åsikter. Där vi står starka är i kritiken mot försämringar av a-kassa och sjukpensionärer. Vi vinner den debatten eftersom ingen svarat på hur det skapar jobb.

Där alliansen står starka är att dom hela tiden kan hänvisa till att 12 år och det ser ut så här. Ibland är det fult och skamligt, som de kvinnor som äntligen vågar anmäla våldtäkter. Där var retoriken billig och plump. Men den är populistiskt effektiv. Alliansen är starka på småföretagarfrågorna. Deras politik skulle säkert skapa fler jobb, men skulle skapa ett låglöneproletariat á la USA. Huvva.

Och jag säger det igen. Om det blir jämnt har kvällstidningarna hjälpt borgarna till valsegern genom de internetomröstningar som innehåller 70% borgare.

Men på de skolval jag hittills hört om är det tvärtom. YES!

Roligaste radioprogrammen

2006-09-13T18:04:00.000+02:00

Jag fick frågan om jag inte kunde outa lite med min smak om kultur och populärkultur. Så jag gör det.

Alla tiders roligaste radioprogram
1) Riskradion med Erik Blix och Stefan Livh. Svensk Monthy Python. "Lagt djur ligger", "Gissa min perversion", alla sketcher med "Poeten, vivören, estradören, lebermannen..." som inledning, "Mannen på gatan Rune Bergström" (med sadistiska stencilbyrån och sataniska analbyrån som alternativa namn på SCB). Sanslöst kul. För den som vill har jag faktiskt lyckats komma över 3 timmar sketcher från Riskradion. Hör av er.
2) Hassan. Kommentarer överflödiga. "Jag har tappat bort ett hjälpverb", "10 000 tyska bögar", Ulf Lundell med sockorna "Nu vet jag inte riktigt vad dom betyder längre". Fredrik Lindströms busringningar var roligast, Henrik Schyfferts elakast.
3) Public Service. Nu. Göran Gabrielssons Persson-imitation räcker. Förra valets partiledarintervjuer är höjdpunkten.
4) Rally. Stefan Livh och Peter Apelgren bland annat. Sånger, tjôt och Lasse och Lotus. "Lars Adaktussons frisyr" och "Jag slår och smiskar" får mig fortfarande att skratta.
5) Wallraff. Nån valutakris eller annat på en söndag och dom avbröt en söndagsändning med "Viktigt meddelande till alla Sveriges börsmäklare. Alla Sveriges börsmäklare uppmanas att infinna sig på arbetet omedelbart. Alltså alla Sveriges börs..." Dom blev fällda i Granskningsnämnden. Det är den mest subversiva humor jag har hört någonsin. Hans av Klas är... ojämnt. Och visst var det Wallraff som hade utrikeskorrespondenten med glassbilen i bakgrunden.
6) Salva. Stefan Livh och Jörgen Mörnbäck. Fotbollspanelen med Kim Källströms "Jag är från Partille", "Men nu spelar jag i Rennes", Peter Antoines "Jeffla skit. Jag rabblar några tyska fotbollsspelare istället. Dieter Hoeness, Wolfgang Oberath", Thomas Nordahls "Jag är oroad", Tommy Söderbergs "Härliga killar". Och så kungen förstås.
7) Hemma hos med Kjell Alinge och Janne Forsell. Först med att göra Monty Python på svenska. "På restaurang Bohemfyllan" är en klockren studie i manlighet och i kulturelitens beteende på krogen. Lågmält men stundtals genialt. Tre skivor kom. Jag har dom.
8. Clownen luktar bensin. Tova Magnusson Norling, Figge Norling, Simon Norrthon. Relationshumor på mycket hög nivå. Parmiddagar, gräl i förhållanden, kompisar som mörkar. Lite "Hur mår du. Bra. Själv då"-humor.
9. På Håret. Föregångaren till Public Service. På slutet gick gubbigheten lite på tomgång med Lelle printer, men med välskrivna manus och stora politiska kunskaper var dom länge roligast i Sverige på seriös humor. Sången om den svenska vapenexporten är ett mästerverk.
10. Roll on. Feministisk humor av riktigt befriande slag. Mansrollen går aldrig opåverkad genom ett Roll on-program. Befriande. Jag har hört för lite för att få det högre upp på listan.

Andra bloggar om: radioprogram, humor, radiohumor, P3, Riskradion, Erik Blix, Listor, roligast

Sådan är kapitalismen, och regeringsalternativet

2006-09-13T08:32:00.000+02:00

Utfrågningen i TV4 igår kväll var... spretig.

Ohly...
...verkade nervös och inte riktigt lika bra som i SVT-utfrågningen. Han fick färre konkreta frågor, utan gled in mer abstrakt argumentation och fick fram få skratt som kändes äkta. Tungan kom ut ibland, vilket ser ut som en nervositetsreaktion. Han resonerade väldigt snyggt om de fria rörligheternas konsekvenser och fick medhåll av Göran Rosenberg. Hans brännande och bästa svar (där alla partier borde få frågan om varför detta blir värre) var om alternativ till kapitalismen:

- Det skulle vara förfärligt om det inte fanns ett annat system än ett där
30.000 barn dör av svält varje dag.

Wetterstrand...
...fick enklare frågor och fick prata om områden som hon verkade ha valt själv.

Persson...
...fick charma med berättelsen om sin kärlek. Fast han gjorde sig inte helt klockrent i den lilla stolen helt tom. Det är svårare att hitta pondus sittande helt isolerad i en förhörsstol.

Alla tre...
...fick sitta och försvara regeringsalternativet genom att W och O satt och försvarade medan Persson såg besvärad ut, för att sedan se Persson försöka ragga mittenväljare genom att avfärda dem. Formuleringen "En traditionell utrikespolitik" kan bli en klassiker. Förut var traditionen att vi var utanför EU och kämpade för mänskliga rättigheter även när kränkningarna drabbade palestinier och andra araber. Tradition är ju något gammalt, inte nytt.

Rosenberg...
...var annorlunda, men väldigt väl påläst. När han var som bäst var han sitt resonerande jag som följde upp det sagda - inte med elaka följdfrågor - utan med ett förståelseorienterat resonemang. När han var som sämst avbröt han precis hela tiden. Stor heder åt att ta upp visionerna och utopierna.

Guillou...
...var också påläst men mer spretig än Rosenberg. Hans humor tog hem en del poänger. Undrar vad han kommer att göra med borgarna.

Som helhet...
...var det trevligt och gemytligt

Men studion...
...var kylig med en förhörsstol placerad ensam och utsatt, vilket krockade med den gemytliga stämningen.

Nätomröstningarna fortsätter. Märkligt nog ger 60% minus i betyg till alla tre. Hallå kvällspressen, vill ni avgöra valet? Som att fråga Sverigedemokrater om invandrarpolitiken. Och Janne Josefssons granskning var så trööööttt.

Andra bloggar om: utfrågningen, Ohly, Wetterstrand, Persson, partiledarutfrågning, TV4, val2006, Guillou, Göran Rosenberg, regeringsalternativ

Mats Olsson outar fullt ut som feminist

2006-09-11T17:19:00.000+02:00

Min favvokrönikör och sportjournalits Mats Olsson skriver en intressant krönika idag i Expressen. Visst drar han fel slutsats om att Fi är rätt parti att rösta på, eftersom Vänsterpartiet minst lika tydligt tar ställning för feminismen och för bevarandet av välfärdsstatens kollektiva lösningar. Över till Olsson:

Jag bestämde mig måndagen den 28 augusti några timmar före derbyt mellan
Hammarby och Djurgården på Söderstadion i Stockholm. Jag vandrade planlöst i
Globen-området och ju mer jag gick desto mer kände jag hur själva ondskan la sig
över arrangemanget.Det var avspärrningar, poliser, polishästar och piketer och
mitt i detta, mitt i förväntansfullheten inför ett fotbollsderby, kände jag bara
att allting var vansinne. Män ska spela fotboll. Män ska titta på fotboll. Män
ska slåss på fotboll. För att män ska kunna göra detta måste samhället ställa
upp med insatser i miljonklass varje gång män ska roa sig på sitt speciella
sätt. ... ...

... Få eller ingen tar ondskan på allvar, man bagatelliserar. Det beror
förstås på att män bestämmer. ...

...Så medan samhället rustas
ned vad gäller skola, sjukvård och daghem - så kallat kvinnliga
angelägenheter - är det fortfarande helt okej att det avsätts
miljoner för att män inte kan sköta sig på en fotbollsmatch. ...

...Fi är, i mina ögon, det enda partiet som vågar diskutera varför just män
måste ställa till så mycket jävelskap. ...

...När feminismen i dag ifrågasätts, förlöjligas och till och med håller på
att montera ner sig själv behövs ett parti som Feministiskt initiativ mer än
nånsin.De har fått min röst. ...

Det behövs fler män som anses som icke-feminister som outar som feminister som vill mycket, som vågar ta strid mot sexism, som vågar prata om varför män står för nästan allt våld och nästan all våldsbrottslighet. Liza Marklund var också tydlig häromdagen om vårdnadsbidrag och feminism. Birgitta Olsson som slår knut på sig själv för att skydda Folkpartiet i DN:s chatt är ju näppelien en radikal kraft, inte hellre Maria Carlshamre, även om dom tycker en del vettigt.

Tvålat och skrubbat...

2006-09-10T22:10:00.000+02:00

Jorå, visst lyckades Persson tvåla till Reinfeldt. Med en mycket större pondus än i TV4-duellen lyckades han styra Reinfeldt på ett helt annat sätt. Inte minst inledde han varje inlägg med att säga vad Socialdemokraterna ville göra.

Perssons starkaste:
- Miljöfrågorna, där Reinfeldt framstod som så tunn som han är.
- Förtidspensionärerna, med empati för kvinnan som var förtidspensionerad.
- Pensionärsanförandet i inledningen.
- Avslutningsanförandet, mycket starkt, inte minst formuleringen om att skapa jobb utan att några lämnas bakom eller utanför (eller vad han sade).

Perssons svagaste:
- Att avbryta vinner inga röster.
- Lite hånleenden då och då.

Reinfeldts starkaste:
- Skolan, där Persson faktiskt inte hade så tunga argument att komma med. Där hade 200 000 nya jobb i offentlig sektor varit bra att ha.
- Delar av jobbfrågorna, och kanske främst resomenangen om att sänka trösklarna för inträde på arbetsmarknaden.

Reinfeldts svagaste:
- Oengagerad i vissa frågor.
- Skuldbeläggandet av den förtidspensionerade kvinnan. (Visst, han resonerade om det tråkiga att hon, 36 år gammal, är förtidspensionär, men han sade faktiskt att "Hur kan man ta hand om två barn men inte arbeta", eller liknande.) Hans gamla nyliberala brist på empati slinker igenom mediaträningen ibland.
- När man inte kan argumentera för betyg i lägre årskurser kan man inte heller argumentera för betyg i högre årskurser. Han använde inte heller argument för betyg, han bara tog för givet. Prata med elever Fredrik.

Klar poängseger för Persson.

Andra bloggar om: Persson, Reinfeldt, duellen, SVT, Persson vann, val2006

Reinfeldt behöver tvålas till

2006-09-10T20:36:00.000+02:00

På grund av innebandyturnering med mina femtonåringar har jag inte hunnit skriva, men jag hörde faktiskt Persson-Reinfeldt i fredags. Persson var taggad, arg, avbröt och gick på och var helt underbar. Reinfeldt avbröt också, undvek att svara på hur borttagen förmögenhetsskatt och försämringar för förtidspensionärer eller sänkt a-kassa leder till fler jobb.

Reinfeldt har inga svar här. Han flyr. Moderaterna vill trycka till de som har det svårt. Däremot är Persson lite tunn när han pratar om sin skuldsanering i tidernas begynnelse. Lite passerat kanske.

Som sagt, hoppas Persson är arg och upprörd ikväll. Experternas röst lär han få om han håller sig på det spåret. Och så lite bättre svar på frågor om sjukvård som är mer än börsnotering. Läs på bättre.

Andra bloggar om: Duell, Persson, Reinfeldt, debatteknik, vinnare, P1, inga svar från Reinfeldt, förbannad Persson

Alternativa kampanjprylar

2006-09-08T10:54:00.000+02:00

Via jinge hittade jag till Faktums valsatir som jag i tidsbrist helt missat. Natanael Karlsson (Mr Bister) mejlade till Leijonborg innan partiledarutfrågningen och uppmanade honom att logga in på SVT:s nätverk och läsa utfrågarnas frågor i förväg. Lysande satir. Expressen rycker såklart ut och försvarar. Självklart, alliansen kritiseras ju.

Notera också Leijonborgs nyspråk när han döper om det till inloggningsskandalen. Nyspråk är både Nya moderaterna och Folkpartiet för bra på.

Här är Natanael Karlssons roliga mejl till Leijonborg.

Hej Lars!Du ska ju till partiledarutfrågningen i SVT på torsdagskvällen.För att
kunna förbereda dig lite så kan du gå in på SVT's intranät och titta på frågorna
i förväg.Då kan du planera svaren och kanske till och med svara innan du fått
frågan.Du behöver bara logga in med en av programledarnas lösenord.Jag har bara
fått tag på Mats Knutsons uppgifter men det räcker.Användar-ID: mattekLösenord:
mattekLycka till!Natanael Karlsson

Andra bloggar om: val2006, Folkpartiet, nyspråk, Faktum, Natanael Karlsson, satir, humor, SVT

Försökte tänka som sverigedemokrat - blev kristdemokrat

2006-09-08T08:33:00.000+02:00

Jag gjorde mitt bästa för att försöka svara som en sverigedemokrat i Expressens valtest. Klassiska manliga värderingar som främlingsfientlighet blandat med populistiska som sänkt bensinskatt. Hårda tag på alla sätt. Mitt sverigedemokratiska fiktiva jag kände sig frustrerat över att inte kunna gå ännu längre ut på skalan i vissa frågor. Frågan om kvotering på arbetsmarknaden ville jag ju vända till att kvotera ut invandrarna från arbetsmarknaden. Visserligen görs det rätt bra idag, men det kunde vara ännu bättre.

Mitt försök att bli sverigedemokrat landade närmast mest kristdemokrat (inom parentes finns mitt riktiga vänsterjag):
KD 72% (22%)
Fp 70% (14%)
M 68% (13%)
C 58% (23%)
S 49% (65%)
Mp 21% (62%)
V 19% (80%)

Borde inte någon göra en vetenskaplig studie av det här?

Andra bloggar om: tester, sverigedemokraterna, kristdemokraterna, främlingsfientlighet, ironi, humor, expressen, Vänsterpartiet

Heja Vanja

2006-09-07T22:54:00.000+02:00

Jag såg just Maud O mot Vanja LW i TV4:as valprogram. Hon slaktade Mauds beskäftiga smålögner om massarbetslöshet med en starkare argumentation i arbetslöshetsfrågorna än ens Persson mäktar med. Hon syns för lite i valrörelsen för sossarnas bästa. Persson slaktades med under 3.0 i betyg mot Rhinos 3,8. Var såg väljarna det? Vilket var urvalet? Inga politiska kommentatorer såg denna debattseger, inga valarbetare från andra partier. Meget mystiskt.

Och mediaflödet är att det är synd om lögnhalsen Leijonborg som stod och ljög i Aktuellt och ljög för Göran Persson i måndags. Herre jösses vilken pinsam journalistik vi har i det här landet. Nätenkäter tas på allvar och den borgerliga vinklingen är så löjlig att ord saknas.

Det blir en seger på samma sätt som EMU-valet. Folk blir så inbankade med borgerlighet att dom protesterar och gör uppror.

Och nu kommer Marit. Suck.

Andra bloggar om: vridna urval, lögnare, Leijonborg, Vanja Lundy-Wedin, nätenkäter, borgerlig vinkling

Innocentius

2006-09-07T09:03:00.001+02:00

Francis Bacon brukar sägas ge ångesten ett ansikte. Porträttet av påven Innocentius X får mig att tänka på Folkpartiet, och kanske framför allt som en träffande gestaltning av Leijonborgs inre när han intervjuades i söndags och måndags.

Study after Velazquez's Portrait of Pope Innocent X

Oavgjort - typ

2006-09-06T22:30:00.001+02:00

Oavgjort. En tråkig debatt som var exakt som man trodde. Helt och hållet förutsägbar in i minsta tonfall.

Men 75% av nätklickarna på Aftonbladet och Expressen röstar på Reinfeldt. Ali Esbatis skattning av att de som svarar till 75% är borgare är numer statistiskt prövad. Kan inte tidningarna sluta göra journalistik av det där infantila? Snälla.

Persson kort: Persson är inte riktigt på hugget, inte lika charmig och självsäker som han kan vara. men han blixtrar till ibland. Och han KAN verkligen inte prata om sin egen politik mer än att han säger att det skapas 550 nya jobb varje dag. Hallelluja, är det hans gudstro eller idyllen vid Båven som gör att allt är så rosenskimrande i Sverige idag. Alla elever som går ut skolan utan godkänt finns inte, inte alla arbetslösa eller sjukskrivna heller. Allt är perfekt och det kommer att bli värre med moderaterna. Bäst är han när han brinner.

Roligast: Självgodheten (troligen inte ironisk) med svaret "Kanske rentav bäst." när Rhino sagt "Du är bra på det här Göran Persson."

Reinfeldt kort: Han resonerar och låter så mjuk att man tror han ska gå sönder ibland. Han måste ju vilja höja rösten ibland. Han flyr fullständigt från frågan om hur sänkt a-kassa skapar fler jobb. Ska M fortsätta fly från den frågan hela valrörelsen? Det finns ju inget svar förutom lönesänkningar. Men hans argument om att Persson inte pratar om egen politik och inte har några egentliga recept för att skapa jobb är ju tunga. Och han gör samma fel som Persson att inte prata om sin egen politik utan att prata om att Persson Inte vill göra samma saker.

Roligast: Nej. Finns. Inget. Roligt. Med. Reinfeld.

De gamla grekerna:
Etoskampen vinns av Persson.
Logoskampen vinns av Reinfeld.
Patoskampen blir oavgjord. Lågmäldhet och lutande huvud står mot en Persson som ibland blixtrar till.

Roligast på hela dagen: Lufs pressmeddelande av två personer som rimligen visste vad som hände.

Andra bloggar om: Duellen, Persson, Reinfeldt, Rhino, debatt, de gamla grekerna, val2006, oavgjort, politik

Expressen skyldiga - och Niklas Svensson skrev själv

2006-09-06T11:16:00.001+02:00

Det visade sig vara sant att en journalist fått veta av Folkpartiet och att han (det var en han) istället för att skriva om det istället loggade in själv.

Niklas Svensson är ett exempel på en riktigt dålig och smaklös journalist som skriver om oväsentligheter. Han har till exempel varit en av de värsta att braska på och spekulera om Lars Danielsson.

Följande artiklar går att hitta av Svensson (som skrivit med stor sakkunskap) på Expressen om denna fråga. Jag hittar inte länkar, men det är ju rätt roligt ändå.

060905 "Toppkvinnan ska förhöras. Förbundssekreteraren Nina: Jag loggade aldrig in på nätet" 060905 "Spionen stal tre lösenord. S: De kopplade upp sig utanför partikansliet"
060905 "Upprört krismöte med s-topparna"
060904 "Kartlagd i hemlighet. Fp anklagas för spionage mot Persson"
060904 "Folkpartisterna kom över känslig Säpoinformation"
060904 "Expressen avslöjade kd-spionen"
060904 "Fp gjorde som s - samma dagar"

Andra bloggar om: folkpartiet, expressen, moral, dubbelmoral, Niklas Svensson, avstängd, fiffel, skandal

Satir i verkligheten

2006-09-05T20:58:00.000+02:00

Vi var väl många som anade att högsta ledningen i Fp visste. Det visade sig stämma.

Resten av valrörelsen kommer det att bli roligt att höra Lars Leijonborg komma med deras beskäftiga moralism där de skuldbelägger socialdemokraterna eller medborgare för fiffel och oärlighet. Deras trovärdighet i den frågan är totalt dödad, och en liten blick från Persson kommer att trycka ner Leijonborg i skorna.

Reinfeldt och Hägglund tiger. Maud står i TV och tycker att hon hoppas att man ska sluta prata om det här i valrörelsen. Hallå, fatta att det här är en NYHET. En rejäl skandal.

Men några frågor kvarstår:

Johan Jakobssons förklaring att han uppmanade Jodenius att gå till en tidning låter för osannolikt positiv kan självklart vara sann. Men den låter för bra. Nåja, mannen som hävdar att Fp inte åkte till Danmark för att inspireras av Venstres främlingsfientlighet trots att han skrivit det i en bok innan Fp gjorde det är ju kanske inte den mest trovärdige. En representant för den amerikanska instrumentella synen på politik där det som ger max opinionssiffror försvinner ut. För nu. Tyvärr lär han återkomma, han är för duktig för att inte göra det. Fast... Just nu står han och blåljög i Aktuellt igår om att han inte visste i mars. Ironiskt.

Ironi: Fick han gröt i huvet av att vara föräldraledig?

Niki Westerberg är delgiven misstanke om brott. Jag hoppas på fällande domar för att rensa ut och höja moralen i framtida valrörelser. Om det var så att hon gick till media med inloggningen och att en journalist istället använda den, så lär det dyka upp med tiden. Tills dess ser jag det som en provisorisk sanning.

Fredrik Malm. Staben på LUF är så väldigt liten att det är h-ö-g-s-t osannolikt att han inte visste. Nåja, jag retar mig så på hans intolerans och rasism mot araber att jag verkligen hoppas att han åker.

Leijonborg. Han kan väl sitta kvar nu, men lär väl vilja lämna rätt kvickt sen. Det kan inte vara roligt det här. Han var i alla fall ärlig igår i Aktuellt när han faktiskt visste att Jakobsson visste.

Slutsats: Den amerikanska alla-medel-tillåtna-politiken har bestraffats ordentligt i Sverige för första gången. Hoppas den försvinner för alltid. Vi i Vänsterpartiet kommer inte att sakna den.

Andra bloggar om: folkpartiet, dubbelmoral, avhopp, moralism, opinionsras

Valarbete i verkligheten

2006-09-04T22:46:00.000+02:00

Att stå i valstuga är långtråkigt, hetsigt, regnigt, svettigt och ... helt underbart. Vissa dyker upp som är extra glädjande. Min lista över favoritväljare hittills.

1) Invandrarmannen som mitt i ett resonemang med några skolelever om betyg i skolan säger.

Jag håller med. Jag har röstat på socialdemokraterna alltid men nu ska jag
rösta på er. Och det ska hela min familj också. 30 stycken.

2) Två högstadiekillar som frågade om V:s miljöpolitik. De frågade först om miljöpolitiken allmänt. Sen kom en följdfråga "Ni vill avskaffa kärnkraften. Varför?" Sen kom en följdfråga till och en till och en till och en till. "Vad ska den ersättas med?" "Men etanol görs ju av skogar." Men även biogas släpper väl ut växthusgaser". Pålästa ungdomar är det mest livgivande inom politiken.

3) Den artonåriga tjejen som inlett sin vandring mellan valstugorna helt förvirrad, och som efter kritiska frågor tyckte att kampen för jämställda löner var den viktigaste frågan och därför skulle rösta V.

I Overkligheten följer jag mediedebatten och ser amoraliska borgare visa sin rätta sida allt oftare. Idag var det folkpartiets tur.

Andra bloggar om: valstuga, väljare, möten, politik, Vänsterpartiet

Brunaste borgarna hittills?

2006-09-03T00:00:00.000+02:00

Hur menade Folkpartiet egentligen?

I deras kampanjtidning "framtidens nyheter" fanns en lista över bra saker vi har kvar i framtiden.

1. Alla duktiga lärare
2. Lingon
...
8. Svenskar

8:an är månne lite smaklös. Någon som reagerar? Viviann Franzén någon? Ska våra svenska barn få vända sig mot Mekka i framtiden? Typ.

- Det handlar inte om någon underliggande värdering, utan är bara ett sätt att uttrycka att vi gillar Sverige. Så säger partisekreteraren Johan "jag var den som åkte till Danmark och lärde oss fiska i grumliga vatten" om det hela.

Korrläst, tryckt, utskickad, men sen tänker någon valarbetare. Kanske kan "Svenskar" tolkas rasistiskt? Den dras tillbaka och ingen tänker på saken. Sen idag, en vecka senare när medierna får nys om affären och pratar med Johan Jakobsson, DÅ kommer ett pressmeddelande om att den dragit tillbaka.

- Detta har missförståtts som om det skulle vara någon storsvensk idé om att vi gillar svenskar och inga andra. För att visa att det inte är så har vi hela tiden haft med främlingshat som något vi inte gillar, säger Helena Dyrssen till SvD.

I Resumé (tror jag) stod det att åtta av tio reklamare röstar blått. Fan trot.

Andra bloggar om: folkpartiet, rasism, valtidning, grumligt, brunt

Godis är godare än bävrar

2006-09-01T09:13:00.000+02:00

Jag har funderat ett tag på att av hälsoskäl sluta äta godis. Nu har jag bestämt mig. Jag kör på med godis. Och jag är inte helt säker men det kan bli så att barnens godispeng utökas som ett politiskt statement. Åtminstone fram till valet.

Köp städhjälp i stället för godis

Så säger allas vår favoritbäver på sitt vanliga, bjäbbiga sätt. Maud - du har hjälpt mig att fatta beslutet. Lite mer mage, lite mindre Maud-ish. Jag ska städa extra noga också. Själv. Kanske kompenserar det godiset.

Det förakt hon visar för lågavlönade kvinnors stress (som enligt all folkhälsoforskning är HÖGRE än medelklassens) är utan ände.

Jag har bara sett delar av utfrågningen. Hon var sedvanligt ettrig (eager) och påminner som vanligt mer om en terrier än om en bäver (beaver). Hos Annika Lantz igår klargjorde Maud att hon ALDRIG sagt Ettrig Bäver på engelska. Nänä, men tvångstankarna kanske har funnits där.

Om inte? Och hur ska vi kunna ha en utrikesminister som inte pratar engelska?

Däremot har Expressens blixtledare en poäng i att hon blir mer avbruten än de manliga partiledarna. Inte hårdare pressad, men mer avbruten.

Bruna borgare - än en gång

2006-08-30T18:42:00.000+02:00

KD mutar och fifflar, och moderaterna lyckas ännu en gång visa de underliggande bruna strömningarna inom partiet. I år är det en politiker i Nykvarn som klarar sig utan dold kamera. Foton från skolstarten triggar hennes bruna inre med ett mejl till tidningen som kan bli en klassiker att analysera för diskursanalyserande studentert.

Bäste redaktör/redaktionen,

Nu är det andra gången på 1 vecka, som
en del bedårande bilder på skolbarn trycktes i LT. Och det är andra gången i rad
som ETT svenskt barn/namn avbildas, refereras.

ETT.

I dag igen:
Skolstart med rätt utrustning. Stora bilden i förgrunden ett barn med utländsk
härkomst. I bakgrunden 2 barn med utländsk härkomst och knappt synlig en svensk
pojke och i hörnet en svensk flikca. 2 bilder med invandrarbarn och 1 med en
svensk flicka.

Förra veckan samma sak: idel mörkhåriga, söta barn med
främmande namn. Skolstarten skedde i Sverige och där fanns bestämt svenska barn,
men med akribi letar man efter dessa mörka huvuden. Jag älskar små lintottar. Är
det fel i ett land som ursprungligen kryllade av dessa?

Varför det?

Mvh
Agneta Östman- Wenger

Notera slutradens stora likheter med Viviann Franzéns Ny Demokrati-rasism.
Hennes reaktion är att hon inte ångrar sig.

- I SVT är det likadant. Det är bara invandrarbarn som får
utrymme.

Hon går ut i Länstidningen i Södertälje och säger att hon inte ångrar sig med kommentarer om att det inte är rasism.

Men den här gången har moderaterna centralt lärt sig vad damage reduction handlar om och rycker ut och kritiserar henne och stryker henne från listan. I förra valrörelsen försökte man skyla över det uppenbara i början. Typ att rasisterna var duperade av Josefsson och kompani. Littorin rycker självklart ut och kritiserar, ovanligt starkt. "Jag är så arg så jag kokar" citeras han i Expressen, och underbara "Hon har hål i huvet" säger han i Aftonbladet.

Ett tips till Sven-Otto. Om du också hade haft hål i huvet skulle övertrycket pyst ut. Då slipper du koka över.

Först Moderaterna förra valrörelsen, sen villaägarna, nu moderater igen. Det blir mycket städarbete efter bruna borgare.

Jag är för buggning av samtliga borgerliga kandidater till valet. Det blir en tjock bok.

Adjö Lars Danielsson. För sent är bättre än inte.

Ohly i sitt esse

2006-08-29T22:13:00.000+02:00

Ohly gjorde ett fantastiskt bra intryck i utfrågningen. Aldrig pressad, gav klara och snabba och ofta kvicka svar. Det som saknades var möjligen lite skrattande programledare. Å andra sidan är Mats Knutsson ingen muntergök. Det är Ohly så bra som han är.

Tuvärr är Aftonbladet och Expressen sedvanligt pannbensaktiga i sina kommentarer.

Hur länge ska det infantila i nätomröstningar få fortsätta? Mestadels män går in och sätter överdrivna betyg på allt som inte går i höger-mainstream-fåran - feminister, vänster, miljömedvetna - och sågar det jäms med fotknölarna. Och tidningarna skriver om det som om det vore opinionsmätningar med slumpmässiga urval. Suck.

Borgerligheten försäger sig. Igen

2006-08-29T15:16:00.000+02:00

följetongen "borgerligheten försäger sig" har Mats Qviberg gjort det: Det ligger i kvinnors gener att vilja bli försörjda av män.

Den samlade borgerligheten

2006-08-29T14:54:00.000+02:00

Två banker kommer med konjunkturrapporter. Både Föreningssparbanken och SEB spår extremt hög tillväxt i år, över 4%. Men bägge ger sig in på spekulationer, gissningar och önskedrömmar som kanske inte är deras område att hålla på med.

Föreningssparbanken spekulerar om högre tillväxt vid borgerlig valseger. De ideologiska önskedrömmarna i den borgerliga politiken ses som sanningar. Och alliansens ledarsida DN vinklar helt opartiskt "Högre tillväxt vid borgerlig valseger".

Jag undrar om citationstecknet betyder att hela meningen är ironisk?

SE-banken kör tydligen på nåt slags rollfördelning inom alliansen och DN vinklar lydigt SEB tror att alliansen vinner valet. "Sanningen" är att 2/3 av valutaaktörerna som intervjuades för nån vecka sen (troligen) trodde på en borgerlig valseger. Nu ser opinionsmätningarna annorlunda ut.

Vad annat än viljan att gynna alliansen ligger bakom...
1) ...bankernas vinkling i sina rapporter?
2) ...DN:s vinkling i artiklarna?

Den som har ett svar på dessa frågor som innehåller ordet "opartisk" är välkommen med detta snarast. Detta skulle kunna...
a) ...sänka min puls
b) ...ge mig ett gott skratt

Moderat falskspel. Och ett scoop?

2006-08-29T11:52:00.000+02:00

Moderaterna är tydligen desperata och gör därmed desperata saker. Aftonbladet hade häromdagen nyheten:

Moderatpolitiker klädde ut sig till hemlös i broschyr.

Bilden hör hemma i landskronamoderaternas broschyr för en tryggare kommun. Ett avsnitt handlar om hemlösheten. Men problemet illustreras inte med en verklig hemlös, utan med moderatpolitikern Birgitta Persson, med en årsinkomst på 248 000 kronor före skatt, skriver Helsingborgs Dagblad.

Moderatpolitikern bylsade på sig en stor jacka, lindade en filt om benen, antog sin allra dystraste min – och låtsades vara hemlös.
Bilden illustrerar partiets syn på de allra mest utsatta i Landskrona.
– Det är ett hån mot de hemlösa, säger Rolf Nilsson, ordförande i föreningen Stockholms hemlösa, till aftonbladet.se.

Helsingborgs dagblad skriver lite mer utförligt. De ger oss också ett scoop. En hemlös som röstat på moderaterna hela sitt liv. Hur många såna finns det? (Tack David för tipset)

Perssons trygghet - en indikation?

2006-08-27T22:04:00.000+02:00

Persson var trygg igen. Borta var den irriterade Persson som gav sig på moderaterna istället för att prata om S valmanifest. Istället var han sitt gamla jag, trygg, kluckande och skämtsam. Inte så att han gav bra svar på allt. Utrikespolitiken är ett bottennapp, men i vissa fall var det lite strutsande. Men samtidigt så låter han trygg. Och han har haft rätt förr.

Tyvärr leder den nya ideologin kvällstidningsinfantilismen till journalistiska bottennapp. 50-60% av de som svarat på webenkäter har sågat och gett lägsta betyg. Hur många av dessa är borgerliga valarbetare? Att kvällstidningarna skriver om det är ett tecken på en pinsam intellektuell och journalistisk nivå som borde få redaktörer att skämmas. Nätenkäter är bara skaka-på-huvet-och-hoppas-flera-människor-tänker-istället. Lyckligtvis tar expertkommentarerna snart över mediaflödet. Där lär han få goda betyg.

Jag tror Persson gör som förra valet. Hans trygghet växte trots många dåliga opinionsmätningar. I själva verket visste han att S egna mätningar gav bättre siffror konsekvent. Kanske vet han det nu också?

Tyvärr var Aktuellts vinkling av utfrågningen jobbigt tendensiös. Suck.

Borgarna kommer att få torka tårar med sitt manifest. Yes!

Öde gata. En valstuga?

2006-08-25T22:44:00.000+02:00

Sitter och konstsurfar på kvällskvisten.

Jag söker efter en Tranströmerdikt som fångar tavlan Early Sunday morning av Edward Hopper. Ödsligheten, det estetiskt vackra och harmoniska i tavlan, och samtidigt skuggorna, tomheten, ödsligheten. Samma känsla finns i många av Hoppers tavlor. Ofta ligger något hotfullt bakom. Samma känsla gestaltas i Dick Bengtssons Hus med hakkors, den pastorala idyllen med hakkorsmärket längst fram i bilden. Tydligare än Hopper men inte lika känslostarkt visuellt.

Tillbaka till Hopper. Inte minst i Cape Cod Evening blir det hotfulla tydligt. Samma Cape Cod-hus som finns i den skrämmande vackra Cape Cod Afternoon. Det är huset från Psycho. Gillade Hitchcock Hopper?

Det hotfulla finns sällan hos Tranströmer, men ensamheten, grubblet, tvivlet som riskerar att skapa fallskärmshoppet ur drömmen.

Det slår mig. Kanske är Early Sunday morning en valstuga som fruktar nazistbesök från högerns stormtrupper?

Prövar att nämna www.intressant.se.

Låtsasspråk

2006-08-25T15:01:00.000+02:00

Nytt är gammalt när man skrapar lite på ytan.

I Nya moderaternas omdaning till mittenparti och där Gunilla Karlsson kallat sig för kollektivavtalskramare, har vi från vänster haft svårt att tro att detta är på riktigt. Den breda högern försöker hålla sig polerad. Vi har länge anat att det bara är marknadsföring. Nu är det allt fler som försäger sig. Glädjande, eftersom folk skräms bort av en arrogant höger. Att Maud Olofsson sagt att de vill ner till EU-nivå på skatterna (-250 miljarder) är väl känt. Men nu slinter högern ofta.

1) Företagarna har frågat riksdagskandidater om de vill "modernisera" arbetsrätten. 8 av 10 "moderata kandidater vill det. Nyhetsflöde om detta.

2) Galningen Johan Stael Von Holstein kallar i Metro alla som röstar på socialdemokraterna för hjärntvättade.

3) En styrelseledamot i Villaägarna i Stockholm säger kraftigt rasistiska kommentarer vid en demonstration i Stockholm. Rätt roande faktiskt. Här hittar man en utskrift av när han "försade" sig. http://hannalofqvist.blogspot.com/

Vem försäger sig härnäst?

Dessutom står borgarna handfallna när de ska motivera varför välbeställda stockholmare behöver sänkt fastighetsskatt och varför sänkt A-kassa skapar fler jobb. Det ser lovande ut.

Genomskådade bluffar och fredslängtan

2006-08-10T12:56:00.000+02:00

The Guardian och The Independent står alltid för ett friskt perspektiv på utrikespolitik. Robert Fisk skriver sakligt och upprört med en outtröttlig energi. Här hittar man många läsvärda artiklar.

De svenska freds- och antikrigsdemonstrationerna har ju tyvärr blivit våldsförhärligande. Ett ockuperat land har rätt att försvara sitt territorium - där har Hizbollah rätt - men precis som Israel ska dom försvara sitt territoriumj, inte anfalla andras. Det går aldrig att försvara våld.

Israel är ett bortskämt barn. Fy fan. Svenska medier är ofta blinda och vinklade. Men vi ska inte använda deras medel eller hylla dem. Vi ska inte hylla machobetonad militarism och könskränkande religiös fanatism. Dags att läsa Tranströmer och dra sig till minnes "Vi ger oss inte men vill fred".

ALLEGRO

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte, men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.

(Tomas Tranströmer)

Terror världen över

2006-07-18T22:56:00.000+02:00

Och vem är värst? Jag läser Göran Rosenbergs mästerverk "Friare kan ingen vara" om USA:s idéhistoria. Paradoxer blir begripliga, och insikten om att USA är byggt på misstro och fundamentala felslut blir allt tydligare. Fast "the founding fathers" var jäkligt smarta. Och allt är logiskt utifrån de personer som åkte till USA och grundade landet. Fast indianer nämns inte.

Den största motsägelsen är om slaveriet. Hyckleriet om klassamhället i USA är en förlängning av graderat människovärde.

Samma graderade människosyn finns i länken ovan. Israel får som vanligt göra vad de vill. Självförsvar. Yeah right. Ondska, snarast.

Tur att sånt här finns.
http://idiot.se/2006/06/26/george-bush-sunday-bloody-sunday/

Ingesson till VM 2010

2006-07-18T22:31:00.000+02:00

Två underbara veckor på Kreta (Analipsi) har hållit bloggande till ett minimum. Tillbaka efter att ha dränkt sig i olivolja och fetaost, saknar jag ... goda oliver, varmt badvatten och fetaost.

Efter årets VM-fiasko för Sverige, och efter det tråkigaste VM sen 1990, behövs han. Ingesson. En rätt rolig hemsida. VM-slutspelet beskådades på grekiska tavernor.

VM i kortsammanfattning:
Sämst:
- pausen i grekisk TV. 13 minuter reklam och två slumpmässigt valda repriser. Inga sammanfattningar.
- domarmisstag avgör matcher p.g.a. filmningar (Henry) och icke-filmningar men felaktiga straffar (Grosso)
- Zidanes fiaskoavsked och hans trist machobetonade försvarstal
- Materazzi slipper undan hård granskning för vad han nu sa
- Det tråkiga spelet
- forwards är minst viktiga positionen i lagen

Bäst:
- Zidane var åter briljant och oslagbar i en mot en-situationer
- löpvilja betalar sig. Ingesson ler ute i skogen och konstaterar att det var ett Clabbe-VM.
- Frankrikes och Italiens uppoffrande och välorganiserade försvarsspel utan att behöva vara brutala
- Hårvax slår rakat hår
- Argentinas anfallsspel när dom försökte anfalla

Min bästa-elva.
Målvakt: Buffon (mutkolv)

Försvar:
Grosso
Cannavaro
Thuram
Lahm

Mittfält:
Viera
Zidane
Mascherano
Maniche
Maxi Rodriguez

Forwards:
Klose

Ett väldigt defensivt mittfält och bara en forward. Som VM.

VM-feber

2006-06-12T15:59:00.000+02:00

Det är bara att kapitulera. Jag har läst fem VM-bilagor som med total tvärsäkerhet haft fel om startuppställningar i nästan alla lag. FIFA:s bilaga hade inte ens bemödat sig med att ha rätt trupper. Alexander Östlund kan köpa den tidningen och låtsas att han var med i svenska laget.

Några VM-funderingar:

- Svenska laget bråkar. Alla försöker säga att det är bra. Lagerbäck låtsas som om det inte har hänt. Som idrottsledare kan jag säga att bråk i truppen är tragiska och tar energi från att spela bra.

- Storlagen tar ledningen med 1-0 och kör sen säkert, byter ut forwards och tar in råskinn. Hoppas någon snart åker på en riktig stjärnsmäll och tappar ledningen. Fotbollen behöver det.

- Sverige slår långbollar och lämnar Ljungberg utanför spelet. Den ende offensive spelaren som är i form. Mellberg har träfötter. Varför ska han slå långbollarna? Om dom nu ska slås alltså.

- Gräset i Sveriges match var både strävt och halt. Kan någon gräsexpert förklara!

- Tills dess någon bevisar motsatsen (Gärna Holland) tror jag Brasilien vinner VM lätt. Fast Argentina med Messi och Tevez på bänken är självklart ruggiga. Ruggiga också genom att dom alltid har råskinn som tacklar riktigt hårt och skrämmer motståndare.

- Vilka blir årets frisyrlag? Japan brukar vara stabila med både färg och höjd och längd. Samma med Korea. Argentina har alltid halva laget med långt hår. Italien har alltid mest hårvax och flest pannband.

Hur stoppar man rasism, alltså verkligen

2006-06-08T15:55:00.000+02:00

Det är mycket rasism i dessa dagar. Och prat om den! Det är bra med prat om den, mot den, mot rasisterna. FIFA kör en kampanj där svarta spelare vittnar om hur de behandlats dåligt. Den fantastiske Thierry Henry berättade om hur han fått höra apljud och blivit spottad på. Sånt förekommer. Integrationsutredaren Kamali misshandlades men polisanmälde inte. Tyska nassar ska stöddemonstrera för Iran under fotbolls-VM (eftersom Irans president förnekar Förintelsen). Det är tragisk satir i verkligheten. 15% av ungdomar på Lunarstorm kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna. Läskigt. Dom har lyckats normalisera sig.

Fast hur normalt är det med uniformer på gatan? Jag fick kalla kårar när jag på min födelsedag såg nazister i uniform marschera på svenska gator medan de flesta politiska partier teg. Fredrik Malm från LUF satt i radion idag på morgonen och försökte göra bråkande antirasister till problemet. Inget ont om Malm och hans engagemang för tolerans (Han är nog i fel parti) men det är inte problemet. Problemet är att gatorna var tomma när tusen nazizter vandrade i takt och kränkte våra gator och vårt land. Göran Persson borde varit där och alla andra också. Och vad gör Reinfeld? Han försöker hacka på Socialdemokraterna. Patetiskt.

Jag minns Rör-inte-min-kompis-demonstrationer från 80-talet. ANC-galan. Det var långt till champagneöppning på Invandrarverket på den tiden. Något har definitivt förändrats.

Det känns uppgivet? Var finns det hopp?

Kungen talade om integration på sitt nationaldagstal. Tänk om han hade demonstrerat mot nazisterna istället. Det hade varit bra, särskilt med en farbror och svärfar som var nazister. Den typen av ställningstaganden av kända personer kan få effekt. Precis som det vardagliga ställningstagandet får effekt. Säg ifrån om kränkande kommentarer i fikarum, på släktkalas och andra ställen. Låt idioterna förstå att dom är marginaliserade. Det pågår en normalisering av rastänkandet och föraktet. Den som tiger är alltid medskyldig, vare sig det är mobbning eller rasism.

V släppte en rapport om detta idag. Se länken ovan. Intressant.

Reinkarnerad precis som förut

2006-06-02T15:57:00.000+02:00

Bockstensmannen på muséet i min barndoms hemstad Varberg har fått ett ansikte. Jag såg det i onsdags kväll och något gnagde. Jag har ju sett mannen. Han lever idag. Jag tänkte och tänkte. Nu vet jag vem det är. Mikael Nilsson. Nej, inte den gamle IFK:aren. Utan högerbackenn/mittfältaren i landslaget.

Det är ganska sjukt.

Tänk att frisyrmodet inte förändrats på 700 år.

/niklas

Vad är väl en budget?

2006-05-31T21:55:00.000+02:00

Jag lägger mycket tid på ideellt arbete. Som innebandytränare lägger jag mellan fem och femton timmar i veckan på mina killar. Mycket tid, men värt det för att få stå för positiva värderingar i en oftast sunkig tonårsmanlighet, och att se dem växa genom att lära sig saker och att göra saker kollektivt. Visst känns tiden just som förlorad tid ibland när få killar kommar jag är borta från min dotter och min fru. Men oftast känns det viktigt.

Nu har jag arbetat med Vänsterpartiets budget i regionen. Massor av arbetstimmar läggs på att samordna diskussioner i fullmäktigegruppen, skrivit, layoutat och pulat med olika textsnuttar, mejlkommentarer och telefonsamtal. Jobbat om förra årets budgettext och ibland bara raderat den och börjat om.

I tisdags var det styrelse och nästnästa måndag och tisdag är det fullmäktigedebatt om budgeten. Majoritetens budget vinner och går igenom. Vår blir bara till ord ord ord. Inget inflytande alls. Så är det att vara opposition. Det kan ge en lakonisk känsla av meningslöshet ibland. Väldigt lite av det man gör, säger och skriver får något konkret inflytande. När jag satt sent en kväll och korrläste budget kände jag mig rätt meningslös.

Men sen händer det. Dom där sakerna som ger kickar i vardagen.
- Ideologisk stolthet över budgeten - särskilt våra 100 miljoner i tre år till jämställda löner. Skön vetskap om att vi ska gå till val på att satsa mer pengar där och att S och borgarna kommer att få äta upp sitt oengagemang för kvinnolönerna.
- Glädjen och de ironiska kommentarerna om att de andra partierna har plockat upp Vänsterpartiets ungdomsrabatt och vårdprogram för barn och kvinnor utsatta för våld i hemmet.
- Känslan av att vi har en genomtänkt budget som håller ekonomiskt.
- Snacket om efter-valet-händelser utifrån budgetarna.
- Glädjen över att få bra pressklipp runt budgeten. Nån skriver om kvinnolönerna, nån om primärvården, nån om sjukvårdssatsningen, nån om influensavaccin.
- Den personliga kicken när andra partiers representanter säger "Vilken snygg budget ni har gjort."

Vi må förlora omröstningen, men vi ska vinna debatten. Och den långsamma revolutionen gör vi med snygg layout!

Det ska fan vara opposition

2006-05-18T08:35:00.000+02:00

Nu börjar vår egen budget bli klar. Det är en lång process med textbearbetning och att som textansvarig hantera många människors önskemål. Det är en intressant process som kräver ödmjukhet när andra människor inte gillar dina darlings. Jag är rätt van textbearbetare från forskartiden, så det går bra. Samtidigt bryts den flera månader långa processen av att förutsättningarna ändras. Radikalt. Då får man börja om.

Åtminstone med räknandet. Vi hade en planering på gång och helt plötsligt kom nya förutsättningar där 360 miljoner spänn försvann i pensionsutgifter. Lösningen blev ett förändrat index enligt majoritetskoalitionens förslag. Då fanns ett minimalt utrymme för reformer. Så kom majoritetens budget. En valbudget med mycket reformer. Varifrån kom pengarna? Leta leta leta. Läsa läsa läsa. Inte ett ord om den lägre utgiftsnivån. 250 miljoner på finansiella intäkter var ett glapp. Där fanns deras 240 miljoner i reformer.

Som sagt. Det ska fan vara opposition. Det har varit lite dålig nattsömn och huvudvärk på morgonen vissa dagar.

Vi går till val på att äntligen ta ett första steg mot att stoppa underbetalningen av kvinnorna i vården, men också mer pengar till främst primärvården, gratis influensavaccin, satsning på ungdomskultur med mera. Jag brinner mest för kvinnolönerna. Tråkigt för kvinnorna, lyckligt för oss i valet, har majoriteten valt att inte satsa så mycket pengar på kvinnolönerna som tjänstemännen menar behövs. Hoppas för kvinnorna att dom ändrar sig.

Det hade varit kul att vara fluga på väggen under deras möten. Vem gick sur och ledsen därifrån, vem satt och skrockade? Jag kan ha mina aningar om vilka som var ledsna för kvinnolönerna.

Nu ska jag layouta vår budget. Kommer snart på en länk här ovan.

Poesi som kan vinna val

2006-05-04T16:28:00.000+02:00

Så här i vårtider behövs det lite poesi med politisk bäring. Detta är två av mina favoritdikter som får mig att reflektera utifrån det vi behöver i vardagen, den lågmälda men inte konflikträdda humanism som frigör människor i möten i vardagen. Revolutioner görs inte stort utan smått, inte vid ett tillfälle utan kontinuerligt, inte med våld utan med ord. Som Tranströmer skriver i en annan dikt.

"Var människa en halvöppen dörr
som leder till ett rum för alla."

Det här är tankar man vinner val på.

ALLEGRO

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte, men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.

(Tomas Tranströmer)

nattboksblad

Jag landsteg en majnatt
i ett kyligt månsken
där gräs och blommor var grå
men doften grön.

Jag gled uppför sluttningen
i den färgblinda natten
medan vita stenar
signalerade till månen.

En tidrymd
några minuter lång
femtioåtta år bred.

Och bakom mig
bortom de blyskimrande vattnen
fanns den andra kusten
och de som härskade.

Människor med framtid
i stället för ansikten.

(Tomas Tranströmer)

När liberaler blir reaktionärer

2006-04-11T20:53:00.000+02:00

Linda Skugge har slutat kalla sig feminist. Jaha är den första tanken, men vi som ser oss som teckentydare tyder ju tecken.

Linda Skugge är ett tydligt exempel på ett tidstypiskt sätt att skriva krönikor. Hon tar det subjektiva till sin extrem och bli därmed ofta befriande. Individens kritiska ifrågasättande får ibland ett maktkritiskt perspektiv där maktstrukturer och förgivettagenheter ifrågasätts från en subjektiv nivå som är nödvändig för att bli begriplig. Fittstim var när den kom en befriande bok med tjejer, feministrörelsens barn, som mitt i individualismen ändå stod för en kollektiv och nödvändig ilska som behövs för att förändra världen.

Feminismen, som all samhällsförändring underifrån av resursvaga grupper, kräver kollektivt agerande. Högern försöker hela tiden individualisera människors agerande för att försvaga dem. Det är deras projekt. Kollektiva strukturer som kollektivavtal, fackliga förhandlingar eller samlade politiska rörelser ska bort bort bort hävdas det.

Skugge har vandrat åt höger, vilket Åsa Lindeborg noterar
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,807994,00.html. De subjektiva reflektioner som hos Skugge förut var auktoritetskritiska är nu bara gnälliga och moraliserande. Det är inget frigörande projekt hon driver längre, bara gnäll och moralism. Hon har förvandlats till en osjälvständig röst i en nymoralism som framhäver gammaldags könsroller och motstånd till abort. Frigörelsen av individerna i samhället är under utmaning.

Den poäng hon har i krönikan är att vi som vågar stå för ett radikalt projekt för samhället - feminister, socialister, anarkister - bemöts fördomsfullt och förutsägbart. Att hon sen har mage att blåljuga om att Fittstim var dålig för hennes skrivarkarriär är ju lite fånigt. När hon skriver så här är hon farlig.

Här är mina råd till alla tjejer:
Ta för er och hjälp varandra, men lita inte på att nån kommer göra nåt bra för er skull. Den enda som kan fixa er framtid är ni själva.
Politik är bullshit, ingen politiker brinner för er, de brinner för sin egen framtid och karriär, tror ni nåt annat är ni mer än lovligt naiva.
Att snacka om att "höja kvinnolöner" är också bullshit. Det leder bara till att ni fastnar i låglönejobb, era liv blir som ett fängelse.
Fixa skolan, fixa en bra utbildning, se om ert eget hus.
Ta betalt! Var djävligt dyra. Tro på er själva, ingen annan kommer att göra det. Skapa er egen framtid och se till att inte bli ekonomiskt beroende av någon annan människa.
Kalla er inte feminist!

Vad säger hon om Kommunal och den politiska majoriteten i Göteborg som uppnått Sveriges mest jämställda löner? Det har inte skett genom individuella förhandlingar, utan genom medvetna politiska beslut och förhandlingar. Det är argument, inte infantilt tyckande.

Till alla tjejer och killar där ute. Lyssna inte på Skugge: Kalla dig feminism. Gör det med rak rygg. Ta bra betalt. Men gör det i samarbete, inte som motståndare.

Folket segrade i Frankrike

2006-04-10T11:36:00.000+02:00

Det finns gränser för kränkande lagstiftning

Folket lyckades stoppa den förändrade lagstiftningen som skulle förenkla att säga upp ungdomar i Frankrike. Fackföreningar och ungdomsorganisationer har genomfört starka protester som till sin art och sitt bemötande faktiskt liknar de våldsfria revolutioner som skett i Östeuropa.

När regeringar helt och hållet går arbetsgivarnas intressen behövs motkrafter. I Sverige har vi starka fackföreningar, i Frankrike är de inte lika starka, men här tog ju arbetarklassen och ungdomarna till sitt gamla vapen - demonstrationen och strejken.

Demokrati underifrån gör mig lycklig, därför smajlar jag stort när nåt sånt här händer.

Jag vill inte ha en borgerlig valseger, men frågan är om det finns något annat sätt för svenska folket att reagera på ett liknande sätt. Vi skulle behöva mer av reaktioner på liknande vitala sätt mot korkade lagar som kränker centrala mänskliga rättigheter eller negativt särbehandlar vissa grupper.

Tydliga exempel: Buggning, se muslimer som terrorister, vapenexport, migrationspolitik, USA-svassande i utrikespolitiken. Sossarna gör många saker bra, men fantamej att mycket är riktigt dåligt. Här skulle borgarna få svårt att bräcka dem. För skolan, vården, välfärden, skattebasen däremot, där blir det haveri. För att inte nämna "flexiblare arbetsmarknad", begreppet för att vi inte ska få ha någon anställningstrygghet. Alls. Här mörkar moderaterna rejält.

Alla bör rösta så rött dom kan.

2006-03-21T14:39:00.000+01:00

Samla på filosof(i)er
<http://pollocksbollocks.blogspot.com/>Emil Persson-Lindahl
tipsar om en jättekul sajt med samlarkort på kända filosofer och filosofier. Hur det är med spelbarheten vet jag inte. http://www.theorycards.org.uk/main.htm Det sjuka med den typen av samlarmani-kort är ju att spelandet är underordnat samlandet.

Som van spelare känner jag att reglerna måste klargöras. Precis som man i Magic - the gathering, kan spela med tematisk inriktning måste man nog kunna välja fokus. En blandning vänsterdebattörer blir starkare tillsammans.

Han kör kombon Marx, de Beauvoir och Foucault som avslutning. En tung trio med Marx tunga ekonomiska perspektiv i början, feministisk existentialism och slutligen individens disciplinering och därmed frigörelse på slutet. Om jag inte får använda dubletter blir den svår att toppa. Kombon marxism-feminism-postmodern idékritik är tung. Vi är både bundna och fria samtidigt. Jag måste använda annan logik.

Själv slänger jag in en postmodernism i början för att rensa upp för lite frisk luft, fortsätter sedan med en Duchamps för att ytterligare befria och öppna upp de stora möjligheterna i en konstvärld upplevd utan låsningar. Sen toppar jag med Adorno för att behålla en kritik mot konsumism och överdriven individualism. Jag vet inte om jag slår Lindahl-Persson.

Antagligen skulle det hela landa i nåt slags sten-sax-påse. Alla slår någon. Fast nyliberalismen åker nog bara på förlorare. Enligt mig.

Jag skullle vilja se det gäng filosofer/politiker/statsvetare/idéhistoriker som kan enas om nåt sånt. Jag blir yr.

2006-03-16T18:19:00.000+01:00

Hur blir bra till bättre?

Jag sitter och skriver på en jobbgrej som ska bli en motion till regionfullmäktige. Hela tiden hoppar både mitt personliga jag, mitt ideologiska jag och mitt gamla forskarjag mellan två motstående önskemål:
1) Tydligare politisk styrning (vilket är bra)
2) Större autonomi för personalen (vilket är bra)

Inom sjukvården, exempelvis, är det ett problem att läkarna ibland är för prestigefyllda och för låsta i gamla hjulspår för att det ska vara optimalt för vården. Deras självständighet skapar ofta sämre vård och sämre utveckling av sjukvården. Vi i Vänsterpartiet önskar ofta tydligare politisk styrning. Peka med hela handen!

Men... Vänsterpartiet ska ju stå för personalinflytande, självständiga arbetsplatser, arbetsplatsdemokrati, deltagande demokrati. Kom in politisk styrning och... ta ifrån personalen deras autonomi.

Det är dubbelheten jag försöker få ihop. Det fantastiska är att jag tror det går. We'll see. Det skulle antagligen gå att göra en analogi med skolan. Lärarna har ibland för mycket att säga till om, elever hamnar utanför genom att lärarna kör på i gamla spår och inte ser alla elever, inte reagerar mot mobbning. Men centrala politisaka direktiv misslyckas ofta i skolan. Det gäller ju att få läraren att göra saker bättre för att hon vill det, inte för att hon tvingas. Du kan inte få en lärare att uppföra sig juste mot eleverna om hon inte vet varför.

Mänsklig påverkan går att reducera ner till tre sätt.
1) Tvång (Gör detta, annars...)
2) Belöning/utbyte (Jag ger dig det så får jag det av dig)
3) Övertalning (Jag tycker att du ska göra det, därför att det är viktigt)

Alla sätt fungerar, men 1) är lite moraliskt undermålig och inget man vill göra till en vana. 3) fungerar alldeles utmärkt, om man bara följer samma logik och har verklighetsuppfattningar som bägge parter kan relatera mellan. 2) är enklare om logikerna krockar.

Som förälder försöker jag undvika 1) men hamnar ofta i den, 2) blir det väl då och då, 3) är nog ändå vanligast, men... man måste bygga den på kärlek och inte på misstro. Med Vänsterpartiets stora misstro mot läkare (och lärare) blir det svårt att övertala. Vi kanske måste köpa dem på nåt sätt, eller mötas på halva vägen. Tvinga vill vi väl inte. Eller?

2006-03-09T13:05:00.000+01:00

Jag missade alla aktiviteter på kvinnodagen igår med möten hela dagen. Lite trist.

Däremot var jag på ett intressant seminarium på kvällen. Richard Florida heter en amerikansk ekonomisk geograf som använder begreppet Den kreativa klassen. Dagens samhälle, enligt Florida, kännetecknas av att en allt större andel människor arbetar kreativt på olika sätt. Det är allt från forskare till kultur- och underhållningsmänniskor till sjukvårdspersonal.

Det luktar reklambyrå och underhållning. På papperet ser teorin elitistisk ut, men vibbarna är annorlunda. Han är inspirerad av Max och av de kritiska teoretikerna från Tyskland, Horkheimer, Adorno samt Marcuse. Daidalos ger ut boken på svenska. Kvalitetsgaranti.

Han sammanfattar teorin till tre T: Talang, Teknologi, Tolerans.

Samtliga dessa tre T:n måste vara uppfyllda för att en region eller stad ska utvecklas positivt ekonomiskt. I Talangen ligger att släppa loss människors kreativitet i det lilla och satsa på utbildning och utveckling i det stora. I Teknologin ligger den ekonomiska potentialen för utveckling i dagens ekonomi. Och i Tolerans ligger det frigörande projektet att dra in våra invandrare, kvinnorna och släppa loss både individuell och kollektiv kreativitet.

Att satsa på kultur, rimliga bostadspriser och sociala aktiviteter blir centralt för människors trivsel.

Hans perspektiv är alltså klassiskt frigörande liberalism, men inte naiv enligt mig. Däremot går han möjligen i samma fälla som Robert Putnam, att kausaliteten i teorin inte nödvändigtvis är kristallklar. Dessutom är det en gradvis mer nyanserad konsumism med varumärkesmedvetenhet och att vi betalar för lullull istället för substans som är själva kärnan.

Han efterlyser en ny New Deal, en ny socialdemokrati för denna nya ekonomi. Jag tror Vänsterpartiet är den!

Jag ska läsa boken och kanske återkommer.

Magnus Haglund skrev om honom i Expressen. a

2006-02-21T12:26:00.000+01:00

2006-02-16T09:03:00.000+01:00

När ska folk reagera - ordentligt?

Tur att såna här sajter finns där hyckleriet kläs av. Kejsaren är inte naken, han är ond: http://www.whitehouse.org/homeland/arab-registration.asp

Mitt i allt stöd för och icke-stöd för yttrandefriheten är det glädjande att det publiceras hemska, kränkande bilder från USA:s systematiska tortyr i Irak. Kanske kan majoriteten av världen och befolkningar i väst slutligen vakna. Kanske kan man nån gång börja ställa krav på USA. (Om man vågar.) Jag är måttligt förtjust i USA, men USA-kramare finns det gott om. Precis som diskussioner om mäns våld mot kvinnor så är förklaringen ständigt att enskilda rötägg slår eller torterar. Frågan är:

Finns det systematisk slump?

Knappast. Hur länge får det hålla på innan alla inser att det inte kan vara slump. Föraktet mot muslimer och araber, avhumaniseringen av motståndare i krig, allt detta är självklarheter. Kan man tycka.

Jag känner att allt större majoritet av Sveriges människor inser detta, men borgerliga debattörer och politiker blir alltmer rabiata i att alltid stötta USA. Fy fan.

Nu börjar det dessutom sprida sig allt starkare rykten att USA vill destabilisera en demokrati. Igen.

Jag håller som vanligt mina tummar för att fundamentalister, vare sig de är kristna som i USA, muslimer som Hamas eller andra, får allt mindre att säga till om. Tyvärr går det inte däråt just nu. Hoppas borgarna förlorar valet. Åtminstone.

2006-02-03T11:18:00.000+01:00

Att distrahera fungerar

Ibland behöver vi människor en liten distraktion för att göra bättre ifrån oss. Det kan vara så enkelt att komma in i mer positiva hjulspår. I Liftarens guide till galaxen kan människor lära sig flyga om de helt enkelt blir distraherade och glömmer ramla. Det kräver många försök och gör rätt ont, men fungerar. Fantastiskt roligt som så mycket i den boken.

Jag prövade detta med mina innebandykillar. Vi hade förlorat en del matcher, många i onödan, och jag gav efter för deras långvariga krav. Jag tog på mig kostym till en match innan jul och lovade att fortsätta leda matcherna i kostym så länge dom inte förlorade. Det skapade skratt och bra stämning, och killarna glömde sina förluster och sitt dåliga spel. Sen gick dom ut och slog serieledarna efter ett hejdlöst kämpande ute på plan. En solskenshistoria. Sedan dess har vi ytterligare två raka segrar med kostymen på. Min kvinnliga tränarkollega kör samma sak med vårt andralag. Effekt: Tre raka segrar. Det är sex av sex. I Spanarna i Sveriges Radio krävs bara tre observationer för att ha en bra spaning. Vi har sex stycken. Lysande.

Det krävdes vissa ideologiska grubbel att bjuda på mig själv så. Jag har annars bara kostym på bröllop och begravningar, i princip. Nu kan innebandymatcher läggas till det. På söndag testas hypotesen ännu en gång.

Finns det fler tillfällen i livet när ett drastiskt ändrat beteende kan vrida in något på ett nytt, positivt spår? Det tål att tänka på.

2006-01-26T21:42:00.000+01:00

Att ta ansvar eller att bara gnälla

Demokrati är kan vara på liv och död. Vår svenska demokrati blir aldrig riktigt det, oavsett hur vi politiker försöker visa upp eländet om motparten vinner. Livet på andra ställen är så att säga närmare döden. Som i Palestina.

Jag läser överallt om Hamas som överraskande vunnit det palestinska valet stort. Hamas är har sunkiga überreligiösa och kvinnonedtryckande värderingar och är obehagligt våldsbenägna. I ett land där de israeliska övergreppen och terrorn är vardag, är våldets väg inte ett osannolikt val, men terrorism kan aldrig försvaras. Hamas gör stora sociala insatser i de palestinska områdena, är folkligt omtyckta och är inte förknippade med Fatahs korruption. De är också skickliga retoriker. Det finns mycket att invända mot Arafatfalangens brist på öppenhet, demokrati och deras välfyllda bankkonton. Nu vann Hamas, och verkar inte helt nöjda med det, eftersom man nu måste bilda regering. Detta är intressant.

Hamas kan tjäna för en reflektion om hur ett parti förhåller sig till det parlamentariska. De gick till val med braskande retorik, lätt hatisk stämning mot Israel och det gick ju bra. För bra? Retoriken om att Palestina ska klara sig utan utländska bidrag, utan handel med Israel - går detta? Troligen inte. I värsta fall blir det total låsning mot Israel och en slutenhet som liknar många kommunistiska regimer, vilket inte lär utveckla Palestina mot en självständig ekonomi. I regeringsställning måste problem lösas, det går inte att stå vid sidan och recensera.

För vissa delar av Vänsterpartiet verkar det vara på samma sätt. Valsiffror ska vinnas genom förenklad retorik, men den idealiska situationen är att bara prata, prata. Att stå vid sidan och gnälla på den politik som förs är enkelt. Det är fikarummets tjôtiga gnäll upphöjd till politisk praktik. Att själv hamna i en situation där man måste ta ansvar för budgetar, personalpolitik och annat - det lockar inte. Över hela Sverige petas parlamentariskt aktiva vänsterpartister (förnyare/pragmatiker) neråt på listor och mer oerfarna partiaktiva (traditionalister/ideologer) kommer högre upp. Det återstår att se vad som händer.

Förhoppningsvis lämnar Hamas våldet bakom sig och söker fred. Förhoppningvis går inte vänsterpartister Sverige över in på snackandets väg, utan fortsätter på problemlösandets. Jag håller mina tummar. För fred.

2006-01-12T15:02:00.000+01:00

Vänsterns väg vald

Kongressen är slut.

Reflektion ett: Vägen (den enda?) för år framåt är vald - lite mera vänster och lite mindre liberalism.

Reflektion två: En partiledare som inte vågade sträcka ut handen och förespråka enighet. Frågan är varför.

Reflektion tre : CH Hermansson höll ett intressant tal (http://www2.vansterpartiet.se/kongress2006/tal/detalj.asp?ID=27) som efteråt tolkades åt alla möjliga håll. Jag tror han håller med mig.

Reflektion fyra: Jonas Sjöstedt är partiets framtid. Om jag får önska är han det som person, han är duktig och borde enligt mig blivit partiledare. Men just nu i sin vilja att gå vidare. I Flamman (http://www.flamman.se/inrikes.php?id=2963) intervjuas han och är både balanserad och reflekterad. Han gillar läget, men är också kritisk. "de som bestämmer i partiet nu tillhör inte de som har drivit förnyelsen i partiet under nittiotalet. Till stor del är det så. Och de har ännu inte riktigt formulerat sitt projekt."

Välkommen tillbaka till Sverige Jonas. Frågan är alltså: Vad är det nya projektet? Några delar syns. Vi har ett framhävande av offentlig konsumtion framför privat. Det finns vissa tendenser till en fiktiv motsättning som togs upp av Camilla Sköld-Jansson. Småföretag generar skatteintäkter och offentlig konsumtion gynnar småföretag. Bägge är sanna, och bara offentlig konsumtion kan inte bära sig själv. Där saknas något, finns något strutsigt i texterna.

Reflektion fem: Det finns en brist på räkning och analys i många av valplattformens (http://www.vansterpartiet.se/vp/30102.cs) förslag, som kan göra dem svåra att förklara i valstugor och i media. Det gäller att kunna förklara det på nationalekonomiska och statsbudgetiska, inte bara med socialistiska som språk. Jag hoppas att partiet centralt kommer att förse partimedarbetare med material där de gör detta. Annars blir det svårt, särskilt i riksmedier. Jag hoppas denna vilja finns. Annars får vi svårt.

Tråkigast under kongressen var den avskyvärda bitterheten och hatretoriken från såna som stockholmaren som använde Stick och brinn. Bitterheten bubblade upp ibland från bägge parter, men det fanns sån ilska och hat från vänsterkantens folk ibland. Argumenten från partistyrelsen kunde definitivt varit skarpare.

Roligast (förutom förslaget att knyta ihop KG Bergströms skosnören) var entusiasmen hos vissa ombud om att få gå till val på rejäla kvalitetshöjningar i välfärden i form av 200 000 nya jobb. Och självklart det ironiska motionsförslaget om att inte använda borgerliga medier. Tack Janne för roliga dagar.

2006-01-04T14:34:00.000+01:00

Alla skådar bakåt, ingen framåt. Eller?

Niklas, 37, nybliven politisk sekreterare för Vänsterpartiet på Västra Götalandsgregionen. Ettbarnsfar (lilla t, snart 6) med två extrasöner J och S varannan vecka. Före detta doktorand med ofärdig avhandling om ungdomars syn på demokratin. Den är bakom mig just nu, nu ska jag hjälpa till att driva politik om sjukvård och vinna ett val.

Lite konstigt att få ett så intressant jobb och komma rakt in i ett parti som osar av bitterheter och gammal stolthet. Själv står jag här med två Vägval Vänster-aktiva som närmaste arbetskamrater och nyblivet engagerad för Vänsterpartiet. Pang rätt in i bitterheten bara.

Det är faktiskt en hård kamp mellan "förnyare"/Vägval Vänster och "traditionalister"/partilojala om vem som är mest bitter. Själv avskyr jag utrensningsretorik och att använda formalism för att sortera både människor och åsikter. Jag tror alltid på det öppna samtalet och på ordet. Det har bägge parter upphört att göra.

Frågan är hur mycket stigmatisering av förnyare och hur mycket skitsnack, bitterhet och utrensning det blir i retoriken på kongressen. Politiskt har vänsterfalangen vunnit, därför kanske deras bitterhet avta. Vem sträcker ut handen först? Ohly har möjligheten att göra det, men vill han? Kanske kan en partistyrelse väljas med lite bättre balans mellan de åsikter som finns hos medlemmarna i partiet. Kanske.

Ingen vinner ju på en borgerlig valseger. Det är en slöseri med både kompetens och dålig politisk taktik att få avhopp och offentligt bråk. Själv ska jag hoppa mellan kongress, dotter och 14-åriga innebandykillar under helgen. Det blir en välfylld helg.